Becka. -

Jobbelijobb

Å hej och hopp. Dagarna rusar förbi, samtidigt som det känns som om jag aldrig kommer att få åka hem. Har jobbat, surprise, sedan ni senast hörde av mig här i bloggen. Slutar ju jobbet vid fem och är då hemma strax innan sex, sätter mig då och äter mellis och segar innan det är dags för middag och ja, sedan försvinner kvällen iväg och bloggen blir bortprioriterad. Inte för att jag försöker ursäkta mig, men om ni var intresserade av vad jag gör efter jobbet.

Fullt upp alla dagarna på jobbet. Har dessutom jobbat sex dagar i rad den här veckan och det känns i mitt huvud med tanke på att jag är så ovan vid att hålla ett högt tempo flera timmar under dagen, flera dagar i rad. Som jag nämnde i onsdags har jag fått börja stå i kassan också, vilket går bättre och bättre. I torsdags gick det nog absolut sämst i kassan, virrade till det hela tiden, men idag har jag faktiskt lyckats riktigt bra. Måste bara få upp tempot lite och bli bättre på att hitta på bra saker att säga när kunderna ska betala och väntar på att få sina varor nerstoppade i en påse. Men förhoppningsvis är det sådant som kommer med mer övning. Kassavana, here I come!

Som sagt så flyger eftermiddagarna (eller snarare kvällarna) efter jobbet bara förbi. Har pysslat med att göra armband några dagar också. Eller, jag har lyckats göra ett armband att påbörjat ett annat. Mycket av tiden under kvällarna har gått åt till att prata med Anette eller med Leo (i telefon). Imorgon är jag dock ledig. Vet bara att jag ska tvätta. Familjen jag bor hos har åkt bort över helgen så jag är ensam hela dagen imorgon. Bra eller dåligt, det vet jag inte. Med tanke på hur jävla negativa mina tankar är så känns det faktiskt lite jobbigt att de ska vara borta. Samtidigt är det grymt skönt, jag slipper ta hänsyn till andra (haha, det här får mig att låta som värsta buffeln). Slipper stanna kvar och prata efter måltiderna och sådär och kan läsa en bok till frukosten. SKÖNT.

På tal om böcker kom jag precis på att jag skulle behöva gå upp till Ica och köpa en bok. Håller på att läsa ut den jag är inne i just nu och vill inte ha bokbrist imorgon bitti.

Så länge. Ha det bra.

2012-06-30 @ 18:47:07 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

Liten, liten fågelunge

En fågelungen hade trillat ur sitt bo och imorse när jag skulle gå upp till stora huset och äta frukost var jag nära att trampa på den. Stackars ungen satt och pep och i träden hörde man andra fåglar som svarade. När jag skulle gå ner till mig igen och borsta tänderna skulle jag kolla lite närmare på ungen och såg att det kröp myror på den, stora skogsmyror. Usch, usch blev äcklad och ledsen. Naturen är hård.

Nu ligger fågelungen död ute på gräsmattan. Har den inte blivit uppäten av något annat djur i natt ska jag säga till Patrik att han måste plocka bort den så att ingen trampar på den. Var bara så sorgligt att se den sitta där på marken, hjälplös, med en massa myror krypande överallt.

2012-06-27 @ 23:08:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skitkväll

Jag känner mig nere, nu igen. Dagen har forsat förbi i en rasande fart. Jobbjobbjobb 9-12.45 sedan lunch till 13.45 och jobb igen till 17. Fick stå i kassan idag, tjiho! Tror att jag klanatade till det några gånger, men hoppas att det inte var så farligt. Ehehe. Har även fortsatt med att märka och larma jeans. Och städat och babblat.

Efter jobbet blev det bussen hit och sedan dess har jag inte gjort många knop. Åt mellis, började pyssla och sedan gick jag till Ica och handlade lite. Väl tillbaka här åt jag middag medan jag tittade på Safe House. Fortsatte med pysslandet och såg klart Safe House. Nu försöker jag hitta en resa till mig och Leo, men det går SKIT. Vill inte resa i flera timmar (alltså 13-25 timmar snackar vi om då) för att komma till ett ställe som det egentligen tar tre timmar att flyga till. Gah, vad fan ska vi göra?!

Som sagt känner jag mig nere. Känner mig äcklig som inte har gått någon promenad, känner mig äcklig som har ätit. Usch, jag avskyr alla de här känslorna. Det skrämmer mig att de är så starka och de skrämmer mig att jag känner mig så äcklig. Vill ha koll, vill veta hur mycket jag har gått upp. Känner mig stor och äter. Åt mer än vad jag "får" enligt hjärnspökena idag till lunch. Dumma, dumma mig. Varför ska jag alltid göra det värre? För att det är "rätt", men jag blir så rädd för att gå upp i vikt. Trots det säger min behandlar att jag ju ska gå upp, men TÄNK OM jag har gått förbi "rätt" vikt. Jag är nog ett fetto.

En av mina kollegor sa igår att hon inte tyckte att jag var superdupersmal (nämnde att jag har varit sjuk i och med att jag berättade om min gymnasietid och sa att jag har lite vikt kvar att gå upp). Fan, ingen ser ju att jag behöver fler kilon på kroppen, varken jag eller någon annan. VARFÖR i helvete ska jag gå upp om jag nu är så fet?!?! Trots det kan jag vilja äta med. Ibland är jag så jävla hungrig att jag inte vet vad jag ska ta mig till och det gör mig galen. Vet ju fan inte hur jag ska göra, vad som är "bra". Jag vill kunna äta, men jag vill inte att folk ska se ner på mig för att jag äter. JAG vill inte se ner på mig själv för att jag släpper kontrollen. Jag vill ju bara kunna känna mig lugn och fin. Känner mig trots det barabara stressad över allt det här. Jag pallar inte mer. NEJNEJNEJ.

Vill prata med någon, men vem? Vad vill jag säga i sådana fall? Vill bara att någon ska förstå, att någon ska kunna hjälpa mig!

2012-06-27 @ 23:05:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Feeback?

Kan inte Ni som läser min blogg ge mig lite feedback? Vet att så gott som alla bloggare tigger om det, men nu gör jag också det. Min blogg är tråkig, det vet jag, men jag skulle gärna vilja höra vad som är "bäst" och vad som är "sämst" med bloggen. Ni får gärna skriva om det är något ni saknar också. Vill ha idéer från er läsare (inte för att jag har så många, men jag är nyfiken på vad som är intressant att läsa om enligt andra).

Jag använder ju mest bloggen som ett tidsfördriv, men vill ha idéer om hur jag ska använda mitt tidsfördriv. Känner mig lite idétom.

