Becka.

Sitter på ett hotellrum i Tucepi i Kroatien. Har varit på stranden hela dagen med pojken min. Simmat i havet, spelat strandtennis, solat och hoppat i eftermiddagens stora vågor. Börjar få ganska bra färg, håret har blekts av solen och saltvattnet. Äter glass varje dag, både "färdiga" och kulglass. Restaurangmat lunch och middag dessutom. Äckelkänslor över det jag äter. Vill inte bli större, men äter för att. Kanske äter jag för att jag tycker om mat, kanske för att jag måste. Kanske äter jag på grund av både och. Är bara så jävla rädd för viktuppgång. För att jag redan har gått upp och blivit fet. Leo säger emot, men jag VET att min kropp är större.

Egentligen spelar det ju ingen roll hur min kropp ser ut, men jag avskyr att se och känna hur den förändras på ett sätt som känns fel. Avskyr att jag skäms på stranden och tycker att alla med fina kroppar är smalare än mig. Blir alltid lika rädd när jag ser eller hör smala människor beställa något nyttigare än mig/äta mindre än mig/säga att det är mycket mat trots att jag vill ha mer.

Jag vill inte vara sjuk mer, men min värld och mitt huvud är så sjuka att det är svårt att få bort det sjuka från mitt liv. Jag vet ju inte hur man gör som frisk längre!