Trötthet

Mitt samvete knögglas ihop till en liten boll.
Tittar ut genom fönstret.
Ser solen, molnen, vinden.
Orkar inte gå ut.

Vill ha hjälp, men tar inte emot den.
Vill ha er nära, men flyr.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Och tårarna bara rinner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0