Kvällen
Hemma.
Ska dricka te.
Och läsa.
INTE ställa mig framför spegeln.
Tog en promenad från SCÄ till Östermalmstorg och sedan en från Ropsten och hem. Njöt av det fina snöfallet. Älskar verkligen när det snöar. Blir så himla fint och jag tycker om att det är kallt för kyla betyder snö och det betyder att jag kan frysa. Jag är fortfarande rädd för att vara varm så det är skönt när kylan gör mig kall.
Annars har inte dagen bjudit på så mycket. Sov ju hemma igår också så pappa väckte mig lite innan åtta och skjutsade mig sedan till SCÄ för frukost. Efter frukost var det den sedvanliga promenaden sedan hände det inte så mycket mer innan lunch. Pratade med Jennie...
Efter lunch var det ju vila sedan fixade jag i "mitt rum". Bytte sängkläder och sådant där så att det ska vara fräscht imorgon när jag ska sova på SCÄ igen. Mellis och sedan började jag massproducera julkort. Har dock några kvar att göra, men det är bara bra. Fixade med Livs hår också och målade mina naglar innan middagen.
Jaa, sedan var det ju middag och samling innan jag styrde kosan hemåt. Är skönt att vara hemma, att sova hemma, Lillebror är också hemma, men jag har hittills bara sagt hej till honom.
Tänker sätta mig och läsa nu och sedan gå och lägga mig tidigt. La mig så sent igår, för att vara jag, så nu är jag jättetrött. Sover dessutom mycket bättre här hemma än på SCÄ så det gäller ju att passa på. Haha, det är underbart att ha ett eget rum där ingen annan sover. Och det är underbart att sova i min egna säng som jag själv har valt ut för att jag tyckte att den var skönast.
STOPPSTOPPSTOPP
Det känns verkligen inte bra just nu. Kan det inte bara ta STOPP. Jag vill inte mer, ändå fortsätter jag. FORTSÄTTER och jag hatar, avskyr, mig själv för det. Varförvarförvarför är allting så orättvist. Vill inte vara med längre. Hela jag skriker STOPP och ändå är det enda jag gör att fortsätta vara duktig och hata mig själv. Snälla, ta bort alla mina känslor, jag orkar inte känna mer. Åhh, HJÄLP MIG. Fast det går inte, för jag kan inte hjälpas. Bara jag kan hjälpa mig själv och det gör jag, men jag vill STOPPA det.
Long time no see
Längesedan nu...
Vad har hänt? Har varit hemma och sovit förra helgen en natt och ska hem två nätter den här helgen. Blir två kvällsmål hemma, varav ett jag ska klara av helt själv. Klara jag verkligen av det? Aja, tiden får utvisa om jag klarar det och jag ska inte gå och älta så himla mycket. Tror att jag mår sämre av allt det här ältandet.
Sedan har väl veckan gått upp och ner. Livet är verkligen en berg-och dalbana och det är så jobbigt. Kan inte allting bara vara bra? Varför är inte mitt liv normalt och som alla andras? Jag skulle ha tagit studenten om ett halvår (ungefär), just nu skulle jag antagligen ha suttit och pluggat, jag skulle ha umgåtts med mina kompisar, gått på yoga. Fast samtidigt är det som allt det där inte spelar någon roll, det är som att sjukdomen är viktigare.
Har stickat en halsduk, gjort julklappar, köpt julklappar, promenerat på permissioner, träffat lite kompisar... Varit här på Avdelningen. Jaa, i mitt liv händer det inte så mycket just nu så jag har inte så mycket att skriva om. Tycker om att det snöar och att det snart är första advent. Pappa ska komma med julpynt till mitt "rum" idag. Då får jag det lite mysigare här och jag slipper ha den gräsliga sänglampan tänd.
Vad har hänt? Har varit hemma och sovit förra helgen en natt och ska hem två nätter den här helgen. Blir två kvällsmål hemma, varav ett jag ska klara av helt själv. Klara jag verkligen av det? Aja, tiden får utvisa om jag klarar det och jag ska inte gå och älta så himla mycket. Tror att jag mår sämre av allt det här ältandet.
Sedan har väl veckan gått upp och ner. Livet är verkligen en berg-och dalbana och det är så jobbigt. Kan inte allting bara vara bra? Varför är inte mitt liv normalt och som alla andras? Jag skulle ha tagit studenten om ett halvår (ungefär), just nu skulle jag antagligen ha suttit och pluggat, jag skulle ha umgåtts med mina kompisar, gått på yoga. Fast samtidigt är det som allt det där inte spelar någon roll, det är som att sjukdomen är viktigare.
Har stickat en halsduk, gjort julklappar, köpt julklappar, promenerat på permissioner, träffat lite kompisar... Varit här på Avdelningen. Jaa, i mitt liv händer det inte så mycket just nu så jag har inte så mycket att skriva om. Tycker om att det snöar och att det snart är första advent. Pappa ska komma med julpynt till mitt "rum" idag. Då får jag det lite mysigare här och jag slipper ha den gräsliga sänglampan tänd.
Promenera
Gå och gå och gå.
Men det är så skönt att göra som ångesten vill...
Kaosvärld
Snurrar runt, runt
I en svartvit värld
Utan kontroll
I en evig spiral
Med huvudet ner
Och fötterna upp
Blir jag mer och mer yr
I en värld utan nyanser
Snälla låt mig stanna
Låt mig vila
Jag mår så dåligt
I en åksjuk tillvaro
Blunda och titta
Titta och blunda
Fortfarande snurrandes
I mitt egna kaos
Deppigt
TJOCKTJOCKARETJOCKAST.
Jag längtar hem till svälten, till veckorna innan jag kom hit. Åhh, jävlaskitångest.
