Hemma

Paniken, besvikelsen, "domen", tårarna.


Jävlaskitdag. Orkade inte vara kvar i skolan. Fast jag tänker kämpa, trots skräcken. Finns ju ändå ingen återvändo för vad jag än gör leder det ju till min stora skräck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0