Becka.

Hur mycket jag än hatar att träna, hatar allt som har med kroppsfixering att göra, så kan jag inte låta bli att älska känslan efter att ha tränat. Det är då jag förstår varför jag utsätter mig för det gång på gång. Jag känner mig faktiskt bra. Ärligt talat så lever jag på den känslan, känslan över att jag kan någonting som vissa inte klarar. Att jag orkar ta ut mig mer än alla andra på vissa pass, att jag orkar släpa mig till träningen (eller ut och springa) nästan varje dag, varje vecka. Då känner jag mig riktigt duktig, den ni.