Kommer nog inte att få några svar på det här och då kommer jag ångra att jag frågade och blablabla, men nu frågar jag Er läsar i alla fall.

2012-06-26 @ 20:42:21 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hetsigt

Är på skithumör. Har precis ätit middag och hade en ilsken diskussion med Patrik. Fan, blev så jävla arg. Vi pratade om filmer och produktplacering och sponsring och Patrik började babbla om att alla filmer inte fick sponsring medan jag sa att de fick det, och syftade på filmer som går på bio. Han däremot började dilla om youtube-filmer och en massa annat shit. När jag försökte förklara att det inte var det jag syftade på, utan storfilmer började han snacka om att jag hade generaliserat och aaahhh. Ja, jag generaliserade, men vi människor vill generaliserar. Det är så vi funkar rent psykist. Om vi inte generaliserade och sorterade skulle våra hjärnor svämma över av all information som inte hade något sammanhang. Om vi fungerade på så sätt att vi tänkte på varje enskild sak var för sig skulle vi inte fungera på samma sätt som vi gör. Fördomar byggs på generaliseringar, lärdomar och att kunna dra slutsatser utifrån olika faktorer och att fatta beslut bygger på att vi kan sortera, sätta ihop och kategorisera den information vi tar till oss.

Nej, nu är jag arg. Vill skrika och gråta (jag vill väl alltid gråta?!). Nu tänker jag gå en promenad och andas och sedan tänker jag gå ner till mig och skita i dem här uppe i stora huset. ARG.

2012-06-26 @ 20:38:27 Permalink Becka tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()

Beslutslättnad

Veliga fröken Ericson har lyckats fatta ett beslut om hur länge hon ska stanna i Östersund! Blir att jag åker hem torsdagen 5 juli, alltså nästa vecka. Åker direkt efter jobbet då och kommer till Stockholm sent. Bestämde mig för att ge jobbet en vecka till och ska försöka lyckas få Åsa att lära mig lite kassa nästa vecka också. Denna veckan blir dessutom en långvecka då jag jobbar fram till lördag. Sedan blir det ledigt på söndag och en dag mindre nästa vecka.

Trots min extrema hemlängtan och saknaden efter Leo känns det som en lättnad att ha bestämt hur jag ska göra med allting. Avskyr att inte ha koll, att inte kunna planera och att inte veta. MEN nu har jag koll och jag vet när jag ska hem. Längtar! Blir dock bra med en vecka till, ser ju alltid lite bättre ut i CVt, haha.

Dagen har gått undan. Gjort lite olika saker. Blev skickad att köpa vin till kvällens personliga styling (Rut m.fl. ha personlig styling både privat och för grupper. När det är en grupp som är inbokad bjuder butiken på vin och ost). I och med vininkömpet fick jag för första gången utnyttja att jag fyllt tjugo! Min handla-på-systemet-oskuld är alltså tagen nu.

Tog bussen hem från stan. Bättre väder idag för att ta bussen än förra gången jag åkte buss här uppe. Senast var det ju snålblåst och iskallt regn. Idag däremot blåser det lite kyligt, men solen skiner på oss här i norr. Något bra med att vara här uppe istället för nere i Stockholm... Nej fy, nu ska jag inte vara så negativ. Det är faktiskt JÄTTEbra att jag har fått den här chansen att skaffa mig lite erfarenhet inom klädbutiksbranschen. Kanske, kanske kan det underlätta för mig när jag ska skaffa mig ett jobb till hösten. Ska i alla fall börja leta så snart jag kommer hem härifrån.

Jaa ni, nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Har varit trött hela dagen, men blev lite piggare efter lunch. Kanske energibrist eller så blev jag bara pigg av att få ta det lugnt en stund. Ska gå och lägga mig I TID ikväll. Trots att jag försöker komma i säng i en något sånär bra tid så har jag inte lyckats komma till ro förrän efter tolv både igårkväll och i förrgårkväll. Idag ska det dock bli ändring på det, blir så seg i huvudet av för lite sömn! PIgg i huvudet är det bra att vara på "mitt jobb" med tanke på att man ska vara trevlig mot kunderna och hålla koll på det man håller på med för stunden.

Nu lite uppdaterade bilder (från Instagram). Inte ofta jag lyckas slänga upp bilder, ehh.

Utsikten från restaurangen vi var på igår. Den var nog det bästa med hela besöket!

Jag idag när jag väntade på bussen efter jobbet.

2012-06-26 @ 18:50:49 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

Borta? Hemma?

Är så jävla irriterad. Vänder och vrider på hur jag ska göra med den här Östersundsvistelsen. Ska jag stanna en vecka till eller ska jag åka hem till helgen? Fram och tillbaka velar jag. Vill hem, längtar hem. Är less på att vara gäst, att behöva vara trevlig hela tiden, att vara otrevlig om jag inte sitter kvar och pratar efter middagen. Jag menar, det gör jag ju inte särskilt ofta hemma, men här blir det konstigt om jag inte gör det! Saknar Leo, det är som en oro. Saknar också mina rutiner, att kunna bestämma själv och att inte vara beroende av andra. Här är jag så utelämnad till familjen jag bor hos eftersom jag egentligen inte känner några andra här.

Samtidigt trivs jag med jobbet. Lär mig otroligt mycket och dagarna rusar iväg. Sjukdomen tycker också om jobbet eftersom jag står och går ungefär sju timmar varje dag. Känner mig dessutom otacksam om jag drar till helgen, det här är ju en superchans att få erfaranhet.

Åh, jag vet inte hur jag ska göra, vad jag vill. Vill jag verkligen åka hem? Vill jag vara kvar? Fan, jag hatar det här. Är bara så less på alltsammans. Vet inte om det är så att jag flyr från något eller om det bara är så att jag faktiskt inte riktigt trivs med att vara här. Är så jävla, förbannat trött på att inte kunna göra som jag vill. Att folk litar mindre på mig bara för att jag är borta.

Förutom det har jag en tid hos min behandlare i slutet av nästa vecka. Skulle gärna hinna med den eftersom han går på semestar sedan. Stress över mat och vikt. Hur mycket har jag gått upp? Alltså, jag vet verkligen ingenting. Vet inte vart jag vill, vad jag vill. Som vanligt vill jag nog helst bara stänga av mitt huvud.