Snart är det mellis, sedan ska jag ut på permission med Hanna. Något bra i alla fall. Ska bli så skönt att komma ut en stund. Vi ska gå till Götgatan och jag tänker köpa något stort och mysigt jag kan ha här och som jag inte känner mig så obekväm i. Kan ju inte ha hälften av mina kläder för att jag känner mig så tjock i dem.
Har hittat en ny artist också (I alla fall ny för mig). Lissie heter hon och är en amerikansk singer/songwriter. Rekommenaderar starkt hennes låt Everywhere I Go, riktigt fin. Har inte så mycket mer att göra här än att stå och pyssla och lyssna på musik. Är livrädd för att min speltid på Spotify ska ta slut!
Jag längtar hem till svälten, till veckorna innan jag kom hit. Åhh, jävlaskitångest.
Snart är det mellis, sedan ska jag ut på permission med Hanna. Något bra i alla fall. Ska bli så skönt att komma ut en stund. Vi ska gå till Götgatan och jag tänker köpa något stort och mysigt jag kan ha här och som jag inte känner mig så obekväm i. Kan ju inte ha hälften av mina kläder för att jag känner mig så tjock i dem.
Har hittat en ny artist också (I alla fall ny för mig). Lissie heter hon och är en amerikansk singer/songwriter. Rekommenaderar starkt hennes låt Everywhere I Go, riktigt fin. Har inte så mycket mer att göra här än att stå och pyssla och lyssna på musik. Är livrädd för att min speltid på Spotify ska ta slut!
Guldkant
Det finns tillfällen ett svart liv kan lysas upp av en liten guldkant. Tack för att det finns så fina människor, både bland tjejerna här på Avdelningen och alla mina underbara vänner utanför. Jag behöver verkligen er för att komma ihåg att livet inte bara är skit. Att prata med er som förstår och er som bara lever ett vanligt liv är så värdefullt.
Och jag mår skit, innerst inne. Fast utåt känns det bra. Jag orkar till och med prata om andra saker än mat!
Och jag mår skit, innerst inne. Fast utåt känns det bra. Jag orkar till och med prata om andra saker än mat!
Borde inte
Jag borde inte vara här, jag är alldeles för frisk. BORDE INTE. Fan, nu börjar ångesten komma smygandes igen och jag vill verkligen inte mer. Trots att dagen har känts okej så finns det där mörka hela tiden i bakhuvudet och bara väntar på att få komma smygandes.
Började dagen som vanligt med dusch och frukost. Sedan promenix. Bytte säng efter promenaden eftersom en tjej på mitt rum skrevs ut idag. Nu sover jag alltså inte vid dörren längre utan vid fönstret, längst in i rummet. Känns faktiskt riktigt bra. Mycket mysigare att bo på den här sidan.
Lunch, vila, SCÄ-skolan. Jobbade lite med mitt projekt. Ska fortsätta imorgon. Mellis och sedan permission. Promenerade runt på Söder. Såg delar av Söder jag aldrig sett förut och kom fram till att det finns många höga punkter som man kan se ut över Stockholm på. Var i alla fall skönt att komma ut och röra på sig. Njöt av varje steg jag tog utomhus.
Kom tillbaka i tid innan middagen. Efter middagen kom Ellen och vi pratade, skrattade och sjöng. Plötsligt dök mamma upp, men hon stannade bara en kort stund eftersom Ellen var här. Kändes lite taskigt mot henne, men jag ska ju hem på lördag kväll så då hinner vi umgås ordentligt.
Nu ska jag alldeles strax gå och sätta mig framför TVn. Hoppas att vi ska titta på Välkommen Åter för jag känner för att titta på något lättsamt.
Har ingen permission imorgon och det suger. Kommer att bli en lång dag imorgon för det händer verkligen ingenting, inget besök och ingen permission. TRÅKIGT.
Började dagen som vanligt med dusch och frukost. Sedan promenix. Bytte säng efter promenaden eftersom en tjej på mitt rum skrevs ut idag. Nu sover jag alltså inte vid dörren längre utan vid fönstret, längst in i rummet. Känns faktiskt riktigt bra. Mycket mysigare att bo på den här sidan.
Lunch, vila, SCÄ-skolan. Jobbade lite med mitt projekt. Ska fortsätta imorgon. Mellis och sedan permission. Promenerade runt på Söder. Såg delar av Söder jag aldrig sett förut och kom fram till att det finns många höga punkter som man kan se ut över Stockholm på. Var i alla fall skönt att komma ut och röra på sig. Njöt av varje steg jag tog utomhus.
Kom tillbaka i tid innan middagen. Efter middagen kom Ellen och vi pratade, skrattade och sjöng. Plötsligt dök mamma upp, men hon stannade bara en kort stund eftersom Ellen var här. Kändes lite taskigt mot henne, men jag ska ju hem på lördag kväll så då hinner vi umgås ordentligt.
Nu ska jag alldeles strax gå och sätta mig framför TVn. Hoppas att vi ska titta på Välkommen Åter för jag känner för att titta på något lättsamt.
Har ingen permission imorgon och det suger. Kommer att bli en lång dag imorgon för det händer verkligen ingenting, inget besök och ingen permission. TRÅKIGT.
Trasslig Ekvation
Ångest och överlämnat ansvar. Hur går det ihop?
Jag har världens ångest men samtidigt känner jag mig hoppfull, jag ska bli fri från anorexin nu. Kosta vad det kost vill. Ska klara av det här nu. Inte ensam, med mycket hjälp. För hjälp behöver jag. Skulle jag bli hemskickad nu skulle jag inte klara det alls, jag skulle bli sjukare igen på ett litet kick. Fast jag ska ju inte hem och därför känner jag mig så smått hoppfull om att det här kanske kommer att gå. Vill att det ska gå bra den här gången. Samtidigt är jag rädd, jätterädd för ångesten som attackerar.
