Becka.

Jaaani, jag vet inte vad jag ska säga. Är urbota trött på mitt liv som det är just nu. Jag måste verkligen förändra det. Och ja, det är väldigt mycket lättare sagt än gjort. För mig är det så mycket enklare att fortsätta i gamla hjulsår och inte försöka hitta nya vägar. Jag har väldigt svårt för förändringar, har alltid haft.
   Som sagt har jag ledigt den här veckan. I måndags var jag ju en hastig sväng uppe i Östersund och Åre. Kom till Centralen natten till tisdag. Sov på tåget till klockan fem, åkte hem och sov en stund till. Gjorde ingenting särskilt på tisdagsmorgonen. Vid halv tolv åkte jag in till stan och träffade Hanna. Vi köpte wraps på Sandy's och satte oss i Humlan i solen och åt lunch. Sedan var det roliga på den tisdagen slut.
   Igår gjorde jag nästan ingenting, dagen försvann. Strök, köpte sushi åt mig och mamma, läste, beställde tid till optikern och för att ta Gardasil. Kvällen blev konstig. Blev lite bättre när jag tittade på Svenska Hollywoodfruar. Kändes ändå inte bra.
   Idag har jag städat kaninburen. Städerskan är här, men just nu är hon på övervåningen, så jag sitter nere vid TVn och pluggar (nej, TVn är inte på). Om ett tag tror jag att mamma kommer hem. Vid två ska jag vara hos dietsisten, fyra ska jag ta Gardasil. Åhh, jag hatar sprutor. Halv sex ska jag vara hos optikern för glasögon- och linskoll.
   Imorgon är det engelska nationella reading and listening hela morgonen. Ser jag väl inte direkt fram emot. På eftermiddagen har jag inte en susning om vad jag ska göra. Hittar säkert på något, hoppas på fint väder. Om det är fint väder skulle glass i solen med någon inte vara helt fel. Någon som har tid?

Jag måste skärpa mig. Förändring, du ska komma. Bara två veckor kvar till London nu, jag måste klara det. Dessutom orkar jag inte ha det så här längre. Kommer att bli tokig, är redan tokig. Gör jag ingenting vet jag faktiskt inte hur det kommer att gå så, hej hopp, nu ska jag vara duktig.