Becka.

Så skulle man kunna uttrycka mina tankar i eftermiddags. Skulle fixa en tröja till konserten imorgon eftersom att jag inte hade något i någon av de färger som vi kunde välja mellan (orange, rött eller brunt). Jag åker alltså till Lidingö Centrum efter skolan för att försöka hitta en tröja. Efter att ha provat ett okänt antal tröjor i någon av de tänkta färgerna får jag panik, alla ser lika fula ut. Panikslagen ringer jag till mamma och möts av hennes telefonsvar! Ringer istället till pappa som försöker hjälpa mig att komma på butiker. Det går inte heller särsklit bra och det enda plagget som inte såg ut som crap kostade 1200 kronor. Kändes lite dyrt för en kofta som jag kanske inte ens ville ha... Det slutade i alla fall med en röd tunika (eller vad man nu ska kalla det) från Lindex.
   När jag och tröjan hade kommit hem och jag hde fått lite mat i magen (var sjukt hungrig). Kom pappa hem. Jag visade honom mitt inköp och helt plötsligt kom pappa på:
"Men du har ju en röd tunika, den från NY."
   Kändes så lagomt kul att han kom på det efter att jag hade fått springa runt hysterisk, hungriga och gråtfärdig i LC.

Ska lämna tillbaka mitt panikköp frå Lindex och använda min tunika imorgon.