Becka.

Att fortsätta leva går ganska bra, trots det hat jag känner gentemot mig själv. Jag kan till och med ignorera hatet och det skrämmer mig.

Jag klarar allt och kan samtidigt ingenting. Det är lite lustigt, kan man tycka.

Och ikväll ska jag titta på första avsnittet till säsong tre av Game of Thrones!!!

Efter en stadigt kilande påskhelg börjar vardagen åter vakna till liv. Känns som om långhelgen har varit mer än en långhelg. Ändå har den inte varit direkt jättetråkig, bara lång. Delar av den har visserligen varit sega eller jobbiga, medan andra har varit glittrande fina. Att solen har skinit har dessutom bidragit till en del positivitet.

Men nu är det ju som sagt vardag igen. Mando idag, och körlektion i eftermiddag. Resten av vardagarna denna veckan blir det ju jobb och så skrivkurs på torsdag. Livet rullar på, som jag så ofta säger, och jag gläds åt att det finns fina människor i mitt liv som tillför ljus i mörkret. Ofta är jag less på att leva, men vänner kan verkligen sätta guldkant på tillvaron. Utan dem skulle jag aldrig orka!

Synd är bara att det ibland kan vara en vän som sänker ner mig ytterligare en bit i mörkret...