Becka.

Just nu längtar jag hem. Ska bli så skönt att komma hem och bara få vara själv, att få göra det jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Känner mig tjock och äcklig som bara sitter hela dagarna. Jag hatar att vara stilla hela tiden, hatar att vara inaktiv. Det är förskräckligt. Bara en promenad skulle hjälpa så himla mycket.

Har skött maten så bra jag kan i veckan. Vet inte hur rätt det blir, men jag försöker verkligen. Jag vill inte äta såhär mycket, samtidigt som jag verkligen vill det. Jag tycker om mat, men jag tycker inte om vad den gör med mig. Min kropp är förskräcklig, ändå ska jag lära mig att acceptera den som den är nu och som den kommer att bli (hemska, hemska tanke!).

Jag tycker inte om livet. Det känns inte bra att leva det som jag gör nu. Önskar att jag kunde njuta av saker, se fram emot dem, men det går inte. Tänk om jag kunde njuta av att ta det lugnt, tycka att det var skönt. Jag hatar att tiden som kallas väntan finns.