Stresstest

Så är helgen snart slut. Fast det blir inte så stor skillnad för mig eftersom jag inte ska jobba i veckan. Blir liksom inte riktigt bra när jag blir stressad. Måste verkligen vara stabil, helt och hållet, innan jag börjar göra sådant som hör det normala livet till.
Vad har jag gjort i helgen då? Igår sov jag längre än vad jag gjort på två veckor! Eller, jag vaknade lika tidigt som jag gjort på senaste tiden men lyckades somna om. Skönt och bra. Efter frukosten blev det något så roligt som kaninbursstädning och potatisskalning. Mamma konstaterade en stund senare att jag är ganska dålig på att skala potatis för potatisarna var inte fina... Aja, övning ger färdighet och det är inte ofta jag har skalat potatis i mitt artonåriga (snart nittonåriga) liv.
Efter lunchen åkte jag inte till staden för yoga. Trodde att det skulle bli kundalini, men det blev någon form av hatha eftersom läraren var sjuk. Synd, fast det var ett bra pass ändå så jag var nöjd. Har träningsvärk i ryggen idag faktiskt. Hm, nedåtgående hunden i tjugo andetag tar en del...
Duschade på Yogayama. Använde alla de där produkterna som luktar så gott och som är SÅ bra. Så fort jag har gjort slut på alla produkter jag har hemma ska jag köpa dem från Yogayama. Och när jag har fått lön för de är svindyra... Aja, det är de värda och jag tror att de räcker ganska länge för flaskorna är gigantiska. Hihi, då kommer jag att lukta Yogayama hela tiden.
Åkte till Café Fåtöljen på Hornsgatan där jag mötte upp min fina Jennie. Jag fikade hallon- och blåbärspaj och Jennie smugglade in en risifrutti. Var längesedan jag träffade min fina Jennie, men det var så mysigt, så mysigt. Vi pratade om så mycket och det var skönt. Alltid bra när någon lyssnar.
Åkte hem lite efter sju. Resten av kvällen blev ganska dålig, menmen.
Idag har jag inte gjort särskilt många knop. Har varit ute med kaninen, gått en promenad i solen och tittat på Vasaloppet + skid-VM. Jätteroligt, eller hur? Ibland får man ha sådana dagar också. Det enda är väl att jag kommer att ha det så hela veckan och det känns ju sådär lagom roligt.
Vill, som vanligt, att det ska bli måndag nu. Behöver prata med kära psykologen.

Kommentarer
Postat av: Tove

Det bästa? Oj.. Vart ska jag börja?

Jag tror att det är att de är så oerhört snälla, förstående och att det individualiserar behandlingen för en själv. Allt du gör utvärderar ni tillsammans och du blir aldrig skuldbelagd efter som det är för ditt eget bästa och det är frivilligt. Du får sån otrolig hjälp och otroligt bra stöd, jag menar, jag skulle för allt i världen rekommendera dig att testa. Du kommer ju gå en vecka sen kan du välja att hoppa av om du inte gillar det, vilket jag tror är ganska omöjligt. Enda anledningen jag ser att inte vilja fortfölja Idun är att man är för sjuk, dvs. inte vill äta och göra rätt. Därför, ju "friskare" desto bättre hjälp får du ut därifrån!!



Och nej. Det är både underviktiga och normalviktiga där, ibland även överviktiga. Men oroa dig inte för att alla är skelett, så är inte fallet. Dessutom, de flesta tycker ändå att de är störst i sin grupp, även om de är minst. Vi är ju som vi är.. vi ätstörda.



Hoppas du bestämmer dig för att prova, det tror jag skulle hjälpa dig enormt, som det har hjälpt mig!!



:) Kram!

2011-03-06 @ 16:27:37
URL: http://flavigry.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0