Becka.

Trots kaos inuti har jag haft en fin dag. Klev upp halv tio, åt frukost. Gick och hämtade tidningen och löste soduko (stavning?!). Vid halv elva kände jag att en promenad var ett måste, hade ont överallt. Eller inte ont, men kände mig alldeles för stillasittande och rastlös och jag vet inte vad. Gick alltså ut en sväng, såg en levande kopparorm och en död svan. Kom hem igen och skrev klart mitt svensktal. Känns bra att vara färdig med det. Blev visserligen lite kort, men jag orkade inte skriva något mer.
   Satt ute efter att ha skrivit talet och vaktade kaninen. Erica ringde och frågade om hon kunde komma och njuta av solen hemma hos oss. Det tyckte jag att hon kunde. Innan Erica dök upp åt vi dock lunch här hemma hos familjen Ericson. Sedan kom Erica och vi låg ute i solen fram till klockan halv sex då jag följde henne ner till tåget. Kan dock säga att jag har fått en del färg. Är inte likblek längre. Och så har jag fått fräknar, jag tycker inte om mina fräknar.
   Middag, hemmagrillade hamburgare för ANDRA gången i år. Riktigt härligt somrigt sådär. Nu sitter jag och slöfördriver tiden i väntan på att jag och pappa ska titta på film, Sin Nombre. Blir mysigt. Orkar ju faktiskt inte göra så mycket annat än att mysa hemma i TV-soffan. Lat?! Jaa.

Åh, jag vill säga något.


Hittade en dikt från förra våren...


Ekot av springande steg
Mellan upplysta hyreshus

Försöker att springa ifrån
Ångesten som jagar



Minnen.