Pluuuugggg
I onsdags ägnade jag större delen av dagen åt att skriva på min psykologiuppsats. Lyckades på något märkligt vänster bli så gott som färdig och kunde, när jag styrde kosan mot Leo, känna mig nöjd med dagens insats. Förutom plugg i onsdags gick jag en promenad mitt på dagen. Och så åkte jag hem till Leo på kvällen.
Igår var historielektionen inställd. Låg alltså kvar i sängen när Leo klev upp vid sju för att åka till skolan. När jag väl lyckades trassla mig upp ur sömnens värld vid halv tio diskade jag och åt frukost innan jag tog tag i mig själv och försökte avsluta uppsatsen. Det var ju lättare sagt än gjort och jag satt mest och stirrade på skärmen och önskade att orden skulle komma till mig. Gick och köpte lunch vid halv ett, åt den och åkte sedan till Söder för en promenad i Tanto innan jag sprang till SCÄ för samtal med min behandlare. Han är bra och vi pratade om bra saker. Tyvärr är jag inte lika bra och jag har börjat tappa hoppet om att jag någonsin kommer att kunna få ett bättre förhållande till mig själv och till mat. Hur jag mycket jag än försöker frammana viljan att lämna sjukdomens värld bakom mig vill den inte riktigt infinna sig. Trots att jag önskar att jag kunde äta precis det jag är sugen på för tillfället, trots att jag önskar att vikten bara var en siffra och inte något som bestämmer vem jag är och vad jag tycker om mig själv, trots att jag önskar att jag kunde känna att det är okej att bara sitta hemma en hel dag så kan jag inte hitta viljan till att lämna kontrollen och bekräftelsen bakom mig. Jag styrs fortfarande av behovet av att känna att jag kan, att jag klarar av att kontrollera mig själv.
Efter samtalet åkte jag i alla fall hem till Leo igen och vi ägnade eftermiddagen åt att sega, handla, plugga, laga mat och sega ännu mer. Vi har en fascinerande förmåga att på något sätt använda tiden till att inte göra någonting. Skulle nog vilja sätta etiketten extremt ineffektiva på mig och Leo. Fast samtidigt tycker jag så mycket om våra stunder när vi bara ligger och pratar strunt och har det mysigt, de är värda känslan av ineffektivitet de väcker inom mig.
Idag har jag haft psykologilektion och så har jag struntat i att plugga. Hade tänkt börja med ännu en etik och livsfrågoruppgift, men har inte haft motivationen. Ska dessutom iväg och träna snart, Bodybalance är det som gäller för dagen. Aja, ska ägna kvällen åt att titta på Gladiator som jag ska göra en filmanalys på, kanske känns bättre när jag väl har tagit tag i det. Imorgon blir det etik och livsfrågor samt psykologiplugg eftersom jag har prov om en vecka.
Igår var historielektionen inställd. Låg alltså kvar i sängen när Leo klev upp vid sju för att åka till skolan. När jag väl lyckades trassla mig upp ur sömnens värld vid halv tio diskade jag och åt frukost innan jag tog tag i mig själv och försökte avsluta uppsatsen. Det var ju lättare sagt än gjort och jag satt mest och stirrade på skärmen och önskade att orden skulle komma till mig. Gick och köpte lunch vid halv ett, åt den och åkte sedan till Söder för en promenad i Tanto innan jag sprang till SCÄ för samtal med min behandlare. Han är bra och vi pratade om bra saker. Tyvärr är jag inte lika bra och jag har börjat tappa hoppet om att jag någonsin kommer att kunna få ett bättre förhållande till mig själv och till mat. Hur jag mycket jag än försöker frammana viljan att lämna sjukdomens värld bakom mig vill den inte riktigt infinna sig. Trots att jag önskar att jag kunde äta precis det jag är sugen på för tillfället, trots att jag önskar att vikten bara var en siffra och inte något som bestämmer vem jag är och vad jag tycker om mig själv, trots att jag önskar att jag kunde känna att det är okej att bara sitta hemma en hel dag så kan jag inte hitta viljan till att lämna kontrollen och bekräftelsen bakom mig. Jag styrs fortfarande av behovet av att känna att jag kan, att jag klarar av att kontrollera mig själv.
Efter samtalet åkte jag i alla fall hem till Leo igen och vi ägnade eftermiddagen åt att sega, handla, plugga, laga mat och sega ännu mer. Vi har en fascinerande förmåga att på något sätt använda tiden till att inte göra någonting. Skulle nog vilja sätta etiketten extremt ineffektiva på mig och Leo. Fast samtidigt tycker jag så mycket om våra stunder när vi bara ligger och pratar strunt och har det mysigt, de är värda känslan av ineffektivitet de väcker inom mig.
Idag har jag haft psykologilektion och så har jag struntat i att plugga. Hade tänkt börja med ännu en etik och livsfrågoruppgift, men har inte haft motivationen. Ska dessutom iväg och träna snart, Bodybalance är det som gäller för dagen. Aja, ska ägna kvällen åt att titta på Gladiator som jag ska göra en filmanalys på, kanske känns bättre när jag väl har tagit tag i det. Imorgon blir det etik och livsfrågor samt psykologiplugg eftersom jag har prov om en vecka.
Kommentarer
Trackback
