Becka.

Inatt, strax efter elva, kom jag hem till världens bästa kille. Han mötte upp mig vid tunnelbanan och hjälpte mig med mina grejer. Väl hemma njöt vi av att vara tillsammans igen. Jag åt mellis alldeles för sent och vi var uppe ännu längre.

Idag har jag varit hos min behandlare. Innan dess hade jag sovit en god natts sömn. Sov bättre än jag gjort under hela tiden uppe i Östersund. Kämpigt att lämna sängen, hade gärna sovit en stund till. Jaja, möte med behandlare avklarat och nu går han på semester. Själv ska jag kämpa som en gnu och bevisa för alla, framförallt för mig själv, att jag vill och kan lämna sjukdomen bakom mig.

Jag är less och jag skäms över det sjuka. Det är verkligen dags att lämna det och lära mig att orka med livet och att acceptera mig själv.

På väg till Liljeholmen för inhandling av mat och godis. Får se vad resten av dagen kommer att bjuda på. Ikväll ska ju jag och Leo som sagt äta tapas med Rodde och Elli. Spännande då jag aldrig har ätit tapas tidigare.

Och det känns bra att vara hemma.