Dagen idag har gått ganska fort. Jobbade nio till fem, med lunch mellan ett och två. Sedan en sväng på stan, letade födelsedagspresent till yngste sonen här i huset samt köpte pärlor att göra armband av. Betade av en massa telefonsamtal under stadsrundan också och vid kvart över sex åkte jag och mina kollergor till Stocketitt, en restaurang. Där blev det mat, oxfilé och potatisgratäng (burr) och glass. Satt väl där och prata ett bra tag, eller de andra pratade och jag tänkte på hur jag vill göra med jobbet. Kände mig som vanligt bara ivägen. Tråkig är jag och jag säger alltid så jävla ointressanta saker.

Usch och fy vad jag känner mig negativ. Vill inte vara med längre, vill bara att mitt huvud ska hålla tyst! Jag står fan inte hur med allt detta velande, med att känna mig så osäker på vad jag vill. JAG VET INGENTING.

Förresten, det är inte bara när jag umgås med folk jag känner mig otillräcklig, det gäller även på jobbet. Trots att de säger att jag är duktig och klarar mig bro så känner jag mig så dålig. Är för långsam och för dålig på kundbemötande. Har alldeles för fula kläder och alldeles för dålig smak. Kan INGENTING. De bara säger att jag är duktig för att vara snälla!!!!

Nej, nu ska jag ÄTA (uäh, fetto) och sedan dusch och sängen.

2012-06-25 @ 22:04:11 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kyligt

Mor och far har åkt hemåt nu, en dag tidigare än vad jag trodde att de skulle göra. Tråkigt måste jag säga och mest av allt kände jag för att packa ihop alla mina grejer och kasta mig in i bilen med dem, men icke. Istället sitter jag nu här och filosoferar för mig själv och försöker tvinga ut mig själv på en promenad. Känner för att röra på mig, men inte för att gå ut. Dålig kombination?

Hängde med de vuxna i alla fall. Kallt var det att åka båt och när vi väl kom fram var det stängt där vi skulle äta. Jag var HUNGRIG och kall och ville bara krypa ihop under en filt, men innan dess var man ju tvungen att åka båten tillbaka. Kände mig sur och grinig. När vi kom hem blev det plock-ihop-lunch i form av sill, potatismos och köttbullar. Ganska okej. Efter lunchen somnade typ alla och ja, nu är jag vaken igen och har varit en stund. Åt mellis för en liten stund sedan, vaniljyoghurt och frysta hallon, två brago med choklad och en halloncrispyoghurttopp från naturgodishyllan. De där olika "topparna" som finns bland naturgodiset är SÅ goda!

Egentligen har jag inte så mycket att säga. Är uttråkad som få och känner mig som ett fetto. Äter gör jag och segar gör jag, dåligt. Måste röra på mig, men det är kallt ute (egentligen inte så kallt, men jag frös så mycket förut att jag inte vill bli kall igen). Jaja, nu ska jag och min feta röv bege oss ut på promenad runt på Frösön. Funderar på om det finns någon trevlig väg jag skulle kunna gå...

2012-06-23 @ 19:01:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Midsommarblomster från solskenssnår

Midsommardagen idag och midsommarafton igår. Hade en okej midsommarafton, även om jag är en sådan där som tycker att vissa högtider är överskattade (tror dock att jag kommer uppskatta dem desto mer när jag börjar jobba och inte har lov titt som tätt). Eller förresten, själva ledigheten är aldrig överskattad, men firandena. Typ påsk, midsommar, nyår och valborg, jag har hittills aldrig lyckats lära mig att uppskatta dem fullt ut. Kanske är det på grund av min "jag-dricker-inte-inställning", eller så är det kanske bara så att jag är tråkig.

Gårdagen flöt i alla fall på. Var fint eller okej väder större delen av dagen och det regnade bara några få droppar. Jag frös dock som en hund från och med lunch, vilket gjorde att jag inte uppskattade allt utesittande. Ville heller inte ge mig på vattenskidåkningen med tanke på hur mycket jag frös, även om jag blev sugen eftersom det såg så roligt ut. Blev i alla fall att jag åkte med en sväng i båten, vilket inte heller var helt fel. Mamma skickade dock iväg mig att klä på mig efter båtturen eftersom hon tyckte att jag var en isbit, haha. Jag och mamma kom också överens om att så fort det blir någorlunda i vattnet hemma ska vi börja öva på vattenskidåkningen, det ser jag fram emot.

Lunch och middag var typisk midsommarmat. Sill, kallrökt lax, ägghalvor och färskpotatis åt jag till lunch och tll middag blev det grillat (grillad fläskfilé med en sorts potatismos i folieknyte och sweet chilisås och en bit grillad majskolv åt jag. Fanns en massa att välja mellan). De vuxna (som drack) sjöng så att mitt huvud till slut kändes alldeles snurrigt. Först snapsvisor till lunchen och sedan Bellman, Taube och en massa annat strunt till middagen. Var skönt att gå ner till "mitt" lilla hus och titta på film och äta mellis strax innan elva.

På grund av ett telefonsamtal på kvällen/natten blev jag tvärr väldigt ledsen och orolig för en sak och medan jag såg klart filmen fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Såg dock en bra film, Se7en. Ganska gammal (från 1995), men bra som sagt.

Idag har jag ingen aning om vad planerna är. Verkar som att vi ska iväg och äta lunch med familjen som var här igår, men jag vet inte om jag är så sugen på att följa med. Tror dock att det till viss del är det sjuka i mig som stretar emot, vill inte äta ute och om jag stannar hemma kan jag gå en extra promenad utan att det märks. Samtidigt vet jag inte om jag orkar umgås med den andra familjen idag igen, är ju inte någon i min ålder även om dottern i familjen var trevlig. Får se... Vill dock ändå umgås med mina föräldrar nu när de är här. Även om jag är lite småirriterad på dem ibland är det ändå skönt att de är här. Så jaa, jag vet verkligen inte hur jag ska göra idag. Får känna efter den här sista timmen som är kvar innan det är dags att åka.

Har lite småpanik över min kropp och mitt ätande också. Vet inte om jag gått upp i vikt och i sådana fall hur mycket. Vet att det är meningen, att jag ska och borde, men jag vill inte. Det tar emot så jävla mycket, vilket gör att jag hela tiden måste kontrollera, både hur jag ser ut och känns och det jag äter. Är less, less, less, men vet inte vad jag ska göra för att inte tycka att det känns som om jag håller på att svälla över alla bräddar. Vet inte heller hur jag ska göra för att lita på att några kilon till inte skulle göra någon skada. Det svåraste är nog dock att det hela tiden känns som om jag gått upp ALLA kilon och mer därtill och att jag nästa gång jag väger mig hos min behandlare kommer att få höra honom säga att "nej, nu kan du inte äta mer Rebecka". Tänk om jag återigen inte skulle få äta någonting, varken vanlig mat eller lite onyttigheter. TÄNK OM jag återigen skulle behöva svälta mig för att jag är alldeles för fet!

