Det finns bara nu
Dock jobbigt att pappa verkar vara väldigt irriterad. Är det mitt fel?! Känns som det. Jag vill inte att det ska vara mitt fel, men som så ofta här hemma är det säkert mitt fel. Ska kanske fråga när han kommer hem. Har ju liksom "svikit" honom. Fan att det är så enkelt. Får inte hända igen. Händer det så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Kan säkert hända igen, men just nu får jag ju inte ens tänka så för jag blir ju så jävla lockad av det när jag låter tankarna vandra iväg åt det hållet.
Skola också. Vet inte vad jag ska säga. Kanske att jag längtar till sommaren. Längtar till lov och frihet. Inga krav på att plugga till prov, att lyssna på lärare, att vara med klassen. Sommarlov, komsi. Hatar att det är så kallt i skolan dessutom. Mitt eget fel, i och för sig, men det gör ju inte skolvistelsen angenämare.
Det finns inget imorgon, det finns inget sedan, det enda som finns är NU och min egen vilja.
Som jag sa när jag var liten och skulle hoppa från trean eller femman på Fågelöudde "Jag kan, jag vill, jag ska!".
Sedan hoppade jag och så var det gjort och jag föll genom luften och landade i vattnet.
Ingenting är bara ditt fel, det är inte ditt fel att du mår som du gör.
Du är värd så mycket mer än att tänka så fula tankar om dig själv! Kämpa på min fina Rebecka <3
Jaha okej haha :) Trodde det var någon helt främmande. Tänkte shit vad modigt att skriva en sådan kommentar första gången man pratar med någon.
Självklart kan jag berätta vad det var för kommentar jag fick, fick höra att jag äntligen börjar få lite rumpa igen och att jag inte är så "utmärglad" endast skin och ben längre. Och gud så underbart det var att se att det går åt rätt håll och att jag blir snyggare..Liksom hjälp har jag fått större rumpa!? Gaah, jag som tyckte den var för stor redan innan. Så det vart lite jobbigt även om den var menat snällt. Alltså tycker det är så sjukt att jag får kommentarer om hur fin rumpa jag har när jag själv hatar den så himla mycket, förstår mig inte på dem som säger att de är avundsjuka och liknande. Alltså fattar verkligen inte det. Wierd, tycker ju den är för stor..Jag är helt galen jag vet..
Kramar på dig<3
Fina fina Becka!
Det är så lätt att tänka såhär. Det är så lätt att tro att 'bara för att jag själv mår dåligt är det mitt fel när andra också gör det'. Det är så lätt att tro att alla tycker man är jobbig och att tro att man gör andra irriterande eller arga men oftast finns de tankarna bara för att man gör sig själv så jävla arg och irriterad hela tiden.
Jag kände mig väldigt träffad av det du skrev här. Jag ville dela med mig av hur jag upplever liknande saker men det är så svårt att sammanfatta allting i en kommentar. Du som orkar skriva om det du går igenom, alla känslor, alla tankar, har kommit längre än jag. Jag vågar inte ens skriva mitt namn.
Du är så mycket bättre än du tror! Alla har dåliga dagar. Det är klart det är jobbigt för dina föräldrar också men du får inte tro att det är ditt fel att det är så. Jag tror också att jag är anledningen så fort nån är på dåligt humör. Känslan av att såra när man bara vill hjälpa och trösta. Känslan av att bara vara i vägen när det egentligen är det man vill allra minst. De känslorna finns där när man är som vi. När man tänker för fort och för mycket. Vi kan aldrig springa ifrån dem, men vi måste lära oss bortse från dem. Att inte låta dem ta över. Vi vet nog båda två att det egentligen inte ligger nån skuld hos oss. Ändå beskyller vi oss själva. Det blir ett självdestruktivt beteende. Vi måste stoppa det. Ja. Det måste vi. Men inte för att vara någon annan till lags, utan för vår egen skull. Eller hur?
Du är en väldigt fin människa. Jag vet det. Och det vet alla andra i din omgivning också. Kämpa för dig själv, inte för nån annan!
Vi ses i skolan. Ta hand om dig!
