Becka.

Midsommar är nog den mest överskattade helgdagarna som Sverige har. Nöjet försvann liksom samtidigt som man ledsnade på att dansa runt midsommarstången. Okej, jag kan erkänna att det kan vara lite småkul att larva sig runt under en sång eller någet med en polare. Men sedan är det bara trist. Och nu när jag inte längre gillar att dansa runt midsommarstången, vad är då midsommarafton värt?? Ingenting typ...

   I år fick jag stå ut med att sitta och prata med några grannungar som är typ tio och sju år. Dessutom har ag aldrig gillat dem. Det enda de tjatade om var att jag och Gustaf skulle äta upp så att vi skulle kunna gå hem till oss och spela EyeToy. Det hade då jag och Gustaf ingen lust att göra så vi segade vid lunchen så länge som möjligt. När i faktiskt hade blivit klara var det dags för dem att åka till en midsommarstång, och vi slappt dem. 
   Men ändå, midsommarafton känns helt enkelt trist nu för tiden. Inte heller kan jag glömma bort när jag var liten och inte kunde ha något kalas eftersom att alla åkte bort runt midsommar, jag fyller ju år precis vid midsommar liksom.

Min slutsats är alltså att midsommar är ganska tråkigt om man varken kan sitta och sjunga snapsvisor under silllunchen eller dansa runt en midsommarstång. Vilket jag inte kan eller vill...

Men jag kan också erkänna att det finns ett visst kulturvärde hos midsommarafton, det är lite speciellt med midsommarstången och så vidare ändå...