2012-06-23 @ 12:15:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hårt arbete

Nu har hela min första jobbvecka passerat. Blev en kort vecka eftersom det är midsommarafton idag och midsommardagen imorgon. Som tur är har mamma och pappa kommit upp hit och kan avlösa mig som gäster. Längtar hem mer och mer. Avskyr att vara gäst! Hatar också att mina värdar vill att jag ska äta frukost med dem varje morgon. Varför liksom?! Jag kan äta det själv och FÖREDRAR att äta frukost ensam. Att äta frukost ifred är ju faktiskt bland det skönaste jag vet.

Veckan har rullat på i en rasande fart och efter varje dag på jobbet är jag helt slut både i huvudet och i kroppen. Är ovan vid det höga tempot, alltid är det något som ska göra. Har fått sätta etikett på flera hundra par jeans, sorterat jeansen i butiken i storleksordning, klätt om skyltdockor (ROLIGT), galgat t-shirtar, larmat kläder, hjälpt kunder och burit tunga lådor med kläder från lastbryggan och til lagret. Är faktiskt riktigt roligt att jobba, men tar väldigt illa upp när jag får kritik. Igår, i slutet av dagen när jag var skittrött, sa en av mina kollegor att jag skulle ha gjort på ett annat sätt när jag pratade med kunderna och jag började nästan gråta. Tyckte att jag hade skött situationen bra och när hon klankade ner på allt jag sagt kändes det bara skit. Varför blir jag så osäker så fort någon kritiserar det jag gör?

I och med att vi hade omhägning av butiken i onsdags fick jag klä om skyltdockorna, vilket inte var helt enkelt. En skyltdocka är liksom inte särskilt samarbetsvillig och inte eller särskilt rörlig. Haha, fick kämpa som bara den några gånger, fast svårast var det ätt få på skorna. Var och lånade skor från en annan butik och fick kämpa som bara den för att lyckas få på några av paren.

På kvällarna har jag mest bara tagit det lugnt. Är som sagt helt slut när jag har jobbat klart. Att vara trevlig och glad och aktiv hela dagarna tar på krafterna, haha. Det bidrar dessutom till att det inte känns särskilt roligt att vara gäst, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i det och speciellt inte sedan jag blev sjuk. Hur trevliga mina "värdar" än är mot mig så känns det inte riktigt bra.

Nu är planen att jag ska byta från mina mjukisbyxor till något mer respresentabelt och sedan tänkte jag gå till affären och köpa lite olika förnödenheter så som mellanmål, rakhyvel, bomullsrondeller och tops. Blir nog en promenad i samband med min utflykt till Ica, eller så tar jag en sväng till Ica nu och går en promenad senare. Får se hur jag gör.

Fan vad jag inte vill vara här längre. JAG VILL HEM!

Är så less. Och tjock.

Jag och mami i Kanab, Utah, USA.

2012-06-22 @ 11:29:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En massa och mer

God kväll. Nu var det några dagar sedan jag senast skrev. Är jobbigt att blogga när blogg.se-appen inte funkar och när man har en massa annat för sig + är för lat för att starta datorn.

Försökte hinna med en hel del förra veckan som sagt, men vet inte om jag hann sådär jättemycket. Träffade Hanna i onsdags. Vi åt sushi och promenerade i Tanto och vidare längs vattnet bort mot Skanstull. Har aldrig gått där förut och måste säga att det är en ny favorit om jag ska promenera i stan med någon kompis.
Torsdag var jag bara hemma hos Leo. Han jobbade och jag tog det ganska lugnt. Lagade god mat både till lunch och till middag. Ensam till lunch, men fick sällskap av min älskling till middagen.
I fredags jobbade Leo också. Jag gick en ganska lång promenad på förmiddagen och resten av dagen bara flöt på fram tills jag och Leo skulle på restaurang Grill för tidig födelsedagsuppvaktning av mig. Jag var 100% nöjd med min middag och åt även en supersmarrig dessert (provade chokladbakelse som var rinnande i mitten, vilket jag har velat prova lääänge. Lika gott som jag hoppades!). Gick därifrån med mätt och värkande mage, men så kan det vara ibland.
I lördags hälsade jag på min lilla farmor på sjukhuset. Hon har varit inlagd för magsnärtor, men snart tror jag att hon får komma hem. Efter det rusade jag ut i det hällande regnet som föll i lördags för att träffa Erica. Hade en mysig stund med henne på Fåtöljen tillsammans med te och massa prat. Väl hemma möttes jag av Fia (farmors hund) samt av önskemiddag i form av lammfärsbiffar med abourgine- zucchini- och rödlökssallad med smaskig dressing, stekt halloumi och mintchatni. En av mina absoluta favoriträtter och jag åt halloumin till för första gången på flera år!
Söndagen var en sorglig dag eftersom jag åkte upp till Östersund. Blev avvinkad av pojken min på Centralen och åkte sedan tåg i fem tmmar innan jag var framme. Väl här installerade jag mig i mina släktingars poolhus, som är som mitt eget hus under tiden jag är här. Bjöds på lasange till middag, GOTT.

Idag började jag min praktik på Rut m fl här i Östersund. Har dammsugit, putsat speglar, räknat Kissy och Plenty, ordnat i butiken, larmat kläder och pratat med kunderna. Har verkligen försökt vara trevlig och hjälpsam, men det är svårt att hjälpa till när man har sämre koll än kunderna själva på vad som finns i butiken. Som tur var har jag (i alla fall hittills) snälla kollegor som har ryckt in och hjälpt mig när jag har stått svarslös inför kunderna, men det där med varorna är väk sådant jag lär mig med tiden i och med att jag arbetar i butiken. Hoppas att jag kommer att trivas under tiden jag är här och jobbar och att ja inte ledsnar.

Nu sitter jag i mitt hus och ska äta mellis typ snart. Är trött i huvudet och i kroppen. Har inte lyckats trassla mig ut på någon promenix idag, men lite lugnt får man väl ta det efter första dagen på jobbet? Längtar dock hem till Leo och till närheten till mina fina vänner. Och så vill jag åka utomlands med Leo!

Menmen, nu ska jag äta och gör mig själv fetare än vad jag redan är. Känner mig verkligen som en boll och vill inte äta. Här får man dessutom "onyttig" mat eftersom min syssling, som är elitidrottare, behöver mycket och fet mat. Uäh.

2012-06-18 @ 22:20:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Livsnegativ

Deppig, deppigare, deppigast.

