Becka.

I Östersund nu. Stressen och oron över hur det ska gå när det som äntligen har börjat bli tryggt hemma ska gå när jag är borta. Vill verkligen bara åka hem igen, men det blir inte förrän på tisdag. Fanfanfan. Jag vill verkligen inte vara här och jag vill verkligen inte åka skidor. Orkar inte. Aja, det får gå. Ingen i familjen tänker på ATT DET ÄR JOBBIGT FÖR MIG.
   Har suttit i bilen större delen av dagen. Alltså har jag ont i benen och i huvudet. Jag tycker inte om de här dagen. Den är bara jobbigt och jag ser inte fram mot den här helgen. Däremot ser jag fram emot nästa vecka. Vara hemma med mamma och få mysa lite med henne. Ska försöka träffa en massa kompisar också. Erica har jag lovat, Astrid så gott som och Märta vill jag hinna med. Och Hanna, surprise!
  

Åhh, vad tankarna snurrar. Det är okej, det ska gå. Jag ska inte tänka så mycket, bara göra.