Becka.

Landade 00.30 på Arlanda igår natt (eller idag natt?), alltså för snart ett dygn sedan, efter en fin vecka i Kroatien tillsammans med bästa killen. Mamma hämtade oss och vi åkte hem till Lidingö. Trots att jag tycker om att resa och att vara utomlands är det ändå underbart att komma hem. Vet att det bland annat beror på att jag tycker att maten är otroligt jobbig utomlands. Inga "vanliga" mellanmål finns och restaurangbesök varje dag. Känns så onyttigt och bara allmänt jobbigt. 

 

Aja, förutom maten och "ångesten" den framkallade var veckan som sagt super. Sol, bad och värme hade vi heeela veckan och det var ju det vi ville ha. Hotellet var också bra, ingen stor resort, utan ett lite mindre men fräscht hotell med trevlig personal. Skön säng hade vi också. Sista kvällen var vi på en fin restaurang i gamla delen av Tucepi, uppåt bergen, där de hade otroligt god mat. I övrigt var maten ganska kass i Tucepi. 

 

En sak som kan störa mig nu för tiden när man är utomlands är att det allt oftare finns möjlighet att komma åt internet. På hotellet vi bodde på nu fanns det gratis wifi, vilket innebar att vi kunde surfa från mobilerna på hotellet. Visst, det är väl bra, men samtidigt avskyr jag att man aldrig får ta en paus från mobilen och internet. Kan bli så less på behovet av att uppdatera sig, på att man sitter och knappar på den där lilla skärmen ständigt. Önskar att jag inte var så "beroende" av min telefon!

 

Imorgon kommer Linnea hit för en snabbvisit i Stockholm. Hon kommer på förmiddagen imorgon och ska åka hem på kvällen på tisdag. Får se vad vi hittar på, beror väl på vädret. Ska i alla fall bli mysigt att vara med Linnea eftersom vi inte ses särskilt ofta nu för tiden. Måste ändå säga att det är roligt att vi ändå har lyckats hålla lite kontakt. Har inte kontakt med någon annan som jag konfirmerades med och det känns tråkigt. Veckorna jag tillbringade på Sundborn det året jag konfirmerade mig är ju faktiskt några av de allra bästa hittills i hela mitt liv. 

 

Känner att det här inlägget är väldigt blandat nu, men jag har mycket på hjärnan. Mycket sjukdom som jag inte orkar tjata om här. Jag är så less på det sjuka, men känner just nu en stor hopplöshet inför det. Tänk om jag aldrig blir friare/friskare än såhär? Tänk om jag alltid kommer att avsky varje gång jag äter hela portionen på restaurang eller sitter stilla för mycket eller äter för mycket i övrigt? TÄNK OM JAG ALDRIG NÅGONSIN BLIR NORMAL!!!! Fan, panik.