Becka.

In till staden nu för bio med pojkvännen min. Vi ska ju se nyaste Batman. Hoppas att den är bra, att jag inte har fått för höga förväntningar. Den fick ju bra kritik i SvD och papi och Gustaf sa att den var super.

Annars har jag inte gjort mycket idag, som vanligt. Solade så mycket jag orkade, brännan börjar synas. Simmade lite i poolen också och har promenerat lite. Mamma och pappa skjutsade upp lillebror till Uppsala eftersom hockeysäsongen börjar på tisdag. Får se när jag får se Gurri nästa gång alltså...

Mamma och pappa åker till fjällen imorgon också så jag får ff och lbf, hihi. På onsdag ska jag dock upp en sväng till Rebecka för mys på hennes landställe.

Har köpt godis till bion, blä. Är sugen på godis, men vill inte äta det ändå. Varför äta mer kalorier än nödvändigt? Varför vara svag? Fast jag kommer äta godiset, det vet jag. Hur dålig det än får mig att känna.

Rubriken förresten, är ett minne från barndomens somrar. Gustaf och jag brukade springa runt på Fågelöudde med våra handdukar som mantlar och sjunga just "Dudududu BATMAN". Ett av få tillfällen då vi inte bråkade typ och då vi gjorde något tillsammans. Haha, riktigt så illa var det väl inte men vi var/är ganska dåliga på att hålla sams.

Kommentarssvar hittar ni vid er kommentar. Använder svarsfunktionen. I alla fall om det inte är något jag vill skriva till alla.

Mitt humör har sedan i fredags inte blivit särskilt mycket bättre. Blev något mer uppåt när pojken min kom hem i alla fall. Vi åt rester från veckan och åkte sedan och köpte godis.

Igår var vi först förbi Leos småsystrar en sväng och träffade dem och systrarnas mamma + Leos brorsa, brorsans sambo och deras son. Drog vidare därifrån och åkte ut till hemön min för att umgås med mina föräldrar. Tanken var från början att vi skulle åka båt och kanske även vattenskidor, men på grund av osäkert väder blev det vedhuggning (för Leos del i alla fall... Jag tittade på) och senare fick vi middag. Grillad oxfilé och fläskfilé med rödbetssallad med chevre, honung och solrosfrön. Gott och somrigt! Stannade hos mig till elva innan vi åkte till Leo igen och såg klart slutet på två filmer vi påbörjat i veckan men inte sett klart.

Idag sov vi till elva (jag var uppe något tidigare). Var tvungna att gå och köpa bröd till frukosten innan vi åt frukost. Efter frukosten blev jag ledsen och arg på allt och alla eftersom alla klagar på vad jag äter. Jag försöker ju, jag äter en hel del, men det duger tydligen inte. Dessutom får mitt ätande mig att må skit och därför blir det ännu jobbigare när alla ska klaga på hur jag äter. Jag har ju förfan gått upp i vikt den här veckan och ätit bättre så vad klagar alla på?! I varje fall drog jag ut på en promenad för att slippa ifrån en stund. Bestämde samtidigt med Hanna att vi skulle ses och nu är jag på väg för att träffa henne.

Hann prata med Leo efter promenaden och det känns lite bättre nu. Känner mig minst lika fet och äcklig, men ändå skönt att ha fått säga hur allt känns och hur skit jag mår. Kan liksom inte rå för det och behöver lufta det...

Snart ute vid Djurgården för Hanna dejt!

Är less på allt just nu. Har inte gjort ett skit idag, bara gått runt med ångest i magen och med skrikande huvud. Leo har jobbat hela dagen och är fortfarande inte hemma. Sitter utanför porten, som den patetiska flickvän jag är, och väntar på att han ska dyka upp. Vill inte vara ensam mer, samtidigt som jag inte velat träffa någon eftersom jag i sådana fall antagligen hade blivit tvungen att äta något ute och det orkar jag inte. Känner sådan jävla ångest över min kropp just nu och maten känns verkligen som en fiende. Kan inte njuta eftersom jag bara tänker på hur tjock maten gör mig. Vet inte heller vad som är sant, om jag gått upp jättemycket, eller bara litegrann. Vill inte tänka på det, inte försöka kontrollera, men kan inte låta bli. Måste känna, måste spegla. Tyvärr blir ju inget bättre av det, snarare sämre eftersom jag inte känner och ser det jag vill.

Skit, har nog inte lyckats le en enda gång på hela den här dagen. Allt känns bara tungt och hopplöst. Har ingen motivation, men kan inte heller skita i allt. Jag menar, vad skulle alla säga om jag gav upp? Vill inte kämpa, försöka. Känner mest bara för att ge upp, fan.

Ligger i Leos säng för tillfället och väntar på att han ska komma hem. Själv kom jag hit för lite mer än en timme sedan efter att ha lagat och ätit middag till och med far och bror. På pappas begäran gjorde jag spenatlasange, mums. Blev dock väldigt förvånad när pappa önskade att jag skulle laga något vegetariskt.

Ja, som sagt väntar jag just nu på pojken min. Kan inte låta bli att tänka att han undviker att komma hem för att slippa vara med mig längre än nödvändigt. Vet att han jobbar, men tänk om han dröjer sig kvar någonstans för att slippa mig!

