Skrämmande värme
Fy fan vad rädd jag är. Rädd för att ändra på mig, rädd för att testa en ny väg. Ändå gör jag det och avskyr mig själv för att jag utsätter mig för det. Vill bara försvinna. Skräms av värmen som sprider sig i min kropp, som gör att jag känner mig som en kastrull med kokande vatten. Längtar efter sängens trygghet, sömnens glömska. Jag vet att många har svårt för att sova, för att vila, men sömn är det enda som räddar mig från mig själv.
Inte hem
Vodou-utställningen var bra. Kändes skönt att komma iväg hemifrån. För bara någon vecka sedan avskydde jag att åka hemifrån, men nu är det snarare tvärtom, jag hatar att vara hemma. Jag vill bara fly när jag är hemma, bort från mitt jävla rum, från mina föräldrar, från alla minnen, från allt... jaa allt som är jobbigt. Just nu skulle jag helst vilja öppna dörren och springa så långt bort jag bara kan. Springa och springa tills fötterna blöder och tills jag inte är hemma längre. Då skulle jag kunna stanna och börja om på nytt.
Okej, jag vet att det där bara är en fantasi, men önska kan man alltid. Är som sagt så djävulskt trött på att vara här hemma. Eller kanske är jag inte trött på att vara hemma, jag är snarare trött på att vara jag. På mitt liv. Just nu vill jag ha förändring, jag vill att något ska hända. Vad som helst som gör att allt det som varit bara försvinner i ett töcken. Om det ändå vore så enkelt.
Back to the day. Supermysigt att ha en lång dag med Hanna. Vi sågs vid busshållplatsen för buss 69 vid Sergels Torg och åkte därifrån till Museiparken. På Etnografiska gick vi först runt på utställningen innan vi avslutad med en lunch på Etnografiskas restaurang MatMekka. Tycker om den restaurangen, men de har sjuka överpriser. Ekologiskt kostar extra liksom. Satt och pratade om våra djupa tankar en lång stund innan vi tog en promenad tillbaka in till stan. Vi skiljdes åt vid Karlaplan och jag åkte hemåt efter en snabb tur på Fältöversten. Så nu är jag alltså hemma igen och vill bara åka iväg. Samtidigt vet jag inte vart jag vill för jag vill ju ha hemmets trygga struktur där allting finns. Jag vill ha min garderob, mitt badrum, "rätt" mat i kylskåpet/lådorna/skafferiet/frysen.
Tänk, det finns så många tankar i mitt huvud som påverkar mig och som, när jag sedan berättar om dem, låter så fruktansvärt fåniga. Jag vet att det är det här som jag borde prata med min behandlare om, men då kan jag inte säga det. Jag är så rädd för vad han ska säga om det och att han ska tycka att det är bullshit, ingenting som är viktigt att prata om. Det enda jag kan prata om är maten, maten och maten. Den fyller mitt liv och gör mig GALEN. För tillfället känner jag inte ens för att äta, men måste göra det i alla fall. Jag känner ingenting för maten, den bara är och förstör. Förstör mig och gör mig till någon som jag inte vet vem det är.
Nej, fy, nu är jag alldeles för negativ och öppen. Ingen vill väl läsa om min förvridna relation till mat. Hur jävla konstig den har blivit. Från att ha varit fruktad, till älskad, till... något konstigt. Jaa, det är så jag känner. Maten är konstig och passar inte in. Hm, nu är det väldigt snurrigt i mitt huvud.
På väg mot stan efter museibesöket. Är det höst eller vår i Stockholm?!
Hemska tanke
Snart dags för voodoo-utställningen på Etnografiska tillsammans med Hanna. Längtar efter att få åka iväg. Känns bra att jag har något att göra idag, att jag inte bara ska sitta sysslolös. Måste verkligen hitta saker att göra de här två veckorna så att jag inte blir tokig. Risken finns ju att jag börjar älta och så är jag fast i alla mina tankar. Känner redan hur de smyger sig på, men jag får inte ge vika. Måste göra som jag vet att jag ska göra. Längtar dock efter tisdagens samtal med min behandlare. Bara att få säga hur det känns kommer att vara så himla skönt.
Jag hatar det jag ser i spegeln för tillfället. Avskyr varenda liten del av min kropp. Den är inte som jag vill och den kommer aldrig att bli det heller. Aldrig kommer jag att få triumfera igen. Visst är det hemskt att jag ens kan tänka så, men jag gör det i alla fall. Jag skiter i vad alla andra tycker, just nu känner jag bara hur mycket jag skäms över att visa mig. Speciellt nu efter frukosten och melliset. Skräms dessutom av värmen som sprider sig i min kropp. Till och med händerna och fötterna är varma och det är läskigt. Visst, det kanske tyder på att förbränningen börjar komma igång, men jag litar inte på min förbränning.
Aja, nu ska jag sluta älta och istället tänka på hur trevligt och mysigt det kommer att bli att träffa en av mina favoriter.
Bara för att du och jag är vi.
I wish
Önskar att jag kunde gråta.
