Becka.

Påskhelg och ledighet i all ära, men fan att jag ska vara så rastlös. Försöker ta mig för saker hela tiden, står icke ut med att vara sysslolös! Ångrar att jag inte följde med mami och papi till fjällen. Samtidigt är det på något sätt skönt att vara hemma också. Jobbigt bara att de låter så förbaskat missnöjda när jag säger att jag inte gjort något särskilt varken igår eller idag. De vill liksom att jag ska träffa någon varje dag, ta mig för saker, men fan. Folk kan inte träffa mig jämt. Jag orkar inte det jämt. Ibland är det skönt att inte träffa någon. Även om det gör mig löjligt rastlös att inte göra det.

Gårdagen ägnade jag åt att tvätta. Många timmar blev det eftersom jag fick för mig att jag skulle tvätta mina stickade koftor såhär när våren börjar titta fram... De ville aldrig torka och på grund av att jag hade en massa annan tvätt var det proppat i torkskåpet. Gjorde en "tager-vad-man-havertvättställning" uppe i lägenheten för att få plats med allt, haha.

Imorse lyckades jag ta mig en skön sovmorgon. Visst att jag gärna tar sovmorgon, men oftast vaknar jag hela tiden och tittar på klockan tills jag tycker att det är en okej tid att kliva upp. Detta slapp jag alltså imorse, duktigt av mig. Sedan dess har dagen typ flutit på. Städade lägenheten i all hast och tog sedan cykeln ut till Djurgården för en promenad. Blev en lite längre sådan i solen och blåsten och med Rebecka som sällskap via telefonen. Skönt var det. Har även lämnat in en av tre bilder på inramning nu. Hannas underbara mopsar fick börja. Blev förvånad över hur dyrt det är att rama in bilder!

Nu väntar jag på att få besök, jag hatar att vänta. I och för sig är hela mitt liv en väntan på något. Tror jag väntar på att det ska kännas bättre, roligare, lättare. Hoppas att den väntan snart tar slut... Som sagt, väntan är nog bland det värsta jag vet.