Mår inte alls bra. Positivitet, vad är det för något? Längtar tillbaka till hösten 2010 då jag knappt åt och bara ville bli sjukare, längtar också tillbaka till innan jag blev sjuk, till den tid (alltså jävligt längesedan) då jag inte ens tänkte på hur min kropp såg ut.

Jag borde inte tänka så mycket på det som har varit. Borde inte tänka tillbaka, borde inte önska mig tillbaka. Hanna sa det idag också, att det inte är bra att leva alltför mycket i det förflutna. Det har ju faktiskt redan varit och kommer aldrig att inträffa igen. Nej, här och nu är det som är viktigast. Jag måste leva i nuet, sluta ångra allt jämt och ständigt och absolut sluta värdera mina livsval. Nu valde jag så då och om jag inte är nöjd med det nu får jag väl se till så att felvalet inte fortsätter att påverka mitt liv.

Åh vad jag önskar att jag var någon annan, någon bra, någon som inte är jag.

Väntar på att Leo ska komma hem från jobbet. Känner mig ensam och ledsen och hopplös och dum och värdelös. Och tjock. Åh vad jag inte orkar, vad jag vill skita i allt och låta självhatet och självdestruktiviteten ta över. Jag hatar mig själv just nu och vill skada mig själv för att tillfredsställa kritikern i mitt inre som säger att jag behöver straffas.

Men nej, det ska jag inte. Jag ska vänta på Leo (som kommer snart) och sedan ska jag försöka rycka upp mig och koncentrera mig på att vara en någorlunda flickvän till den BÄSTA killen i hela världen (jag är ingenting och han är bästbästbäst).

Fint litet husvagnscafé jag och Hanni såg på vår promenad idag.

2012-06-13 @ 21:52:12 Permalink Becka tänker Kommentarer (3) Trackbacks ()

Ledset

Känner mig otroligt deppig för tillfället. Tankarna far fram och tillbaka och det är inte bara matproblem jag tänker på, även om de tar mycket plats i mitt huvud. Nej, jag tänker också på hur rädd jag är för att förlora de personer som står mig nära, de jag älskar och absolut inte vill förlora. Är så oerhört rädd för att Leo ska lämna mig eftersom jag har så jävla svårt att förstå att han vill vara med mig. Jag menar, jag är ju så tråkig, jobbig, gnällig, konstig och svår att vara med. Är absolut inte en sådan där enkel människa som livet bara flyter på med, istället är jag fylld av självkritik samt har ett extremt kontrollbehov när det kommer till mat. Kul att umgås med mig liksom...

Försöker planera de dagar som är kvar till söndag då jag åker till Östersund. Är inte alltför sugen på att åka. Visst, det är ju bra med arbetserfarenhet, men jag skulle så mycket hellre få mer tid med mina vänner, få möjlighet att åka utomlands, kanske rida lite, bara njuta av sommaren här i Stockholm och i något annat land. VILL INTE åka till Östersund, men nu är ju det tyvärr bestämt så och jag kan inte göra något åt det. Får väl hoppas att jag får det bra där uppe i alla fall och att jag hittar någon/några att umgås med.

Hm, vad mer? Jo, i och med planerandet av de här dagarna dyker en massa jobbiga mattankar upp. Tankar om hur ofta man kan äta ute till exempel. Mår så dåligt över att jag äter lunch ute så ofta som jag gör. Borde äta mer hemlagat, mer nyttigt. Äter så jävla onyttigt och det äcklar mig. Önskar att jag var "naturligt" nyttig. Tänk om man var en sådan där person som automatiskt avstod kakor, godis, glass, som tyckte om sallad istället för varma mackor på caféer, som inte tyckte att ost var svingott och som alltid valde annan mat framför pizza.

Sådan är ju inte jag, inte alls. Visst att det sjuka i mig får mig att avstå, men det är ju inte så att jag inte skulle vilja. För vill, det gör jag. Vill verkligen ha allt det goda och onyttiga... Tänk om jag inte tyckte att mat och sötsaker var så jävla gott, tänk om jag inte tyckte om att äta. Fan va skönt det hade varit. Tyvärr tycker jag då om att äta och det är så jävla jobbigt och får mig att känna mig så otroligt dålig. Usch vad sjukt det här låter, men jag tänker ju så, känner så. Vill att allt ska vara normalt, normalt för mig, men om jag skulle äta såsom jag åt innan jag försvann in i ätstörningsbubblan skulle jag ju bli samma fetto som jag var då och det vill jag inte.

Nu ska jag, på tal om äta (och jag om inte hade så mycket mattankar... hm), äta lite mer. Kvällsmellis står på schemat och jag känner mig bara LEDSEN. Hatar att känna mig så här nere och rädd. Tänk om jag skulle förlora Leo nu? Jag lovar att jag kommer att göra det. Jag lovar att det är slut!

Hade sista ridlektionen idag för terminen. Sista gången jag red Macarena alltså. Gick inget vidare bara för det och jag var ganska arg på Maccan för det. Jag är så jävla dålig på att rida, trots det fortsätter jag. Fan, jag är ju heltkonstig. Är fan inte bra på någonting. Tror att det helt enkelt är så att jag egentligen inte borde ha fötts, men nu föddes jag och får väl leva med att jag är världens sämst människa. Önskar bara så hett att jag vara bra på någonting. Vad som helst, bara jag var bättre än dålig på allting.

Är förresten skitmissnöjd med mina betyg. Både mamma och pappa verkade tycka att de var dåliga. Åh vad jag är dålig!

2012-06-12 @ 23:04:21 Permalink Becka tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()

2 frågor

Fråga: Räknar du kcal fortfarande? har du något speciellt typ att du inte får vöerstiga enviss summa vrje dag eller att måltiderna inte får överstiga en viss summa, eller understiga??

Svar: Jag räknar kalorier, ja. Försöker dock vänja mig av vid det, men vanan att kolla och räkna är väldigt inarbetad. Kan bli otroligt arg på mig själv för att jag fortfarande är så fixerad vid kalorier.
Har väl några gränser... Den senaste tiden har jag dock försökt rucka på dessa. Från SCÄs håll har jag väl gränser jag inte får gå under och ätstörningen sätter gränser jag inte får gå över. Avskyr när jag räknar och ser att det ungefärliga dagsintaget är högre än "godkänt" enligt hjärnspökena och att välja mat/mellanmål osv som överstiger vissa gränser är också svårt. Jobbar dock med detta nu eftersom det inte är normalt att välja mat utifrån siffror istället för vad man är sugen på/vad som erbjuds. Precis som det är onormalt att definiera sig själv och sitt mående utifrån siffrorna vågen visar.