Sitter och lyssnar på "yogamusik". Kan verkligen rekommendera Snatam Kaur (finns på Spotify). Lite småflummigt, men jag tycker att det är avslappnande.
Gammal, gammal bild.
Min nya sång
Rulla, rulla, rulla runt som en full, full tunna.
Zzznark
Nu jag vara trött och vill sova.
Det är intressant att läsa gamla blogginlägg...
Uppgiven
Känner mig så jävla T J O C K. Efter en vecka över mina gränser, med en massa mat i magen och ett väntande mellanmål kan jag riktigt känna hur jag sväller. Äckelkänslorna ligger tunga, men trots det får jag inte ångest. Jag känner snarare en sorts uppgivenhet, typ "ska det bli ännu mer än såhär? Jaja, jag har väl inget annat val". Det är bara att fortsätta tills man bara vill lägga sig ner i sängen och aldrig mer kliva upp. På Idun ska man gå upp till sin trivselvikt och när man har nått den, ja då ska man inte gå upp på de sex målen mat man ska äta om dagen. Blir rädd eftersom jag vet att min trivselvikt ligger över den gräns som bestämdes på Avdelningen. Nog om min vikt...
Kvällen bjuder inte på något särskilt. Ska titta på TV och sedan äta mellanmål. Får se vad jag gör då. Kanske läser jag en bok, kanske tittar jag på lite Sex and the City. Tror att det lutar på Sex and the City eftersom jag är alldeles för trött för att orka läsa. Helst skulle jag bara vilja gå och lägga mig. Det skulle vara så himla skönt att bara låta morgondagen komma utan att behöva vänta på den.
Åhh, jag riktigt känner hur positiviteten väller ur mig, inte. Är alldeles för trött och det gör att jag blir deppigare än vad jag egentligen skulle behöva vara. Dessutom var det jobbig mat till middag, en jobbig dag på Idun och allmänt jobbigt.
Blabla, vad mer? Imorgon är det fredag och jag fasar för hemmaveckorna. Trots att jag inte vill vara på SCÄ känns Iduns soffrum ändå så tryggt. Man är liksom där och behöver inte göra något annat, man behöver inte underhålla sig själv. Nästa vecka är det tomt förutom lite samtal samt en lunch med fina Jossan. Är rädd för sysslolösheten, men är lika rädd för att vara upptagen. Hur hitta balansen?
Weird
"Om du bara kunde ge dig någon gång"
Sitter i sängen och tittar på en kass film. Är imponerad över att jag fortfarande är vaken trots en malande trötthet. Måste tvinga mig själv att vara uppe. Känner mig så konstig eftersom jag alltid går och lägger mig så himla tidigt. Föredrar ju att verkligen kunna sova på morgonen, men det kan jag inte när jag går och lägger mig så tidigt som jag gör.
Imorgon blir det ännu en dag på Idun. Taggad?! Njaa... Längtar på något sätt efter att sitta i soffrummet och prata med de andra. Det är faktiskt ganska mysigt. Sedan att jag inte stortrivs med tanken på att jag ska vistas på SCÄ tre dagar till den här veckan kan jag ju strunta i. Hoppas i alla fall på Idun. Att de ska kunna hjälpa mig att verkligen följa matschemat och få ett normalt liv. Ett liv som jag kan leva utan att behöva kämpa för varje steg jag tar.
Far away
Jag vill åka bort. Vara någon annanstans än här och för en stund glömma vardagen. Tänk om man bara kunde släppa alla sina problem bara för att man åkte iväg. Att man liksom lämnade dem hemma och var fri. Varför kan det aldrig vara enkelt?
Dagen bjuder på kundalini och sedan vet jag inte. Morgondagen kommer att bjuda på lunch med finaste Hanna och hockeyslutspelsmatch, AIK-Färjestad. Skönt att helgen inte är helt tom eftersom jag i sådana fall skulle ha oroat ihjäl mig inför Idun. Nu kommer jag inte ha riktigt lika mycket tid att tänka på det.
London 2010.
London 2010, igen.
Tänk att kunna sitta i gröngräset, i 30 graders värme, och äta lunch med Hanna.
Nu vill jag varmt och grönt också!
Tänk om...
Jag orkar inte berätta om hur det är, orkar inte tänka på det. Ångesten smyger sig på hela tiden. Försöker sysselsätta mig, men känner ändå att jag bara sitter och stirrar. Stirrar och äter. Känner hur allt växer. Vill inte känna mig tjock, dålig och vidrig. Tänk om jag aldrig hade blivit sjuk...
Nämen så tråkigt man kan ha
Nämn något som gjorde dig glad igår: Att träffa Jossan.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Klev upp efter att ha legat vaken en stund, bara det att klockan ringde vi åtta.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Satt vid datorn (oj så roligt)
Det sista du sa högt: Var det skönt att duscha?
Det senaste någon sa till dig: Ja det var det!