Jag har världens ångest men samtidigt känner jag mig hoppfull, jag ska bli fri från anorexin nu. Kosta vad det kost vill. Ska klara av det här nu. Inte ensam, med mycket hjälp. För hjälp behöver jag. Skulle jag bli hemskickad nu skulle jag inte klara det alls, jag skulle bli sjukare igen på ett litet kick. Fast jag ska ju inte hem och därför känner jag mig så smått hoppfull om att det här kanske kommer att gå. Vill att det ska gå bra den här gången. Samtidigt är jag rädd, jätterädd för ångesten som attackerar.
Latmask
Alltså, jag vill bara sova. Är så himla trött. Riktigt längtar efter att få krypa ner i sängen, fast önskar att det var min säng för den här sängen är inte särskilt skön. Ska göra mig i ordning och krypa ner i sängen efter kvällssamlingen och läsa min bok. Orkar inte titta på fotbollsgalan. Hade velat titta på Ung & Bortskämd, men det var en tjej som ville titta på fotbollsgalan eftersom hon kände folk som var där. Aja, vi ska spela in Ung & Bortskämd så då kan jag väl titta på det någon annan gång. Kanske att vi kan titta på det imorgon kväll.
Vilken dag, vilken dag. Tror att jag ska lämna in en permissionsansökan till imorgon eftermiddag också. Skulle vara skönt att komma ut en stund och göra vad jag vill. Man är så instängd här att man blir alldeles tokig och idag har jag inte varit ute på HELA DAGEN. Gaah. Känner mig så himla lat som inte har gjort någonting utom att ha suttit ner och haft samtal.
Beslut
Jaha, min beslutsångest tog över och jag är fortfarande kvar. Ska vara kvar länge, länge. Kanske ända till mars. Eller antagligen till mars, artonde närmare bestämt. Jobbigt, läskigt, äckligt och faktiskt lite skönt. Nu har jag liksom tid att ändra tankarna och vikten. För normalvikt är målet, ajaj. Fast det beror ju på hur snabbt jag går upp i vikt... Nog prata om vikt.
Idag har det varit mörkt ute. Regnet har fallit konstant oc ingen promenad blev det imorse. Har världens ångest över att inte ha varit ute och gått på hela dagen. Sedan var det i alla fall bild och jag gjorde en gubbe och olika former. Blev bara cirklar och ovaler...
Lunch. Hade planeringsmöte 12.45 så det blev ingen vila för mig. Det var i alla fall skönt att slippa den. Efter mötet packade jag upp allt jag hade packat igår eftersom jag hade bestämt mig för att jag skulle hem. Tror dock att jag ska byta säng på onsdag när en tjej skrivs ut. Hoppas i alla fall att jag får den sängen för då får jag sova vid fönstret istället för vid dörren.
Mellis. Nu efter mellis har jag svarat på mail och chattat med Jossan. Det är trevligt. Om en halvtimme har jag psykologsamtal med mamma. Tycker det är bra att ha samtal med min psykolog tillsammans med mamma. Både hon och jag behöver liksom prata ut.
Beslutsångest
Jag tänker och funderar. Tror att jag har bestämt mig. Det går så snabbt, växlingarna mellan vad jag vill och inte vill. Nästan så att jag blir yr. Jag måste erkänna att jag är rädd, ändå känns mitt beslut rätt även om ingen annan kommer att stå bakom det, men jag vet vad jag måste.
Jag tror att det kallas beslutsångest. Att inte veta vad man vill men att man ändå måste ta ställning och bestämma sig för något. Den situation som är nu känns inte hållbar och därför måste jag ändra på någonting, nu.
Jag tror att det kallas beslutsångest. Att inte veta vad man vill men att man ändå måste ta ställning och bestämma sig för något. Den situation som är nu känns inte hållbar och därför måste jag ändra på någonting, nu.
Release Me
I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down
I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down
I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me
The Reason
En hemsk dag. H E M S K. Efter en upprörande kväll började även denna morgon jobbigt. Bestämde mig till slut vid tio för att äta frukost och en snäll personal lät mig äta riktig frukost och inte dricka näringsdryck. Missade tyvärr promenaden. Duschade och pysslade med pärlorna jag köpte på Panduro igår på min permission.
Efter lunchen var det vila fast med TV-tittande. Marie tyckte inte att jag behövde sova på vilan och det var jag glad för. Istället tittade vi på 16 and Pregnant på MTV. Sorgligt program. Skulle verkligen inte ha velat bli gravid och fått barn när jag var sexton. Skulle liksom ha ett barn på två år nu i sådana fall. Fy. Alldeles för tidigt.
Pysslade lite till efter vilan och sedan var det mellis. Gick på permission efter mellis och träffade Jossan. Köpte en t-shirt på Gina Tricot och så promenerade vi in till City. Var skönt att få komma ut idag igen. Hatar det här stället, som jag har sagt förut. Kom i alla fall tillbaka precis till middagen.
Alldeles nyss var mamma och pappa här och det var mysigt. Tycker om att få besök för det får tiden att gå snabbare. Fast samtidigt önskar jag ju att jag inte var här alls. Åhh, jag vet inte vad jag vill. Pendlar fram och tillbaka hela tiden och önskar att det var enklare att bestämma sig. Jag orkar verkligen inte med mina tankar längre, de tar kål på mig.
Nu lyssnar jag på musik, The Reason. Fan.
