Becka.

Tung dag, tråkig dag, kall dag.

Började morgonen på SCÄ, vilket slutade i tårar (inte helt ovanligt kanske). Fick skjuts av pappan min till skolan, för tre timmar och tjugo minuters håltimme samt ett tjugo minuters muntligt historiaprov. Därefter styrde jag kosan mot Beata. Verkligen inte vad jag var sugen på efter den här dagen.
   Mamma hämtade mig hos Beata och vi åkte hem. Kokade te, tog ett mellis, värmde vetekudden och kröp ihop i min lila fåtölj och avnjöt några sidor i Sagan om Ringen innan det var dags för middag. Depp. Följde med pappa till sopstationen och hjälpte honom att slänga grejer.

Jaa, min dag kan i det stora hela de väldigt händelselös ut, men den har varit tung så nu är jag trött. Vill egentligen gå och lägga mig. Fast det känns lite tidigt att gå och lägga sig klockan åtta. Hade tänkt titta på Hollywoodfruar innan jag gick och la mig i alla fall. Känner dock bara inte för att vara vaken. Mitt huvud känns nämligen som en stor luddig boll. En boll som är alldeles för tung och som helst vill ligga ner på en kudde.

Och jag tänker, om jag gör tvärtemot det jag tänker, skulle det kanske bli bättre då? Inte vet jag. Bara det att det känns som att ingen förväntar sig att det är vad jag ska göra, alltså kan jag inte göra det. Okej, jag säger så bara för att skydda min mur. Men jag kan inte låta bli...

Själva orden går inte in, inte känslorna. Ändå förstår jag precis vad det är ni vill säga. Strängheten i deras röster säger mycket. Blicken i era ögon säger ännu mer.