Becka.

Jag tror att det kan gå den här gången. Tror att jag kanske har hittat viljan OCH motivationen. Känner att jag har klarat av något viktigt idag och igår. Kanske att jag övervunnit de sista hindren. Klarat det svåra alldeles själv utan att någon sagt till mig.
   Dessutom vill jag ju ha kvar mammas och pappas kärlek, att de ska fortsätta finnas där nu när det är så här jobbigt. Gör jag inte som jag ska kommer de att försvinna mer och mer. De kommer att ge upp sakta men säkert och det vill jag inte. I sådana fall förlorar jag ju det jag ville vinna när jag blev sjuk.
   Är dock väldigt nervös inför vikten imorgon. Hatar att ta vikten. Dessutom är jag nervös över hur jag ska göra med frukosten. Vill ju äta samma frukost som jag gjort de senaste gångerna jag tagit vikt för att maten ska väga lika mycket för att det ska bli "rätt" vikt. Hatar mig själv för att det är så viktigt för mig med vikten, men jag får helt enkelt låta det vara så. Får fortsätta kämpa ändå.
   Alldeles strax är det middag och det känns inte särskilt bra. Är väldigt stressad över middagen. Har ju ätit som jag ska hela dagen och det gör allting ännu jobbigare än vad det redan är. Åhh, jag hatar verkligen hur jag har det. Skulle jag få välja skulle jag sluta äta, men eftersom jag inte får välja måste jag helt enkelt välja att äta. Jag har liksom inget val längre.