Ångest och stress
Känslan av misslyckande bränner inom mig. Får bara inte visa det, för det ska gå. Vill inte låta ångesten få fritt spelrum. Skulle den få det skulle det vara kört. Eller, jag vill nog att ångesten ska börja härja så att jag slipper all mat. Fattar inte hur jag bara kan äta. Blir äcklad av mig själv som bara trycker i mig. Vad hände med självdiciplinen. I och för sig har jag ju lovat att verkligen försöka, men som vanligt är jag osäker på om det verkligen är det jag vill. Känner mig grymt omotiverad just nu.
Imorgon är det söndag och jag har nada att göra. Måste ha något att göra om jag ska klara av mitt löfte. Fan vad jag inte vill. Just nu VILL JAG INTE bli fri. Jag vill bara få känna mig snygg och smal. Ingenting jag vill blir bra och ingenting jag vill uppskattas av andra. Haha, jag bara klagar hela tiden.
Ångrar att jag lovat att jag ska jobba för att bli fri. Fri som en fågel. Fast vad är egentligen att bli fri? I och för sig är fri bättre än frisk. Frisk låter nästan som fisk och jag kan bara förknippa det med viktuppgång. Fri låter mer som att jag är fri att njuta av mat och att njuta av livet. Ordet fri handlar alltså mindre om viktuppgång och mer om ett annat liv.
Är bara så himla rädd för det andra livet. Vågar inte släppa taget om mitt enkla liv. Är livrädd för att se vad vågen står på nu på tisdag, ändå MÅSTE jag veta. Får ingen ro inom mig om jag inte får veta. Någonstans inom mig hoppas jag att jag ska ha gått ner i vikt trots att jag ätit. Skulle vara så himla skönt. Ändå är det ju meningen att jag ska gå upp. Jag måste helt enkelt acceptera att jag måste gå upp i vikt. Fan vad fult det låter med "måste gå upp i vikt". Läste i en annan blogg att man ska säga minska sin undervikt istället. Det låter lite bättre i alla fall.
Gud vad det här inlägget är tråkigt och förvirrat. Kanske för att jag är så förvirrad. Vet knappt vad jag ska göra för att orka med resten av kvällen. Tänker i alla fall inte gå och lägga mig för tidigt. Vill kunna sova imorgonbitti. Är så stressad inför frukosten att jag hela tiden vaknar om jag inte är riktigt trött. Aahh, allting är bara ångest och stress.
Imorgon är det söndag och jag har nada att göra. Måste ha något att göra om jag ska klara av mitt löfte. Fan vad jag inte vill. Just nu VILL JAG INTE bli fri. Jag vill bara få känna mig snygg och smal. Ingenting jag vill blir bra och ingenting jag vill uppskattas av andra. Haha, jag bara klagar hela tiden.
Ångrar att jag lovat att jag ska jobba för att bli fri. Fri som en fågel. Fast vad är egentligen att bli fri? I och för sig är fri bättre än frisk. Frisk låter nästan som fisk och jag kan bara förknippa det med viktuppgång. Fri låter mer som att jag är fri att njuta av mat och att njuta av livet. Ordet fri handlar alltså mindre om viktuppgång och mer om ett annat liv.
Är bara så himla rädd för det andra livet. Vågar inte släppa taget om mitt enkla liv. Är livrädd för att se vad vågen står på nu på tisdag, ändå MÅSTE jag veta. Får ingen ro inom mig om jag inte får veta. Någonstans inom mig hoppas jag att jag ska ha gått ner i vikt trots att jag ätit. Skulle vara så himla skönt. Ändå är det ju meningen att jag ska gå upp. Jag måste helt enkelt acceptera att jag måste gå upp i vikt. Fan vad fult det låter med "måste gå upp i vikt". Läste i en annan blogg att man ska säga minska sin undervikt istället. Det låter lite bättre i alla fall.
Gud vad det här inlägget är tråkigt och förvirrat. Kanske för att jag är så förvirrad. Vet knappt vad jag ska göra för att orka med resten av kvällen. Tänker i alla fall inte gå och lägga mig för tidigt. Vill kunna sova imorgonbitti. Är så stressad inför frukosten att jag hela tiden vaknar om jag inte är riktigt trött. Aahh, allting är bara ångest och stress.
Kommentarer
Postat av: Anonym
väg dig inte. man måste inte vara konstruktiv hela tiden, det finns en destruktiv inom alla och konsten är snarare att acceptera den än att tränga bort den. det är du som tänker dina tankar, inte tankarna som tänker dig.
Trackback