Efter lunchen var det vila fast med TV-tittande. Marie tyckte inte att jag behövde sova på vilan och det var jag glad för. Istället tittade vi på 16 and Pregnant på MTV. Sorgligt program. Skulle verkligen inte ha velat bli gravid och fått barn när jag var sexton. Skulle liksom ha ett barn på två år nu i sådana fall. Fy. Alldeles för tidigt.
Pysslade lite till efter vilan och sedan var det mellis. Gick på permission efter mellis och träffade Jossan. Köpte en t-shirt på Gina Tricot och så promenerade vi in till City. Var skönt att få komma ut idag igen. Hatar det här stället, som jag har sagt förut. Kom i alla fall tillbaka precis till middagen.
Alldeles nyss var mamma och pappa här och det var mysigt. Tycker om att få besök för det får tiden att gå snabbare. Fast samtidigt önskar jag ju att jag inte var här alls. Åhh, jag vet inte vad jag vill. Pendlar fram och tillbaka hela tiden och önskar att det var enklare att bestämma sig. Jag orkar verkligen inte med mina tankar längre, de tar kål på mig.
Nu lyssnar jag på musik, The Reason. Fan.
En röra
Jag vill inte vila efter lunchen. Ändå somnar jag och sover så sött, så sött. Sov i alla fall inte jättelänge och nu är jag uppe igen.
Som sagt så var det ingen promenad imorse tack vare det UNDERBARA vädret. Snälla, kan det inte snöa i alla fall? Hellre det än regn. Snö är liksom fint och även om det kanske är lite tidigt för snö så är det roligare att det snöar än att det regnar.
Efter mellis (klockan tre) ska jag på permission. Ska bli så skönt att komma härifrån. Tänker ju leta efter en fars dagpresent. Förra årets present är dock svår att slå. Köpte en hel låda Strong Salmiak, som pappa älskar och som är supersvåra att få tag på. Får se vad det blir i år och vart jag ska åka.
Fick en underbar massage av Otilia efter husmötet idag. Det är något som i alla fall är lite bra här, man får en massa massage. I och för sig brukar jag få massage hemma också men här kan det hända att man får flera gånger på en och samma dag. Det behöver alla spända axlar som går omkring här i korridoren.
Det här blev ett väldigt rörigt inlägg med lite smått och gott från mitt huvud. Hoppas ni har det bra. Jag kanske inte har det toppen, men permissionen kommer nog att pigga upp mig lite.
Som sagt så var det ingen promenad imorse tack vare det UNDERBARA vädret. Snälla, kan det inte snöa i alla fall? Hellre det än regn. Snö är liksom fint och även om det kanske är lite tidigt för snö så är det roligare att det snöar än att det regnar.
Efter mellis (klockan tre) ska jag på permission. Ska bli så skönt att komma härifrån. Tänker ju leta efter en fars dagpresent. Förra årets present är dock svår att slå. Köpte en hel låda Strong Salmiak, som pappa älskar och som är supersvåra att få tag på. Får se vad det blir i år och vart jag ska åka.
Fick en underbar massage av Otilia efter husmötet idag. Det är något som i alla fall är lite bra här, man får en massa massage. I och för sig brukar jag få massage hemma också men här kan det hända att man får flera gånger på en och samma dag. Det behöver alla spända axlar som går omkring här i korridoren.
Det här blev ett väldigt rörigt inlägg med lite smått och gott från mitt huvud. Hoppas ni har det bra. Jag kanske inte har det toppen, men permissionen kommer nog att pigga upp mig lite.
Tråkig dag
Ingen promenad idag, det regnar. Fast hoppas på att få permission i eftermiddag så jag får komma ut i alla fall. Vill inte vara här alls. Tänker köpa en present till käre far eftersom det är Fars dag på söndag.
Misslyckad, mer misslyckad, mest misslyckad är jag.
Sov länge i natt. Gick och la mig vid nio. Fast somnade ganska långt efter. Sov till halv åtta men låg kvar i sängen till kvart över. Orkar verkligen inte vara vaken mer än nödvändigt.
Misslyckad, mer misslyckad, mest misslyckad är jag.
Sov länge i natt. Gick och la mig vid nio. Fast somnade ganska långt efter. Sov till halv åtta men låg kvar i sängen till kvart över. Orkar verkligen inte vara vaken mer än nödvändigt.
Ännu en dag, jag vaknar upp igen...
Ännu en dag och jag är kvar. Går och längtar efter planeringsmötet på måndag för att få veta ungefär hur länge jag ska vara här. Och vad som kommer att hända efter. Känner mig lite halvt motiverad för tillfället. Vet inte varför. Kände mig grymt omotiverad igår. Var på väg härifrån i tankarna, var hemma, med sjukdomen.
När man är här blir man väldigt veckovill. Dagarna går och är ungefär likadana hela tiden. Samma matschema varje dag, samma promenadtid. Man kan ju bli tokig för mindre. Står här vid datorn och fantiserar om att bli fri från det här stället, att få välja själv. Jag kan ju i och för sig välja själv, men det är alltid någon som övertalar mig att stanna och att låta dem styra.
Varför kan jag inte få må bra med mig sälv? Varför tycker jag inte om mig själv? Önskar verkligen att jag var min egen bästa vän, men det kan jag ju bara drömma om. Vet att jag borde jobba på att bli det, men det är så himla svårt. Orkar inte riktigt med det. Måste ju klara av att acceptera mig själv som jag är, som jag kommer att bli.
Ikväll kommer pappa hit och imorgon kommer Bisse. Känns bra att få besök på kvällarna för då går tiden snabbare. Utan besök går tiden fruktansvärt långsamt. Om man inte lyckas tigga till sig lite massage av någon snäll personal. Då kan kvällarna gå fort också.
Dagens aktivitet har varit samtalsgrupp, tråkigt. Det är nog den tråkigaste gruppen vi har. Svårt att få igång ett samtal ur ingenting liksom. Menmen.
