Hard work, work
Gud, jag började nästan skratta när du frågade om man kunde vara för frisk för att gå på Idun. För vet du vad? Det är det som ALLA tror, alla tror sig vara för friska, eller inte tillräckligt sjuka för Idun. Det är skitsnack, vore du för frisk skulle du inte ens komma på tanken att söka dit.
Så med andra ord, jag rekomenderar dig starkt att ta vara på din plats på Idun, för det är nog den behandling som har tagit mig längst, den är helt sjukt bra och jag mår så jävla mycket bättre. Och jag är inte den enda som säger så..
Lycka till. :)
Vet att du ställde frågan till Tove, men jag vill också svara. HAR DU FÅTT EN PLATS PÅ IDUN SÅ SKA DU TA DEN! Eller alltså, du måste ju vara lite motiverad också. Är du inte det så låtsas vara motiverad. Ta platsen. Gör precis som de säger. Må skit ibland. Må jävligt bra. Det är det bästa jag har gjort!!
Att det fungerar, det är det bästa. Följer man deras råd och utnyttjar att man har så mycket terapihjälp, då går det framåt. Olika fort för olika personer, såklart, men jag personligen har blivit helt övertygad om att jag kommer bli frisk sen jag började där. Och det är inte fy skam!
Jag hade kvar tankar om att det var viktigt att vara smal och helt ärligt trodde jag inte riktigt på deras "sex mål mat om dagen gör dig inte tjock"-teori när jag kom dit. Men 1. När man blir frisk så slutar det vara viktigt att vara mager - det är ju bara sjukt! 2. Det fungerar. Jag äter och äter och äter, och jag står stilla i vikt nu, på en normalvikt. Och jag har slutat hetsäta. Och jag är inte rädd för mat.
Jäklar, vad ostrukturerat jag skriver. Skulle kunna säga att Idun har fått mig att gå från ett slutet fängelse till enbart fotboja, och jag tror stenhårt på att den är borta när jag är klar där. Lycka till!! Kramar
