Becka.

Måste gömma mig bakom masken. Kan inte visa hur det känns, för då rämnar allting. Ilskan lyser igenom och slår sönder det sköra. Allt det jag har slitit på under en så lång tid nu. Finns inga marginaler, inte längre. Det finns bara svart eller vitt just nu. De andra färgerna saknas, är bortglömda.
   Måste göra något. Kan inte bara sitta. Det kryper i hela kroppen och ångesten hotar att ta över. Så mycket jag inte kan, inte får. Ibland undrar jag om jag vill ha det så här. Vill jag ha ett helvete? (Vem i hela denna jävla värld vill ha ett helvete?)


Ska göra något nu för att stilla mörkret, få det att snurra mindre.