Känner att jag delar med mig ganska mycket om livet här på Avdelningen så jag tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder...
Korridoren
Vardagsrummet
Pysselrummet (i ett hörn av vardagsrummet)
Min säng
När man är här blir man väldigt veckovill. Dagarna går och är ungefär likadana hela tiden. Samma matschema varje dag, samma promenadtid. Man kan ju bli tokig för mindre. Står här vid datorn och fantiserar om att bli fri från det här stället, att få välja själv. Jag kan ju i och för sig välja själv, men det är alltid någon som övertalar mig att stanna och att låta dem styra.
Varför kan jag inte få må bra med mig sälv? Varför tycker jag inte om mig själv? Önskar verkligen att jag var min egen bästa vän, men det kan jag ju bara drömma om. Vet att jag borde jobba på att bli det, men det är så himla svårt. Orkar inte riktigt med det. Måste ju klara av att acceptera mig själv som jag är, som jag kommer att bli.
Ikväll kommer pappa hit och imorgon kommer Bisse. Känns bra att få besök på kvällarna för då går tiden snabbare. Utan besök går tiden fruktansvärt långsamt. Om man inte lyckas tigga till sig lite massage av någon snäll personal. Då kan kvällarna gå fort också.
Dagens aktivitet har varit samtalsgrupp, tråkigt. Det är nog den tråkigaste gruppen vi har. Svårt att få igång ett samtal ur ingenting liksom. Menmen.
Känner att jag delar med mig ganska mycket om livet här på Avdelningen så jag tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder...
Korridoren
Vardagsrummet
Pysselrummet (i ett hörn av vardagsrummet)
Min säng
På språng
Det är riktigt skitväder ute, men jag är inne. Funderar på vad jag ska hitta på, vad jag kan tillåta mig själv att göra. Efter energikraschen igår känns det som att jag måste ta igen allt idag vilket innebär att jag är på språng. Hela tiden på språng.
Var en rörig morgon eftersom det endast är vikarier/timmisar här idag. Ingen hade någon riktig koll och folk fick fel frukost eller ingen frukost alls. Det löste sig dock och efter frukosten blev det promenad. En riktigt kall och rå promenad. Musikterapi med trumspel och sång. Som vanligt alltså. Jag tycker vi borde jonglera, det gjorde vi på musiken när jag gick på dagvård.
Slog ihjäl den sista kvarten innan lunchen genom att ladda ner två låtar på Spotify, sedan var det lunch och efter det vila. Just nu undrar jag varför jag skriver det här eftersom alla dagar här ser likadana ut, typ.
Efter vilan lekte jag i alla fall med datorn fram till mellis och nu ska jag slå ihjäl tiden (en timme och femtio minuter) som är kvar till middagen. Riktigt jävla tråkigt har jag. Önskar så mycket att jag kunde sätta mig ner och göra något, men icke.
Börjar känna att jag inte passar in här, att jag borde vara någon annanstans. Känner mig så stor och klumpis i jämförelse med alla de andra tjejerna och det triggar mig. Alla mina tankar flashar ständigt förbi och gör mig förvirrad, så förvirrad. Vet inte längre vad jag vill, vet bara att jag vill bort härifrån. Står inte ut.
Katrin, jag har inte kommit på något jag kan läsa på distans. Skulle kanske förenklas något om jag hade ro att sitta ner och plugga. Nu svävar jag bara runt som ett löv när det blåser och kan inte sätta mig ner.
Ikväll kommer mamma på besök. Var en vecka sedan jag träffade henne senast och på den tiden har jag dessutom bara pratat med henne en gång på telefon. Känns som en hel evighet samtidigt som det har varit lite skönt att vi har fått vila från varandra.
Var en rörig morgon eftersom det endast är vikarier/timmisar här idag. Ingen hade någon riktig koll och folk fick fel frukost eller ingen frukost alls. Det löste sig dock och efter frukosten blev det promenad. En riktigt kall och rå promenad. Musikterapi med trumspel och sång. Som vanligt alltså. Jag tycker vi borde jonglera, det gjorde vi på musiken när jag gick på dagvård.
Slog ihjäl den sista kvarten innan lunchen genom att ladda ner två låtar på Spotify, sedan var det lunch och efter det vila. Just nu undrar jag varför jag skriver det här eftersom alla dagar här ser likadana ut, typ.
Efter vilan lekte jag i alla fall med datorn fram till mellis och nu ska jag slå ihjäl tiden (en timme och femtio minuter) som är kvar till middagen. Riktigt jävla tråkigt har jag. Önskar så mycket att jag kunde sätta mig ner och göra något, men icke.
Börjar känna att jag inte passar in här, att jag borde vara någon annanstans. Känner mig så stor och klumpis i jämförelse med alla de andra tjejerna och det triggar mig. Alla mina tankar flashar ständigt förbi och gör mig förvirrad, så förvirrad. Vet inte längre vad jag vill, vet bara att jag vill bort härifrån. Står inte ut.
Katrin, jag har inte kommit på något jag kan läsa på distans. Skulle kanske förenklas något om jag hade ro att sitta ner och plugga. Nu svävar jag bara runt som ett löv när det blåser och kan inte sätta mig ner.
Ikväll kommer mamma på besök. Var en vecka sedan jag träffade henne senast och på den tiden har jag dessutom bara pratat med henne en gång på telefon. Känns som en hel evighet samtidigt som det har varit lite skönt att vi har fått vila från varandra.
BLÄÄÄÄ
H A T A R M I G S J Ä L V
Lyckas inte vända bilden...
Lyckas inte vända bilden...
