Becka.

Det är snurrigt i huvudet just nu. Så mycket nytt, så mycket gammalt. Tänk vad som kan hända på två månader. Känns helt sjukt. Hur kunde det bli så här? Jag vill inte vara här, här på Avdelningen. Känns faktiskt helt fel. Vill bara hem och leva i min lilla bubbla. Orkar verkligen inte bryta mig ut, vill inte riktigt.
   Fast samtidigt, vill jag låta ytterligare fem år gå till anorexin eller vill jag prova att leva ett annat liv? Vill jag ha ett annat liv? Det är så svårt att veta. Läskigt att ta reda på. Trots det alla säger känns det verkligen helt fel att göra det jag gör nu, att säga nej till anorexin. Igår när jag se ja till den här platsen sa jag ju samtidigt nej till anorexin, aj.
   Lång dags färd mot natt igår då. Duschade och packade på morgonen, inskrivningssamtal, lunch, vila, mellis, prat, middag, prat, mellis, TV. Sedan var dagen slut och jag ville helst bara försvinna. Det var inte så här jag hade tänkt mig det. Fast vad hade jag för val?
   Idag har endast frukost och promenad hunnits med hittills. Fy vad mycket det var till frukost. Hade glömt bort hur mycket yoghurt man ska äta egentligen. Hur ska jag klara av det hemma?! Fattar verkligen inte hur jag ska klara av att göra allt det här när jag kommer hem. Tror inte att jag kan...

Hatar mig.