Platt som en pannkaka
Hur jag känner mig? Ostabil tror jag är en bra förklaring. Vinglar på den smala tråden mellan hopp om framsteg och ångestens helvete. Vet inte. Kan egentligen inte förklara. Jag finns bara och hoppas på att någon ska orka hålla ihop mig eftersom jag inte riktigt orkar. Försöker gömma mig bakom muren samtidigt som jag gör allt för att riva den.
Får mig i alla fall några leenden när jag tänker på de mail jag får från sådana som förstår. Betyder mycket för den fortfarande väldigt sköra viljan. Ord om det som är rätt och riktigt, ord som jag själv är rädd för att uttala. Tips och råd, bra idéer, förståelse för att det är förjävligt. Behöver verkligen stöd. Vågar inte be mamma och pappa för de vill så gärna att det bara ska gå bra. När de frågar trasslar jag bara in mig och det slutar med att jag istället för att få någon att luta mig mot skrattar och ler för att förtränga anledningen till varför jag först kom.
Visserligen vill jag ha skratt och jag vill prata om vanliga saker också, men när jag verkligen behöver hjälp vågar jag bara inte be om den. Låter fånigt, är nog fånigt, men för mig är det så svårt. I min värld klarar jag allting själv, måste jag klarar allting själv, ska jag klara allting själv. Så mycket beror på mig nu att jag inte vet vad jag behöver för att klara det själv. Ensam är nog så stark, men ensam kan också vara alltför svag.
Prov imorgon, blir nog bra. BNP, energifrågor och världens utveckling i allmänhet känns det som. Har i alla fall pluggat ordentligt, så jag kan väl inte göra så mycket mer av det än så. Tyvärr ska vi dessutom öva inför nationella skriftliga i engelska också. Det innebär att vi ska skriva en argumenterande text om droger tror jag.
Aja, efter imorgon har jag i alla fall ledigt fredag plus hela helgen. Visserligen har jag lyckats boka upp hela fredagen, men med ack så mycket trevligare saker än skola. Lunch med Märta, hjälpa Hanna.Z fixa med hennes födelsedagsmiddag. Sedan är det ju själva middagen också och det blir ett trevligt avbrott i vardagen. Trots att jag vet att det kommer att bli så inihelvete jobbigt så är det värt det.
Nu ska jag gå och laga middag, majspannkakor med keso fetaoliv och sallad. Hoppas att jag kan göra pannkakor, har aldrig gjort det förut... Så svårt kan det väl inte vara. Eller?
Får mig i alla fall några leenden när jag tänker på de mail jag får från sådana som förstår. Betyder mycket för den fortfarande väldigt sköra viljan. Ord om det som är rätt och riktigt, ord som jag själv är rädd för att uttala. Tips och råd, bra idéer, förståelse för att det är förjävligt. Behöver verkligen stöd. Vågar inte be mamma och pappa för de vill så gärna att det bara ska gå bra. När de frågar trasslar jag bara in mig och det slutar med att jag istället för att få någon att luta mig mot skrattar och ler för att förtränga anledningen till varför jag först kom.
Visserligen vill jag ha skratt och jag vill prata om vanliga saker också, men när jag verkligen behöver hjälp vågar jag bara inte be om den. Låter fånigt, är nog fånigt, men för mig är det så svårt. I min värld klarar jag allting själv, måste jag klarar allting själv, ska jag klara allting själv. Så mycket beror på mig nu att jag inte vet vad jag behöver för att klara det själv. Ensam är nog så stark, men ensam kan också vara alltför svag.
Prov imorgon, blir nog bra. BNP, energifrågor och världens utveckling i allmänhet känns det som. Har i alla fall pluggat ordentligt, så jag kan väl inte göra så mycket mer av det än så. Tyvärr ska vi dessutom öva inför nationella skriftliga i engelska också. Det innebär att vi ska skriva en argumenterande text om droger tror jag.
Aja, efter imorgon har jag i alla fall ledigt fredag plus hela helgen. Visserligen har jag lyckats boka upp hela fredagen, men med ack så mycket trevligare saker än skola. Lunch med Märta, hjälpa Hanna.Z fixa med hennes födelsedagsmiddag. Sedan är det ju själva middagen också och det blir ett trevligt avbrott i vardagen. Trots att jag vet att det kommer att bli så inihelvete jobbigt så är det värt det.
Nu ska jag gå och laga middag, majspannkakor med keso fetaoliv och sallad. Hoppas att jag kan göra pannkakor, har aldrig gjort det förut... Så svårt kan det väl inte vara. Eller?
Kommentarer
Postat av: Erica
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig mer. Det är inte lätt att stå på sina egna ben, det behövs stöttepelare! <3
Trackback
