Ensam och sönder
Är less på allt just nu. Har inte gjort ett skit idag, bara gått runt med ångest i magen och med skrikande huvud. Leo har jobbat hela dagen och är fortfarande inte hemma. Sitter utanför porten, som den patetiska flickvän jag är, och väntar på att han ska dyka upp. Vill inte vara ensam mer, samtidigt som jag inte velat träffa någon eftersom jag i sådana fall antagligen hade blivit tvungen att äta något ute och det orkar jag inte. Känner sådan jävla ångest över min kropp just nu och maten känns verkligen som en fiende. Kan inte njuta eftersom jag bara tänker på hur tjock maten gör mig. Vet inte heller vad som är sant, om jag gått upp jättemycket, eller bara litegrann. Vill inte tänka på det, inte försöka kontrollera, men kan inte låta bli. Måste känna, måste spegla. Tyvärr blir ju inget bättre av det, snarare sämre eftersom jag inte känner och ser det jag vill.
Skit, har nog inte lyckats le en enda gång på hela den här dagen. Allt känns bara tungt och hopplöst. Har ingen motivation, men kan inte heller skita i allt. Jag menar, vad skulle alla säga om jag gav upp? Vill inte kämpa, försöka. Känner mest bara för att ge upp, fan.
Skit, har nog inte lyckats le en enda gång på hela den här dagen. Allt känns bara tungt och hopplöst. Har ingen motivation, men kan inte heller skita i allt. Jag menar, vad skulle alla säga om jag gav upp? Vill inte kämpa, försöka. Känner mest bara för att ge upp, fan.
Kommentarer
Trackback