Hela världen framför mina fötter
Ojoj, vad allt går långsamt men ändå så fort. Är arg och ledsen ända in i själen, skäms så att jag blir alldeles slut. Fast på ett annat sätt är det fint också. Jag och Leo har hittat tillbaka till varandra, lycka. Jag är friskare än på längre och tänker bli ännu friskare. Jag tänker bli helt frisk och jag vill aldrig mer vara sjuk. Vill inte behöva följa matscheman eller gå i behandling. Det jag vill är att gå vidare med livet, börja plugga till hösten, bli helt min egen, finna glädjen och upptäcka världen med min underbara pojke. Jag vill bli vuxen på riktigt och vara nöjd med det.
Min sommar är rörig, har ingen aning om vad jag ska göra. Vill ha jobb, men har blivit av med det jag trodde att jag skulle ha. Måste lösa det på något sätt. Ska försöka ta körkort, men är så jävla dålig på att köra! Önskar att jag satt med det där körkortet i handen och fick köra när och var jag ville.
Det är vår och mitt humör klättrar uppåt och rasar nedåt. Svänger ständigt av och an gör det. Det suger, jag vill att det ska fortsätta uppåt, men ju mer jag kämpar för att hitta till MITT desto lättare kommer det att bli att klättra uppåt i humöret hoppas jag.
Strax ska jag titta på Little Miss Sunshine (aldrig sett den förut), men först en dusch.