Becka.

Måndag igen och jag har nu påbörjat början på slutet av min vistelse här i Östersund. På TORSDAG kommer jag att åka till STOCKHOLM och när tåget har stannat på Centralen blir det raka vägen hem till min LEO. Åh vad härligt det ska bli! Längtar så att jag blir alldeles tokig. Älskade, saknade, finaste pojken.

 

Åkte buss till jobbet imorse eftersom Patrik inte skulle komma hem förrän till eftermiddagen. Väl på jobbet drog jag på mig lite andra kläder än de jag hade på mig eftersom det är roligare att låna kläder i butiken än att försöka få till en spännande outfit av de få Rut m.fl.-kläder jag har i min ägo. Finns ju så himla mycket fint på Rut så det är verkligen ett nöje att ha den butiken som tillfällig garderob, haha. Har fått klä om skyltdockor idag också och fick till och med komma med ett eget förslag, som accepterades. Blev så stolt över att Åsa (min handledare) godkände min idé. Fånigt kanske, men det gjorde mig verkligen glad. Är så himla rädd för att hon ska tycka att min klädsmak är för dålig och därför känns det ju skönt när hon accepterar något av mina stylingförslag.

 

När jag slutade hämtade Patrik mig och vi åkte och handlade. Jag stod för middagen idag och behövde handla en del, men om jag tar bussen hit och sedan ska handla kommer jag hem så sent och då blir melliset jättesent och allting blir bara SENT. Jag tyckte alltså att jag kunde unna mig att bli hämtad idag. Ja, sedan kom vi hem och jag åt mellis och gjorde klart ett armband och lagade middag. Idag bjöd jag på lax med fetaosttäcke, kokt potatis och varm gurksallad. Maten verkade återigen bli uppskattade av Modinarna (fast nu saknas ju två eftersom de har åkt till Berlin). 

 

Hm, efter middagen ringde jag min pojke och gick en liten promenad medan jag pratade med honom. Som sagt så är han ju ytterst saknad. Det känns liksom tomt att inte träffa honom, att inte vara med honom, att inte gosa, prata öga mot öga, titta på film tillsammans, sova tillsammans... Det känns helt enkelt tomt när vi inte är tillsammans.

 

Imorgon ska jag börja tio och sluta sex eftersom jag vill hinna vara med på en stängning innan jag åker hem. Antagligen gör man olika i de flesta butiker vid stängning, men jag tycker ändå att det kan vara bra att få vara med någon gång. Annars blir det antagligen bara en vanlig dag, larma varor, prata med kunder, springa till lagret, stå i kassan. Blir en skillnad dock eftersom jag missar morgonstädningen då jag börjar när butiken öppnar. Lite konstigt att missa den. Är nästan lite förtjust i morgonstädningen, att dammsuga och så. Både för att jag kommer igång av den och för att det störda i mig gillar att jag rör på mig så mycket då.

 

Och som sagt, nu är jag less. Jag VILL INTE vara sjuk längre. Det ENDA jag egentligen vill är att få bort hjärnspökena ur mitt huvud. Vill verkligen ta makten över mitt liv, för jag märker hur lätt jag förlorar makten till det sjuka. Ger jag efter bara en endaste liten millimeter har hjärnspöken plötsligt flyttat in på nytt i mitt huvud. Nej, det sjuka ska BORT. BORT en gång för alla och jag vill aldrig att det ska komma tillbaka. Jag vill vara Rebecka och jag vill kunna acceptera och uppskatta den personen det innebär att jag är i sådana fall. Trots att jag får panik av tanken, tanken på att gå upp i vikt, tro på att jag kan saker, acceptera att jag inte kan allt, så är det fa-an det jag ska klara av.

 

Nu ska jag titta på Pulp Fiction, äta mellis, göra armband och ignorera ångesten och äckelkänslorna som just nu fyller mig.