Fråga: har du hetsat på något sätt någon gång? har du tillåtit dig att äta om du varit sugen/hungrig?

Svar: Jag har aldrig hetsat "på riktigt". Visst har jag känt det som om jag hetsat och ätit ofantliga mängder, men om man jämför med "kriterierna" för en hetsätning så har jag aldrig varit i närheten.
Innan jag blev sjuk åt jag när jag var sugen/hungrig?! Nej men ironi åsido... Det har väl hänt, men jag brukar så gott som alltid försöka hålla mig till de mattider jag har bestämt. Om jag äter tidigare för att jag är hungrig känner jag mig otroligt dålig som inte kunde stå emot hungern. Min ätstörning handlar otroligt mycket om kontroll (precis som för många andra) och att släppa den kontrollen gör att jag tycker att hela mitt liv känns kaotiskt, vilket får mig att må dåligt.

2012-06-12 @ 16:28:43 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

Stipendiat

Idag är det sol och fint, äntligen värme. Det får visserligen bli varmare, men nu känns det i alla fall inte som höst längre.

Är på väg hem från Kungsholmen. Har varit och hämtat ut mina slutbetyg samt fått ett litet stipendium för att jag klarat mina studier bra trots motgångar i livet och sjukdom under min studietid. Haha, lite roligt sådär. Är okej nöjd med mina betyg, men de hade kunnat vara MYCKET bättre. Försökte få till en lunch med far min också, men hörde av mig försent så han hade redan ätit. Blir alltså till att åka hem och äta lunch i min ensamhet. Är hungrig!

Ikväll har jag min sista ridlektion. Taggad för ridning, men inte över att det är sista lektionen och sista gången (borde få henne) som jag rider Macarena. Känns så himla tråkigt att hon kommer att försvinna nu i och med att Östermalms Ridskola ska stängas + att det blir ny grupp och ny lärare till hösten. Min nuvarande lärare är visserligen en bitch, men hon är också fantastiskt bra och jag har lärt mig så mycket den här terminen.

Känner mig smått ångestfylld idag, men ändå inte. Är hungrig som en gris och vill äta allt jag ser, dålig självdisciplin. Dessutom sa min behandlare senast att jag ska äta om jag blir sugen, släppa kontrollen, och då blir det ännu svårare att stå emot allt gott. Inte börja hetsa!!!

2012-06-12 @ 13:40:21 Permalink Becka lever Kommentarer (1) Trackbacks ()

Helgälg

Lördagen fortsatte att rulla på i flygande fläng. Var hos Leos mamma, gick en promenad med Leos brorson i vagnen, åt middag med Leos bror, brorsans sambo och Leos mamma och så var vi på bio och såg Prometheus. Till filmen köpte jag och Leo varsin godispåse, mums.

Igår hände inte mycket. Vi tittade på film och segade. Tidigt på kvällen hälsade vi på Leos småsystrar och hämtade Leos pappa cykel.

Idag har vi inte heller hunnit göra mycket. Både jag och Leo vaknade vid åtta och trodde att vi inte skulle kunna somna om, men tji fick vi och jag vaknade vid halv elva och Leo vid elva. Blev alltså en härlig sovmorgon, men nu känner jag mig faktiskt ganska pigg. Är dock på väg hem nu. Tänkte säga hej till mina föräldrar och lite annat smått och gott.

2012-06-11 @ 13:38:49 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lever

Har hittills haft en lördag fullspäckad av diverse aktiviteter. Började med en relativt kvick frukost innan jag och Leo skyndade ner till fotbollsplanen i närheten av där Leo bor för att kika på hans lillasysters match. Tyvärr förlorade lillasyrrans lag. Efter matchen gick vi hem igen och tittade på lite MMA, sedan ringde Leos mamma och vi gick till hans brorsa (fast det var bara brorsans sambo som var hemma). Vi lekte och gullade i alla fall lite med Leos brorson och sedan fick jag bråttom hem för att hinna byta kläder + äta lunch innan jag skulle möta upp Johanna vid Djurgården. Ringde henne precis innan jag värmde mat och vi bestämde oss för att ses över en lunch istället. Sagt och gjort, vi sågs ändå vid Djurgården, men istället för en promenad blev det en lunch på Helin & Voltaire. Åt smaskigaste räkmackan med underbart välsmakande bröd och mycket räkor. Dyr, men ack så värd enligt mina smaklökar.

Jag och Jojsan traskade tillbaka mot staden efter lunchen eftersom Johanna skulle jobba. Pratade in till sista sekunden, att vara med Johanna är SÅ härligt. När vi sagt hejdå gick jag en sväng på Fältan och nu sitter jag på tunnelbanan. Vet ännu inte vad kvällen kommer att bjuda på. Kanske blir jag och Leo bortbjudna på middag, annars röstar jag för ett biobesök. Känner inte för att vara hemma hela kvällen i alla fall.

Måste också tillägga att jag verkligen försöker lägga mina dumma tankar på hyllan. Jag vill komma ut i livet, leva. Är förbannat jävla trött på mina tankar, mina känslor, mitt krånglande och på helvetesSCÄ. Vill inte gå dit längre. Visst är det skönt att få prata av sig, men fan vad det inte är värt att gå dit med tanke på hur mycket det triggar mig och drar ner mina tankar. Bara att tänka på SCÄ gör mig triggad och äcklad över min kropp. Nej, ätstörningen och dess "bubbla" ska ut ur mitt liv. Allt som har med det att göra måste och ska BORT.

Väntan på mat på Helin & Voltaire.

2012-06-09 @ 16:12:38 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

V-ås

Hade okej i Västerås. Att vara med kusinvitamin i stallet var absolut BÄST (veckans bästa till och med). Ridning är verkligen min absoluta favoritsysselsättning. Dessutom är det ett utmärkt sätt att dämpa elaka tankar och minska ångest eftersom ridning kräver så mycket koncentration och närvaro om man ska kunna utvecklas och få bra kommunikation med hästen.