Sitter
För första gången sedan jag kom till Avdelningen sitter jag ner i min säng trots att jag inte har besök eller för att det är samling eller måltid. Jag orkar helt enkelt inte mer. All luft har liksom gått ur mig och jag känner mig som en ballong som någon har stuckit hål på. Mina ögon faller nästan ihop, händerna är kalla och jag bara orkar inte ställa mig upp. Ångesten biter och river i mig för att jag inte går fram och tillbaka i korridoren. Ändå gör jag inte det.
Hade en katastrofal förmiddag ända tills Liv sa åt mig att måla naglarna tjugo minuter innan lunchen. Var lugnande att göra något helt annat, något vanligt. Till lunchen blev allt dock jobbigt igen och under vilan satt jag ihopkurad till en boll av ångest. Spänd, så spänd. Ville inte vila, ville vara vaken. Vill sova, vill försvinna bort.
Sitter och pratar med några av de andra tjejerna just nu. Det finns ju inte så mycket annat att göra. Känner mig egentligen inte särskilt social och känner att allt jag säger bara är negativt. Är så galet trött på att vara här och jag har ju knappt varit här. Skulle tro att jag kommer vara här i en månad. EN JÄVLA MÅNAD AV SKIT.
Usch, mår så himla dåligt just nu. Ändå märks det inte på mig för ögonblicket, me inuti är allting svartaste svart.
Hade en katastrofal förmiddag ända tills Liv sa åt mig att måla naglarna tjugo minuter innan lunchen. Var lugnande att göra något helt annat, något vanligt. Till lunchen blev allt dock jobbigt igen och under vilan satt jag ihopkurad till en boll av ångest. Spänd, så spänd. Ville inte vila, ville vara vaken. Vill sova, vill försvinna bort.
Sitter och pratar med några av de andra tjejerna just nu. Det finns ju inte så mycket annat att göra. Känner mig egentligen inte särskilt social och känner att allt jag säger bara är negativt. Är så galet trött på att vara här och jag har ju knappt varit här. Skulle tro att jag kommer vara här i en månad. EN JÄVLA MÅNAD AV SKIT.
Usch, mår så himla dåligt just nu. Ändå märks det inte på mig för ögonblicket, me inuti är allting svartaste svart.
Ångrar mig
Jag hatar mina tankar som snurrar runt, runt. Har varit vaken sedan innan klockan sju och bara nojjat. Alltså, mornarna här är verkligen kassa. Folk kliver upp tidigt och stör mig, det är vikt och blodprov och Gud vet vad. Jag vill sova på morgonen, så länge jag bara kan. Att vara vaken är det värsta jag vet.
Har hunnit ångra att jag stannade här hur många gånger som helst sedan igår. Varför i helvete skulle jag stanna när jag hade kunnat åka hem och göra vad jag ville? Känner mig så himla dum. Det är inte roligt. Vem tycker liksom om att känna sig dum?
Ångesten kommer som ett brev på posten...
Ställ fler frågor, hihi.
Frågesvar och Tillfällig Hemåkning
Vad får man göra när man är inlagd? Hur fri är man? Umgås man med andra?
Man får inte göra särskilt mycket. Det är promenad en halvtimme på morgonen, sedan kan det vara någon aktivitet, som musikterapi eller samtalsgrupp. På eftermiddagarna finns det inte så mycket att göra förutom att umgås, prata med personalen, vara rastlös, pyssla... Sedan så äter man ju typ ofta, hmm. Här på SCÄ är man inte särskilt fri eftersom det är en låst avdelning. För att få gå ut behöver man ansöka om permissioner typ.
Hur gör du med skolan? Jag ska göra klart mitt projektarbete i år.
Annars tänker jag skjuta upp skolgången det här året och satsa på att bli fri.
Varför vill du inte leva och ta del av livet? För genom att vara sjuk kommer du aldrig någonsin få göra det. Du kommer aldrig kunna älska någon, aldrig hitta någon att leva med, aldrig uppleva nyförälskelse, aldrig behålla en bästa vän. Du kastar bort så otroligt mycket om du väljer att vara sjuk, du väljer bort livet. För det är inget liv att vara sjuk. Vad skulle du vilja göra med ditt liv? Vad drömmer du om att göra? Hur ser ditt drömliv om fem år ut?
Jag anser att jag tar del i livet. För mig är sjukdomen mitt liv, hur konstigt det än kan låta. Jag har jättesvårt att se vad jag väljer bort. Det är snarare så att jag tycker att jag väljer bort livet när jag kämpar mot friheten eftersom min känsla är att jag inte kommer att våga göra någonting för att jag kommer att skämmas för mycket för mig själv om jag går upp i vikt. Visserligen får jag hela tiden hör att det inte är sant, men det är oerhört svårt att ta in. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Har väldigt svårt för att se framåt och för att se förändringar. De förändringar som jag ser som skulle betyda att jag väljer bort sjukdomen är alldeles för jobbiga för att jag ska våga se dem. De skrämmer mig och gör nästan att jag vill djupare ner.
hur fan klarar du av att va på avdelningen?
jag kan inte ens gå förbi där och ännu mindre in där. det hände så mkt hemskt där. att se personalen gör mig illa till mods. jag fattar inte hur du klarar det.
varför va du på avdelningen under höstlovet?
Jag tror inte att jag har varit med om lika hemska saker som du har här på avdelningen. Visserligen AVSKYR jag att vara här. Jag hatar all mat och att man inte kan gå ut när man vill, men samtidigt vill jag se det som en möjlighet. En möjlighet som är så jävla läskig att jag behöver tvånget för att klara av att närma mig den möjligheten.
Var här på höstlovet för att hitta motivation och för att komma tillbaka till rutinerna. Har dock fått en ordinarieplats nu och ska vara här längre.
