Becka.

Det ligger på lur inom mig efter fikan, men det gick bra! Blev en gullig blåbärspaj, fast det var mest god pajdeg. Skönt att träffa Hanna också. Hon är fin. Ler fortfarande när jag tänker på min prinsessa.

Sitter och väntar på att resten av familjen ska bli klara med middagen. De hade redan börjat när jag kom hem så jag äter när de är klara. Kommer i alla fall vara skönt att få äta själv i lugn och ro. Bara det är någon hemma som kan stötta så känns det bra att äta själv. Det är värre när jag är helt ensam.
   Längtar efter att jag ska bli fri. Att jag ska slippa från mitt underbara helvete. För det är precis vad det är! Ett helvete där jag vill vara. Ändå vill jag därifrån för jag vill ju faktiskt bli fri. Låta livet bli enklare och fyllt med enkla problem, problem som inte berör varenda minut av livet.
   Är glad för alla fina råd, tips och pepp jag får höra från alla håll och kanter. Den värmer och gör att jag faktiskt har börjat våga kämpa. Känner att hoppet kan få börja gro ibland. Att det finns fler som låter hoppet gro. Kanske är jag inte den enda som får höra att jag är värdelös för att jag inte följer den där rösten, kanske finns det fler som gör det.
   Tänk vad några ord kan göra för att få allt att vända. Det ska gå nu. Helt klart ska det gå. Trots att paniken finns där hela tiden så ska det gå. Känner den inom mig tillsammans med tröttheten, men jag vet att jag kan klara det och att det är OKEJ att klara det.