Becka.

Att leva ger mig ibland panik. Är det inte det ena i livet som trasslar så är det något annat. 

 

Är hemma och är äckeltrött. Vet inte varför, vet bara att jag snart ska sova. Mellis och tandborstning först, sedan sängen. Har träffat Astid idag. Vi åt lunch på Bagel Street Cafe och pratade. Lämnade ytterligare ett CV och köpte en klänning och födelsedagspresenter åt mamma innan jag åkte hem igen. Följde med mamma och handlade mat också och sedan har det inte hänt så mycket.

 

Känner för att skriva, känns som om orden bubblar inom mig. Ändå vet jag inte vad jag ska skriva. Kanske är det så att mycket av det jag vill skriva är lite för personligt för att skriva om i en blogg. Jag är personlig i bloggen, men inte SÅ personlig som jag skulle bli om jag skrev om det som rör sig i mitt huvud nu. Fast jag måste erkänna att det kliar i fingrarna att skriva något, vad som helst. Skulle nästan vilja skriva en skoluppsats bara för att få skriva någonting. Att skriva är verkligen underbart, att känna orden rinna ut ur en men slippa höra sin egen röst. Jag vill skriva, massor, men jag vet ännu inte vad.