Det var svaren på det frågor som jag fått... Ni får jättegärna fortsätta skicka in frågor för jag är kvar på Avdelningen och det är fortfarande tråkigt här. Alltså, fråga på och jag svarar lite då och då.
Har varit hemma en stund idag och hämtat kläder. Haha, har typ tagit med halva min graderob hit. Känns inte som att jag kommer att behöva allting för att jag kommer hinna bli utskriven innan, menmen.
Man får inte göra särskilt mycket. Det är promenad en halvtimme på morgonen, sedan kan det vara någon aktivitet, som musikterapi eller samtalsgrupp. På eftermiddagarna finns det inte så mycket att göra förutom att umgås, prata med personalen, vara rastlös, pyssla... Sedan så äter man ju typ ofta, hmm. Här på SCÄ är man inte särskilt fri eftersom det är en låst avdelning. För att få gå ut behöver man ansöka om permissioner typ.
Hur gör du med skolan? Jag ska göra klart mitt projektarbete i år.
Annars tänker jag skjuta upp skolgången det här året och satsa på att bli fri.
Varför vill du inte leva och ta del av livet? För genom att vara sjuk kommer du aldrig någonsin få göra det. Du kommer aldrig kunna älska någon, aldrig hitta någon att leva med, aldrig uppleva nyförälskelse, aldrig behålla en bästa vän. Du kastar bort så otroligt mycket om du väljer att vara sjuk, du väljer bort livet. För det är inget liv att vara sjuk. Vad skulle du vilja göra med ditt liv? Vad drömmer du om att göra? Hur ser ditt drömliv om fem år ut?
Jag anser att jag tar del i livet. För mig är sjukdomen mitt liv, hur konstigt det än kan låta. Jag har jättesvårt att se vad jag väljer bort. Det är snarare så att jag tycker att jag väljer bort livet när jag kämpar mot friheten eftersom min känsla är att jag inte kommer att våga göra någonting för att jag kommer att skämmas för mycket för mig själv om jag går upp i vikt. Visserligen får jag hela tiden hör att det inte är sant, men det är oerhört svårt att ta in. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Har väldigt svårt för att se framåt och för att se förändringar. De förändringar som jag ser som skulle betyda att jag väljer bort sjukdomen är alldeles för jobbiga för att jag ska våga se dem. De skrämmer mig och gör nästan att jag vill djupare ner.
hur fan klarar du av att va på avdelningen?
jag kan inte ens gå förbi där och ännu mindre in där. det hände så mkt hemskt där. att se personalen gör mig illa till mods. jag fattar inte hur du klarar det.
varför va du på avdelningen under höstlovet?
Jag tror inte att jag har varit med om lika hemska saker som du har här på avdelningen. Visserligen AVSKYR jag att vara här. Jag hatar all mat och att man inte kan gå ut när man vill, men samtidigt vill jag se det som en möjlighet. En möjlighet som är så jävla läskig att jag behöver tvånget för att klara av att närma mig den möjligheten.
Var här på höstlovet för att hitta motivation och för att komma tillbaka till rutinerna. Har dock fått en ordinarieplats nu och ska vara här längre.
Det var svaren på det frågor som jag fått... Ni får jättegärna fortsätta skicka in frågor för jag är kvar på Avdelningen och det är fortfarande tråkigt här. Alltså, fråga på och jag svarar lite då och då.
Har varit hemma en stund idag och hämtat kläder. Haha, har typ tagit med halva min graderob hit. Känns inte som att jag kommer att behöva allting för att jag kommer hinna bli utskriven innan, menmen.
Sista Dygnet och Frågestund
Så var jag inne på sista dygnet här på Avdelningen. Blir utskriven imorgon klockan ett och sedan ska jag till skolan för att ha psykologi. Har varit en lång vecka, som ändå har gått väldigt snabbt. Även om dagarna i sig släpar sig fram blir hela intrycket ett suddigt virrvarr som smälter ihop och verkar som att det inte har varit någon tid alls.
Vi hade en lång promenad imorse och det var skönt. Som jag säkert har sagt förut uppskattar jag att gå ut väldigt mycket mer när jag är här än när jag är hemma. Fast det har nog en väldigt logisk förklaring eftersom jag kan gå ut när jag vill hemma, men inte här.
Är ganska tung stämning här på Avdelningen idag. Ingen mår särsklt bra, inte jag heller. Från min sida handlar det om den där tysta ångesten som bara jag märker. Den ångesten som får mig att längta hem så himla mycket. Vill bara hem NU. Orkar inte vara här till imorgon, vill inte. Fast jag vet att jag inte har något annat val för ingen kommer att släppa ut mig och säga att det är okej att jag åker hem.
Aja, eftersom Erica blev dålig igår kom hon inte hit så hon ska komma idag istället. Ska försöka tänka på det och inte på det faktum att jag snart är fri att göra vad jag vill igen. Åhh, FAN, jag är helt förstörd ju. Och inte blir det bättre.
Nu ska jag försöka hitta på något att göra. Har tyvärr inte tillräckligt mycket ro i kroppen för att sitta ner. Önskar verkligen att jag kunde det för i sådana fall skulle jag kunna titta på TV, läsa eller arbeta med mit projekt. Hade ju tänkt komma en bit på det den här veckan, men så har inte blivit fallet.
Hmm, alltså... JAG HAR TRÅKIGT. Kan ingen ställa lite roliga frågor här på bloggen så att jag kan besvara dem och ha något att göra?! Frågan är fri alltså (ingen kommer att fråga något för jag är tråkig... men jag kan ju hoppas).
Mage
Jag har Å N G E S T, i magen.
För det är så det känns, som att den ligger där och bubblar och jäser och väntar på att få bryta ut. Vill bara hem, hem till tryggheten, till undvikandet. Jag vill inte vara här längre och må skit.
