Becka.

Skitmorgon. Spegeln visar hur tjocka mina ben har blivit, kontrollerna bekräftar att mina armar har blivit ännu större. Magen putar, kinderna är runda, allt är äckligt. Jag vill inte se ut såhär, vill vara smal. Har aldrig, aldrig, aldrig varit smal. Varför fick jag aldrig vara fin? Varför är jag inte fin?

Är på väg till skolan. Sen eftersom jag fastnade i kontrollträsket. Bara en gång till måste jag känna... Efter skolan ska jag till min behandlare. Ganska skönt, ångest över vikten. Jag vill bara att den här förmiddagen ska ta slut! Vill att maten ska försvinna ur mitt liv. Förjävligt att veta att jag alltid kommer att behöva äta, aldrig kommer att få gå ner i vikt.

Jag vill gråta. Mår dåligt.