Förutom att rida var jag hos mormor och morfar. De är snälla, men jag vill bara skrika åt mormor när hon pratar om anorexi med mig. Jag orkar inte höra! Vill inte veta att hon har sett bilder på tjejer som varit smalare än vad jag var (jag vet ju redan att jag aldrig blev smal!) och jag vill inte veta att hon inte var intresserad av att äta när hon var ung (jag gillar ju att äta, dålig jag är). Dessutom vill jag ABSOLUT INTE höra henne och morfar klaga på att vi fick så mycket mat när vi var ute och åt lunch på ett café. Det var inte mycket och jag blev inte särskilt mätt på min focaccia och så sitter de och säger att de är SÅ mätta. Jag måste verkligen vara ett äckligt matvrak som inte blir mätt! Jag vet ju att mormor (och morfar) försöker så gott de kan, men det blir förjävla jobbigt i alla fall. Och att mormor hela tiden måste tjata om att jag är så fin nu och sedan ser nästan förskräckt ut när jag säger att jag måste gå upp ganska många kilo enligt min behandlare... Jag orkar inte sådant!

Var på Hot Stone Massage på ett spa i Västerås idag också. Var underbart skönt och lyxigt. Kände mig helt borta och avslappnad när massagen var slut. Snacka om superlyx för en ungdom som jag.

Nu är jag i Stockholm igen. Sitter för tillfället på tunnelbanan på väg till Leo. Kommer att bli ett stopp i Liljeholmen först dock för inköp av diverse livsmedel samt pollenallergimedicin. Inte för att jag är superallergisk, men nyser och snorar lite extra, plus att det kliar lite i ögonen. Leo jobbar ikväll så jag blir antagligen ensam till halv elva-elva, men hemma på Lidingö var det inte heller någon eftersom resten av familjen skulle på studentmottagning. Hade kunnat följa med, men tycker inte om stora tillställningar, speciellt inte när det kommer att bjudas på buffé och tårta. Nej, blir softkväll hos Leo och när han dyker upp blir det nog mys och film.

2012-06-08 @ 19:37:54 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tjafs

Vet ni? Ibland tycker jag att det man tänker som ätstörd verkligen är helt bortåt tok. Visserligen finns ju tankarna även i mitt huvud, men jag kan ändå förvånas och skrämmas av det andra ätstörda tänker. Jag vet att det låter hårt och dömande, men samtidigt måste man ju som ätstörd göras medveten om sina felaktiga tankemönster och inse hur fullkomligt snedvridna de är. Till exempel, varför skulle en ätstörningsklinik vilja göra en massa tjejer och killar feta? Fetma är ju redan ett problem i samhället och varför då medvetet framkalla det hos en massa människor? Visserligen KÄNNS det som om man blir fet av att följa SCÄs och andra klinikers matscheman eftersom det kroppsideal man har som ätstörd inte stämmer överens med hur en normal och frisk kropp ska se ut. Vi ätstörda siktar ju faktiskt mot och lever också med (i alla fall de som lyckats bättre än mig som aldrig blev smal, hm, inte tänka så) extremt låga BMI som är skadliga och i många fall livsfarliga för oss. Det handlar alltså inte om att ätstörningsenheterna vill göra oss feta, de försöker bara rucka på de förvirrade ideal vi har som gör att vi uppfattar oss som överviktiga när vi närmar oss det som är hälsosamt för våra kroppar och tankar.

Det är mycket mer, utöver det jag skrivit om ovan, som skrämmer mig med ätstörningar och vad vi ätstörda tänker. Alla jämförelser, all självkritik och allt självhat. Att förbjuda sig att äta och att vila, att inte tillåta sig själv att skratta och må bra. Det läskigaste med dessa tankemönster är att de är verkliga när man har en ätstörning och att det endast är det negativa i livet som får styra. Vi och våra sjuka tankar blir våra egna värsta fiender.

Jag är så otroligt less på den ätstörda världen. Ändå kan jag när jag ser bilder från Avdelningen "längta" tillbaka till det sjuka. Det är någon konstig dragningskraft som gör att den slutna världen en låst avdelning utgör till en oerhörd lockelse för mig, även om jag vet hur förjävligt det är att vara instängd.

Idag har jag haft samtal med min behandlare, ätit en måltid som innehöll med kalorier än vad jag anser att ett huvudmål får innehålla, åkt till Västerås och ridit med min kusin. Nu är jag hos mormor och morfar och snart är det läggdags.

Just nu är jag oerhört rädd för mat och arg på mig själv för allt jag har ätit. Varför äter jag alls? (Det var just sådana här tankar jag syftade på i min tidigare utläggning för svaret är ju egentligen självklart... Jag äter för att alla människor behöver äta och för att det är hälsosamt.)

2012-06-07 @ 23:58:56 Permalink Becka tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()

FreLörSönMånTis

Helgen har försvunnit i samma höga tempo som alla de senaste helgerna har gjort för mig och det trots skitväder, ångest och bitchhumör. I fredags besökte jag och Lei Akki och åt varsin sushi. Efter maten styrde vi stegen mot Filmstaden Söder, men vi fick besvikna traska därifrån eftersom filmutbudet inte var något att hurra över. Istället åkte vi hem och åt godis (jag blev illamående av mitt, blä).

Eftersom lördagen bjöd på lika hemskt väder som fredagen. För att komma iväg hemifrån i alla fall åkte vi en sväng till Liljeholmen och strosade i affärer och handlade lite. På kvällen var vi med och firade Leos kusin. Jag fick smaka en form av chilenska hamburgare. Tyvärr fanns ingen sås jag gillade så min blev kanske lite väl torr...

Söndagen bjöd på liiite bättre väder. Blev alltså en promenad på förmiddagen för att få lite uteluft i våra instängda hjärnor. Spanade in en andmamma med tio ungar, sött! Hände inte så mycket mer i söndags, förutom att vi traskade iväg på ytterligare en promenad efter middagen.

I måndags gjorde vi inte mycket. Åt, var ute en sväng... Blev pizza till middag på grund av bristande ork och inspiration i matlagningen. Känner mig som vanligt äcklad över mig själv efter att ha smällt i mig pizza. Samtidigt måste jag väl erkänna att det är GOTT.

Idag åkte jag hem till Lidingö. Fastnade på T-Centralen på hemvägen på grund av olyckshändelse. Fick sedan stressa som en tok när jag skulle handla lunchingredienser. Hade lovat att bjuda Hanna på lunch och att den skulle vara klar när hon kom. Lyckades nästa trots förseningen och vid två avnjöt vi en god måltid bestående av fetafyllda sqashskivor, couscous, tomatsås och blandad sallad. Hur gott som helst!

Hanna stannade här ända tills det var dags för mig att dra på mig ridkläderna och hoppa upp på cykeln för att ta mig till ridningen. Hade sagt att jag skulle cykla om det inte regnade när jag åkte hemifrån, vilket det inte heller gjorde, men bara några minuter senare vräkte regnet ner och när jag kom fram var jag blöt. Höll dock ett jävla tempo på vägen till stallet, haha. Ridningen gick helt okej, hoppning stod på schemat. Kul som bara den! Trött i benen efter lektionen dock.