Vad har du druckit idag: Tre koppar te, några glas bubbelvatten, två glas juice
Vad var det senaste du åt: Pasta med köttfärssås
Vad var det senaste du köpte: En påse lösgodis och DV Mode
Vad är det för färg på din ytterdörr: Svart
Vad är det för väder hos dig nu: Mörkt
Godaste glassmaken: Svårt... Straciatella är aldrig fel, men Cookie Dough är också gott... Och kaktus/citronsorbet
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Kärlek är svårt...
Sover du tungt: På natten, ja. På morgonen, nej.
Drömmer du mardrömmar: Ibland. Hatar mardrömmar.
Trivs du med ditt jobb: Så länge de små liven är snälla och inte stökar till alltför mycket...
Favoritklädsel: Det jag trivs i... För tillfället byxdressar eller mina älskade boyfriendjeans från Peak.
Favoritlåt just nu: Ba Ba Ba - Miss Li (i alla fall precis just nu för jag lyssnar på den).
Vad ser du om du tittar till höger: Ut genom mitt fönster, alltså Botswana (haha).
Vad gör dig glad just nu: En sak som jag inte ens vill nämna (skäms).
Vad ska du göra härnäst: Ehh... Kolla datorn en stund till, sedan väntar godispåsen...
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör jus t nu: Ångesthumöret
Favoritgodis: Massor! Center, Marsinpanpraliner, Cocosstång, Risbräck, Punschpraliner, Vaniljfudge, 70% choklad, mjölkchoklad... Sa jag att jag gillar choklad?!
Kläder just nu: Pyjamas!
Sommarplaner: USA, och någon kanske vill åka till Barcelona med mig?!
Hur många kuddar sover du med: EN.
Spelar du något instrument: Har spelat piano.
Morgon eller nattmänniska: Avskyr båda.
Vad är viktigast för dig: Om jag det bara visste så skulle allting vara så mycket enklare.
Är du kittlig: Njaa...
Snarkar du: Ibland typ, om jag sover med någon jag inte känner. Säger bara förträffen till SBG (konfalägret)...
Stjärntecken: Tvilling, men det är väl ändrat?
Äckligaste insekten: Maskar och larver, speciellt sådana som lever i människor. Burr.
Stökigt eller välstädat: Välstädat. Var sak har sin plats!
Längtar du mest efter just nu: Att få sova och slippa livet för en stund.
Spring För Livet
Jag erkänner, jag har tittat på Melodifestivalen. Det är inte direkt vad jag brukar göra. Har inte titta på flera år. Tröttnade dock när internationella juryn delade ut poäng, sååå tråkigt. Tycker i alla fall att Oh My God! ska vinna för den blir jag glad av. Sedan tycker jag om Sara Varga också, men jag tror inte att hon har en chans i Eurovision. Fin text är det också.
Du säger att du har förändrats Att du aldrig menade att slå Du säger att allt har förändrats Om jag ville, så skulle jag förstå Man skadar inte den man älskar Vilket du faktiskt säger att du gör Jag lever med mina minnen Och sår som ingen kan se Jag lever med mina minnen Försöka glömma är ingen idé Man skadar inte om man älskar Vilket du faktiskt säger att du gör Spring för livet om det är dig kärt Att slå tillbaka, det är det inte värt Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå Det enda du kan göra är att gå Det enda du kan göra är att gå Du skadade hela mitt väsen Du sa att jag alltid gjorde fel Du klagade på hela mitt väsen Tills jag inte längre var hel Man skadar inte om man älskar Vilket du faktiskt säger att du gör Spring för livet om det är dig kärt Att slå tillbaka, det är det inte värt Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå Det enda du kan göra är att gå Det enda du kan göra är att gå Och jag älskar livet Det får du inte ta ifrån mig För om nu hat är motivet Så finns där inget hat hos mig Spring för livet om det är dig kärt Att slå tillbaka, det är det aldrig värt Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå Det enda du kan göra är att gå Det enda du kan göra är att gå Det enda du kan göra är att gå
Gömställen?
Är så jävla rädd.
HALLÅ
Hörni, vad vill ni att jag ska blogga om egentligen? Känner mig så tråkig.
Vad blogga om?
Jag tror att min blogg har blivit en tråkblogg. Skriver bara om vad som händer i mitt liv och det är ju inte sådär jätteintressant. Något speciellt folket skulle vilja läsa om? Tänkte det kunde vara kul att veta.
Förkyld
Dumma förkylning, försvinn.
Om den inte har försvunnit till imorgon så kan jag ju inte jobba.
Och det blir absolut ingen yoga idag.
Trött
Det snurrar i mitt huvud, jag förstår ingenting.
Livsnödvändighet
Måste tillägga att jag tror att yoga har blivit nödvändigt i mitt liv. Utan yoga mår jag sämre och känner mig tröttare. Behöver röra på mig, använda kroppen, koncentrerar tankarna. Jag vet inte, men jag behöver yoga. Minst två gånger i veckan, men gärna mer utspritt än vad det varit denna vecka.
Dreams can come true
FRIHET = att leva (= allting man kan göra när man är fri)
Gråtoner
Det är så grått.
