Jag har ledsnat

Jag är så jävla trött, både sovatrött och psykiskt utmattade. Är less på att alltid behöva slåss mot mina tankar, att inte kunna känna mig lugn om jag inte följer ätstörningens order. Hade tänkt gå ut och springa innan frukosten idag och sedan hade jag tänkt gå på ett halvtimmespass core på Sportlife innan lunch, men mamma valde att inte gå till jobbet idag och då kunde jag inte gå ut och springa. Dessutom tyckte hon att jag inte skulle gå och träna så det blev inget av det heller. Vankade alltså runt hemma, utan att kunna slå mig till ro eftersom jag inte hade rört på mig. När mamma dessutom gick iväg på ett möte brast det och mina tårar började spruta. Jag orkar inte att jag inte kan känna någon ro i kroppen förrän jag har rört på mig. Avskyr att jag, så fort jag är inaktiv, börjar planera för hur jag ska få i mig mindre energi. Aldrig får jag vila från den jävla ätstörningen som ständigt kommer på nya saker jag måste kontrollera och nya regler jag måste följa. Vill bara skrika "håll tyst!" till min tankeverksamhet.

Igår följde jag med Rebecka till stallet och som vanligt var vi långsamma, haha... Vi kom dit vid tolv och åkte halv fem. På den tiden hade vi hunnit ta fram höpåsar och ställa fram matlådor till hästarna, snabbryktat och ridit Hippie, snabbryktat och ridit Strongen samt ätit en hastig lunch sittandes i ridhuset medan Strongen otåligt väntade på att bli riden. Var i alla fall mysigt, precis som det brukar vara när jag är med Rebecka.

Erica skulle ha kommit till mig halv fem, men eftersom stallandet drog ut på tiden ändrade vi tiden till halv sex. Trots det hann Erica till Lidingö innan mig. Var i alla fall roligt, trevligt, fint och mysigt att träffa Erica också.

Idag blev det som sagt en rastlös morgon och när mamma hade gått och jag hade gråtit klart åkte jag till Leo. Han var inte hemma när jag kom, men jag åt lunch och läste lite innan jag stack ut och sprang. Blev ungefär 7,7 kilometer i ett ganska lugnt tempo. Väl tillbaka hade Leo kommit hem och vi pratade, jag tog en dusch och sedan åt vi mellis. Leo drog på träning, men snart borde han vara tillbaka.

Hade egentligen inte tänkt träffa Leo förrän på fredag, men orkade inte vara hemma så jag åkte hit istället. Ibland är det bara så skönt att slippa vara hemma och att slippa mammas och pappas bevakande blickar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0