Kaos
Det är fullständigt kaos innuti min hjärna just nu. Vilken väg ska jag välja? Vacklar ständigt mellan de olika alternativen. Alla säger att det inte finns några alternativ, men det gör det inte lättare. Vägen utan alternativ är ju den som är mest skrämmande, den som tar emot mest. Samtidigt tar det emot så fruktansvärt mycket att behöva se mammas och pappas ledsna miner, deras ilska, sorg. Jag hatar ju det. Hatar det lika mycket som jag hatar sjukdomen. Frågan är bara om det är tillräckligt... Hatar jag sjukdomen mer än vad jag älskar den?
Jag tror det, vill det. Faktiskt så är jag väldigt trött på sjukdomen. Det är inget roligt liv. Borde verkligen ta tag i mig själv och ändra på allting. Bli fri, eller i alla fall friare. Finns så många vanor, så många villovägar som leder tillbaka till det gamla. Fan, jag vill inte tänka mer. Jag vill bara göra, göra alla glada.
Jag tror det, vill det. Faktiskt så är jag väldigt trött på sjukdomen. Det är inget roligt liv. Borde verkligen ta tag i mig själv och ändra på allting. Bli fri, eller i alla fall friare. Finns så många vanor, så många villovägar som leder tillbaka till det gamla. Fan, jag vill inte tänka mer. Jag vill bara göra, göra alla glada.
Kommentarer
Postat av: Li
Skönt att läsa att du kan känna dig trött på sjukdomen :) Glöm inte bort att du faktiskt har kommit en bra bit framåt! Fortsätt kämpa i slut ändan tror jag nog att vi alla kommer vara glada att vi kämpade oss igenom helvetet! Tänk hur starka vi kommer vara, klarar vi av att bli av med anorexin klara vi nog vad som helst! Stor kram :)
Postat av: Billy
Du kommer klara det här, vet det säkert! Att ärligt kunna säga att man är trött på sjukdomen och inte tycker att den är värt allt besvär är ett säkert tecken på att man bara blir friare och friare.
Kram
Trackback