Nu är jag hemma. Sitter i min säng och känner mig FET. Jag hatar känslan, hatarhatarhatar. Den får mig att vilja försvinna från världen, men det är väl bara att skita i det och käka på. Jag kan om jag vill och jag VILL.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477603.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477603.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477603.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477603.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477609.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477609.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477609.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477609.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477718.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477718.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477718.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477718.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477812.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/167119/images/2012/pic_205477812.jpg" class="image">

2012-06-05 @ 22:33:36 Permalink Becka lever Kommentarer (1) Trackbacks ()

Med 100% säkerhet om vad jag vill tänker jag nu tåga ut i livet och krossa tankarna i mitt huvud, en gång för alla.

Skickade iväg ett mail till min behandlare för ett tag sedan, ett positivt mail. Jag är så säker på VAD jag vill, det svåra är ju bara att komma dit. Är till 100% säker på att jag vill bli fri från demonen i mitt huvud, även om den vill något helt annat. Trots att det tar emot att erkänna att jag vill lämna den och att jag ska göra det som krävs för att jag ska bli av med den, så erkänner jag det. Jag ska lämna min ätstörning, no matter what. Jag SKA. Fan, jag vill inte ha den i mitt liv längre. Vill inte höra den viska, skrika, prata i mitt huvud. Det jag vill är att kunna acceptera mig själv, den jag är, hur jag ser ut och vad jag vill. Mitt mål är att att upptäcka mina styrkor och att acceptera att just de är mina styrkor. Jag som alltid har önskat att vara bra på en massa saker har nu insett att jag ska försöka upptäcka vad jag faktiskt är bra på och sedan också uppskatta att det är just dessa bra egenskaper jag har istället för att börja önska att jag var bra på något helt annat eller förneka att jag har några styrkor överhuvudtaget. Dessutom måste jag lära mig att hantera mina svagheter, mitt kontrollbehov, min envishet och mitt behov av bekräftelse.

Jag vet inte hur och varför jag blev såhär positiv. Kanske beror det på att jag har hunnit tänka mycket sedan jag slutade skolan, kanske beror det på lättnaden över att vara klar med gymnasiet, eller på något helt annat? Jag vet inte. Som sagt så vet jag bara att jag vill bli fri och att jag vill lära mig att acceptera mig själv. Just nu känns det enkelt, men jag vet att det kommer att bli svårt, både att hantera mina svagheter och att faktiskt våga erkänna och tycka om de styrkor jag förhoppningsvis kommer att upptäcka.

Nu ska jag skita fullständigt i det faktum att om man lämnar en ätstörning betraktar ens ätstörda del, samt många ätstörda, en som dålig. Jag har ju själv suttit och skrattat åt tjejer som har bestämt sig och som har lyckats lämna det sjuka eftersom jag har lyckats hålla fast vid det. Trots det har jag ju ändå faktiskt aldrig varit nöjd över vad jag har presterat som ätstörd. Jag åt ju aldrig tillräckligt lite, tränade aldrig tillräckligt mycket, vägde aldrig tillräckligt lite, hade aldrig tillräckligt lågt BMI, vägrade aldrig tillräckligt mycket. Nej, jag är och kommer nog aldrig att bli nöjd med min sjukdomstid, däremot ska jag verkligen försöka leva så att jag kan känna mig tillfreds över de kommande åren i mitt liv. Jag SKA fan hitta mig själv, acceptera det jag finner och sedan gå vidare ut i livet med stolt hållning och låta livet ge mig det som har förberetts åt mig. Till det räknas dock INTE ett fortsatt liv med en ätstörning.

I flera år har jag tragglat med samma jävla tankar om faran att gå upp i vikt. I FLERA ÅR. Det är inte okej någonstans för vad man väger påverkar verkligen inte vem man är som person, utöver det faktum att man blir knäpp av att vara i svält. Nej, jag är ju jag, vare sig jag väger tio-tjugo kilo mer eller mindre. Det är sanningen och den ska hädanefter få eka i mitt huvud och överrösta de andra tankarna. Ärligt talat så mår jag ju faktiskt bättre nu än vad jag gjort under mina år som sjuk. Tänk då vad som kan hända om jag ignorerar sjukdomen totalt och blir fri!!!

2012-06-01 @ 15:51:43 Permalink Becka tänker Kommentarer (1) Trackbacks ()

Heldagsregn kanske?

Idag regnar det. Känns ju inte särskilt upplyftande och det får de jobbiga känslorna att öka då jag inte kommer att kunna/vilja ta några promenader idag. Vad hände egentligen med värmen och sommarvädret? Jag skulle ju sola och bli brun, simma i poolen och vara ute hela dagarna nu när jag blev klar med skolan.

Sedan jag skrev senast har jag varit på min farfars begravning, ridit, träffat Hanna och vi gick på spontanpedikyr. Annars har dagarna inte bjudit på så mycket mer. Igår sov jag alldeles för länge och så var jag en sväng i Lidingö C. Lagade middag till mor, far och mig själv på kvällen också! Blev kefta, marockanska köttbullar (kryddning: rödlök, spiskummin, mald koriander, paprikapulver, färsk koriander, färsk ingefära) med pitabröd, turkyoghurt med sambal, rödlök- och tomatsallad med citonsaft och olivolja samt lite blandad sallad. Både mamma och pappa verkade uppskatta maten och faten tömdes. Själv är jag väldigt förtjust i mat som är kryddad på det här sättet så jag var också nöjd.

I mitt huvud gnatar och tjatar tankarna hela tiden. I ena stunden säger de "bryt alla mönster, ät det du är sugen på, skit i promenaderna". När det väl gäller däremot, då säger de "inte mer än si och så många kalorier, inte äta sådant för ofta, gå promenaden nu". Ibland kan jag stå emot, ibland inte. Lättast är att stå emot promenadtvånget, svårast är kalorigränser. Det jobbiga är också alla de tankar och känslor som väcks när jag går emot tankarna, värdelösheten som bekräftas. Jag kan ju ingenting, kan inte stå emot att få mer energi.

Men jag vill ju egentligen att det ska vara nog nu. Som jag sagt så många gånger, en smal kropp är ju inte värd att få ta all ens tid från det "verkliga" livet, från det som egentligen är viktigt. Jag måste, ska och vill vinna kampen. Sjukdomen ska dö, men det känns så jävla fel.

2012-06-01 @ 11:14:46 Permalink Becka lever Kommentarer (0) Trackbacks ()

Becka.

Någon annanstans än här, i en annan tid än nu.