Becka.

Nalle Puh tänker, och så slår han sig i huvudet (gör inte det). Sedan när han tänkt klart gör han alltid något smart. Det finns ju människor som skriver doktors avhandlingar om honom. Dessutom är han söööööööööt!!  *Go Nalle Puh*

(Sagt av Tova)

Det finns de som pratar skånska. Sedan finns det de andra som pratar mer skånska. Jag tyckte att en tjej från min konfa pratade skånska. Men det var inget mot vad hennes kompisar pratade. Det är riktigt kul faktiskt.
Men det är ändå så mysigt med olika dialekter. Så det gör inget.

Vad skulle livet vara utan musik?? Ingenting. Livet skulle vara tyst och tråkigt. Aldrig något som man bara kan lyssna på spontant eller vara helt inne i. Vad skulle man lyssna på när man åker tåg och har tråkigt?? Och vad skulle man dansa till?? Kanske skulle man inte dansa, vad skulle livet vara utan dans isåfall?? Jaa, utan musik skulle allt vara tråååååkigt.
Dessutom skulle jag inte ha alla min låtar som jag kommer ihåg saker till. Det skulle absolut försämra många minnen.

Trist, tråkigt och tyst skulle livet vara utan musik.

Roligt, glatt och dansande är livet med musik.

Minnen, något som man kommer ihåg sedan långt eller kort tillbaka. Det kan vara bra minnen eller dåliga minnen. Vissa minnen får en att le medan andra får en att gråta. Många låtar ger en minnen om roliga fester, gulliga killar, första kyssen, bästa kompisen, listan kan göras lång. Men det som gör att dem låtarna är viktiga är att man just har ett minnen till dem.
Bland det bästa som finns är att sitta och minnas med en kompis som man har upplevt mycket med. Då kan man sitta och prata i flera timmar.
Jag älskar minnen, vare sig dem är bra eller dåliga. Bara tanken att jag har upplevt det jag kommer ihåg är fantaskiskt. Eller... vissa saker önskar jag nog att jag kunde glömma. Men vad skulle jag vara utan just det minnet som jag vill glömma. Kanske skulle jag vara en helt annan person, kanske skulle jag handla annurlunda i en annan situation om jag inte hade det minnet. Det kan jag inte säga, för jag har det minnet och kommer kanske aldrig att glömma bort det.

Som min kompis sa:
Ångra aldrig något som har fått dig att le.

Vissa kan inte förstå hur man kan sitta och bara komma ihåg gamla saker som inte har något med nuet att göra, jag kan inte förstå hur man bara kan tänka så. Sedan finns det dem, som är som jag, som kan sitta och garva eller gråta till ett minne.

Minnen är en del av ens liv som man aldrig kan bli av med, men som man aldrig kommer att få uppleva igen.

Idag har vi sålt bullar i Täby centrum för att få pengar till klasskassan. Så min dag började med att jag klev upp halv åtta (på helgen!!!). Klockan tjugo i tio åkte mamma och jag för att lämna bullarna till dem som hade första passet. Sedan gick mamma och jag runt på Täby centrum och kollade grejer. Jag fick ett par jeans och en T-shirt..
   Klockan elva var det dags för mig att stå och sälja bullar tillsammans med några killar i klassen. Det gick inte så bra. Folk var helt enkelt inte tillräckligt generösa för att köpa en ynka bullpåse med 10 bullar för tjugo kronor i, det tycker jag är snålt., vi som stod där och frågade artigt om någon ville köpa bullar.
   Men det var några snälla själar som förbarmade sig över våra bullar och köpte lite. Alla bullar som jag hade bakat igår med stor möda blev iallafall sålda. Jag hade gjort så fint med blågula snören och innehållsförteckning *stolt*.
   När nästa pass skulle börja (klockan tolv), kom bara den ena som skulle stå då. Den andra kom en halvtimme senare. Så det slutade med att jag fick stå där och sälja bullar i en och en halv timme istället för en. Hon som kom sent kommer alltid sent, det är så jobbigt med sådana personer. Men efter att hon hade kommit gick jag och mamma iallafall och åt. Vi åt en helt okej sushi. Sedan åkte vi hem.

Pusspuss Becka

Spanska, ett av de mest värdelösa ämnena. Där sitter man i 50 minuter och ska lära sig spanska. Kan det bli värre?? Jaa, eftersom att läraren är den största mesen  på jorden. När hon dessutom inte lyckas fånga mitt intresse med sin kunskap, vad gör man då?? Jo, då sitter man bredvid Petra och sjunger den intelligenta sången Mi Burro (Min Åsna).

Första  versen:
A mi burro,
a mi burro,
le duele la cabeza
y el medico ha dado
un jarro de cerceza
un jarro de cerceza.
Mi burro enfermo está,
mi burro enfermo está

En sång kan inte bli mer fantstisk (inte). Men den hjälper till att få tiden att gå.

Dessutom kan man sitta och titta på medan Petra sitter och skriver SMS till sin käre CH. Jag kan inte förstå hur dem kan fortsätta sin konversain på ett mohihihaha. Eller hur man kan svara kebab. Det är helt enkelt omöjligt!!

Puss o Kram Becka