Förutom dumma tankar om mitt förhållande har jag även dumma tankar om min kropp. Är grymt äcklad av den. Ångrar att jag började äta ännu mer. Känner hur jag växer, ser det också. Ser ut som en jävla fettklump. Blä!!! Åh vad jag inte vill ha det såhär, vill vara smal och fin, ha självkontroll och inte äta en massa.

Inatt, strax efter elva, kom jag hem till världens bästa kille. Han mötte upp mig vid tunnelbanan och hjälpte mig med mina grejer. Väl hemma njöt vi av att vara tillsammans igen. Jag åt mellis alldeles för sent och vi var uppe ännu längre.

Idag har jag varit hos min behandlare. Innan dess hade jag sovit en god natts sömn. Sov bättre än jag gjort under hela tiden uppe i Östersund. Kämpigt att lämna sängen, hade gärna sovit en stund till. Jaja, möte med behandlare avklarat och nu går han på semester. Själv ska jag kämpa som en gnu och bevisa för alla, framförallt för mig själv, att jag vill och kan lämna sjukdomen bakom mig.

Jag är less och jag skäms över det sjuka. Det är verkligen dags att lämna det och lära mig att orka med livet och att acceptera mig själv.

På väg till Liljeholmen för inhandling av mat och godis. Får se vad resten av dagen kommer att bjuda på. Ikväll ska ju jag och Leo som sagt äta tapas med Rodde och Elli. Spännande då jag aldrig har ätit tapas tidigare.

Och det känns bra att vara hemma.

Framme i Stockholm! Står på T-Centralen och väntar på tunnelbanan. Mina grejer är aptunga och jag svettas som utav bara fan. Har varit varm hela tågresan och är fortfarande lika jävla varm. Som sagt, ett svalkande bad eller dusch skulle inte sitta fel. Ska nog hoppa in en sväng i duschen när jag kommer hem till pojken min. Är ju dessutom äcklig av att ha befunnit mig nere i lagret flera timmar idag. Damm + svett + resa är ingen bra kombo om man vill känna sig fräsch!

Kom nu tunnelbanejävel så jag får komma fram någon gång!!!!

Åker tåg, jag är alltså på väg hem till Stockholm. Känns som att sitta i en bastu att sitta på det här himla tåget. Skulle helst vilja bada i lagom svalt/varmt vatten. Simma runt lite, haha.

När jag kommer fram till Stockholm blir det nog så att jag tar en taxi från Centralen och hem till Leo. Han jobbar och kan därför inte möta upp mig och jag har så mycket packning att jag kommer att bli galen av att släpa hem den.

Dagen idag på jobbet tillbringades nere på lagret. Har sorterat jeggings, tömt kartonger, galgat legerings och lite annat. Var även med på en liten genomgång Patrik hade om Rut m.fl. mål och tankar bakom verksamheten. Spännande. Roligaste var dock att jag verkligen kände igen det Patrik sa i hur tjejerna jobbar i butiken.

Har haft (nästan) tre lärorika veckor uppe i Östersund. Att vara i butiken har lärt mig otroligt mycket och jag hoppas att jag kommer att få användning av dessa kunskaper genom att jag får ett butiksjobb till hösten.

Trots detta ska det bli underbart att komma hem. Längtar efter att få den första hej-kyssen av Leo och att somna bredvid honom. Längtar efter morgondagen då jag kommer att vakna bredvid Leo och att vi på kvällen ska äta tapas på Ramblas med Leos kompis och kompisen flickvän (Rodde och Elli heter, eller kallas, de).

Nu ska jag köpa mat och äta!

På väg till jobbet. Börjar ju en timme senare idag så jag fick en liten sovmorgon. Vaknade trots det alldeles för tidigt flera gånger, men när jag till slut somnade om sov jag så skönt... Tills klockan ringde och förstörde allt. Dumma, dumma alarm!

Försöker tagga till för ännu en dag i butiken, men känner mig mest bara seg. Skulle så gärna vilja sitta och ta det lugnt, men sådant är inte livet. Efter flera år av sjukskrivning och lite skolgång är jag så van vid att inte ha dagar fyllda av måsten och "att göran" och därför känns det väldigt tungt att vara sysselsatt med något energikrävande hela dagarna. Men, det är väl en vanesak? Till hösten ska det ju bli heltidsjobb så det är väl bara bra att jag vänjer mig!

Jag är arg på det ätstörda, på hela den världen. Tog precis bort en massa människor på instagram och på bloglovin som jag har följt under en längre tid, men som jag inte känner. Vill inte veta av det ätstörda något mer än i den mån att jag själv ska bli av med den och att jag har några få vänner jag träffat genom SCÄ som fortfarande försöker slå sig fria. Men dessa personer är jag ju med för att de är underbara människor, inte för att de har en ätstörning.

I alla fall, jag hatar dig ätstörning, hatar. Du är så jävla svekfull och falsk. Jag har fått nog av din makt över mig.

Nu ska jag gå ner från lunchrummet och börja jobba igen. Slut på rasten så nu blir det att rycka tag i energin igen.