Att fortsätta
Djupa suckar och kvävande ångest.
Trots att jag bad om det och trots att jag vill ha det, ångrar jag mig nu. Botten är ju inte ens i närheten så varför ge upp allting? Visst skulle jag klara lite till, kunna göra allting lite värre? Jag vet inte. Imorse trodde jag inte det, inte i eftermiddags heller. Men nu, fan. Elaka tankar, de tar över mitt liv. Friheten, eller kontrollen, springer ifrån mig. Hur jag än gör så kommer den att försvinna, men är det inte lite för tidigt ännu?
Trots att jag bad om det och trots att jag vill ha det, ångrar jag mig nu. Botten är ju inte ens i närheten så varför ge upp allting? Visst skulle jag klara lite till, kunna göra allting lite värre? Jag vet inte. Imorse trodde jag inte det, inte i eftermiddags heller. Men nu, fan. Elaka tankar, de tar över mitt liv. Friheten, eller kontrollen, springer ifrån mig. Hur jag än gör så kommer den att försvinna, men är det inte lite för tidigt ännu?
Kommentarer
Postat av: Li
Jag läste ett gammalt "kärleks" inlägg som Patrick skrivit till en gammal flickvän, först såg jag inte att de var daterat 2005 och trodde att han skrev om mig innan jag insåg att de måste vara till någon annan. Så jagade jag upp mig och mådde jätte dåligt över att han antagligen inte känner så för mig som han kände för henne. Ja du vet ju lite om hur vår relation har varit :)
Kan du inte lägga upp lite bilder på de du shoppat i London? Kram
Postat av: tove
inte lite till rebecka, det blir bara svårare. du kan göra det här nu, du är så stark som har bett om mer hjälp, och det var RÄTT gjort, vad anorexin än säger.
och att du gått emot den nu, bara det är ett steg åt RÄTT håll!
Trackback