För det är så det känns, som att den ligger där och bubblar och jäser och väntar på att få bryta ut. Vill bara hem, hem till tryggheten, till undvikandet. Jag vill inte vara här längre och må skit.
Flykt
Lördag, seg dag här på Avdelningen. Ingenting speciellt händer, det är lite personal. Samtidigt är det lite skönt att det är så lugnt också. Det blir inte samma stirrighet och samma hysteri och det finns tid att prata med andra.
Har haft en riktigt tung vecka den här veckan. Har kämpat för något jag inte ens vet om jag vill och för något som känns som att det är förgäves. Längtar inte hem, men vill verkligen komma hem. Vill inte ha möjligheten att gå fram och tillbaka i korridoren. Vill kunna krypa ihop i mitt rum och vara ifred. Fast samtidigt är det skönt att det finns möjlighet att vara med folk.
Idag ska Erica i alla fall komma på besök. Ska bli fint. Var skönt i veckan när Jossan var här och när Hanna var här. Det skingrar tankarna lite och får tiden att gå snabbare. Får inte lika mycket utrymme att tänka när jag är med mina kompisar. Ni betyder verkligen jättemycket för mig.
Igår var en tung dag ända tills jag på eftermiddagen bestämde mig för att ta en timmes permission och ge mig ut på jakt efter en byxdress. Skyndade mig till H&M. Hittade den som jag sett i Elle, men den fanns bara i storlek fyrtiotvå. Sedan hittade jag en annan byxdress som precis kommit in och som jag köpte. Dessutom köpte jag en stor tjocktröja jag kan ha till tights. Väldigt mjuk och mysig. Har den just nu till mina nya Gina Tricottights.
Dagen fortsatte stapplande efter permissionen och idag har faktiskt varit en helt okej dag hittills. Ser ju inte direkt fram emot lunchen, men har heller inte panik. Bara nästan.
Usch, jag önskar att jag kunde stänga av min hjärna så att jag får vara ifred från alla tankar en stund. Orkar inte gå runt och tänka som jag gör utan jag vill bara fly. Flykt är mitt sätt att lösa problem.
Har haft en riktigt tung vecka den här veckan. Har kämpat för något jag inte ens vet om jag vill och för något som känns som att det är förgäves. Längtar inte hem, men vill verkligen komma hem. Vill inte ha möjligheten att gå fram och tillbaka i korridoren. Vill kunna krypa ihop i mitt rum och vara ifred. Fast samtidigt är det skönt att det finns möjlighet att vara med folk.
Idag ska Erica i alla fall komma på besök. Ska bli fint. Var skönt i veckan när Jossan var här och när Hanna var här. Det skingrar tankarna lite och får tiden att gå snabbare. Får inte lika mycket utrymme att tänka när jag är med mina kompisar. Ni betyder verkligen jättemycket för mig.
Igår var en tung dag ända tills jag på eftermiddagen bestämde mig för att ta en timmes permission och ge mig ut på jakt efter en byxdress. Skyndade mig till H&M. Hittade den som jag sett i Elle, men den fanns bara i storlek fyrtiotvå. Sedan hittade jag en annan byxdress som precis kommit in och som jag köpte. Dessutom köpte jag en stor tjocktröja jag kan ha till tights. Väldigt mjuk och mysig. Har den just nu till mina nya Gina Tricottights.
Dagen fortsatte stapplande efter permissionen och idag har faktiskt varit en helt okej dag hittills. Ser ju inte direkt fram emot lunchen, men har heller inte panik. Bara nästan.
Usch, jag önskar att jag kunde stänga av min hjärna så att jag får vara ifred från alla tankar en stund. Orkar inte gå runt och tänka som jag gör utan jag vill bara fly. Flykt är mitt sätt att lösa problem.
Som Vanligt
Tiden tickar långsamt förbi. Dagarna går, den ena efter den andra och snart är det slut på den här veckan. Har till på måndag på mig att ändra min motivation. Väldigt kort tid för något väldigt stort.
Allt är som vanligt.
Självhat
Jag avskyr det här stället. Hatar den jävla korridoren som jag går fram och tillbaka i, de fult gula(?) väggarna, alla ljud, matklockan. Fast jag avskyr mig mer, för det var jag som valde att komma hit.
Visst är det enkelt att hata sig själv? Det är nästan löjligt. Alla säger att man ska vara sin egen bästa vän, men det känns som en omöjlighet. Man kan inte komma någon närmare än sig själv, det är sant. Tyvärr önskar jag att jag inte kom mig själv så nära. Det är då jag ser alla de fula sidorna, de som gör att jag verkligen inte kan tycka om mig själv.
Idag är en riktig skitdag också. Ute regnar och blåser det. Här inne är det kallt och tråkigt. Vill vanka av och an i korridoren för att jaga bort mina tankar. Det är det enda som duger. Faktiskt det enda som är okej att göra för tillfället.
Klev inte upp riktigt lika tidigt imorse som igår. Var skönt, men hamnade i duschkö och blev klar precis till frukosten. Efter frukost var det promenad i småregnet. Sedan musik och sedan lunch. Skitlunch. Vila, samtal, mellis. Skit. Nu väntar jag på middagen som är om en timme och en kvart.
Efter middagen ska Jossan komma på besök. Blir trevligt. Då kommer tiden säkert att gå lite snabbare. Kanske att vi kan spela lite Singstar... Och efter kvällsmelliset ska mamma komma. Känns lite jobbigt för det var ju inte direkt toppen mellan oss när vi skiljdes åt.
Nu ska jag försöka få tiden att gå genom att gå.
Visst är det enkelt att hata sig själv? Det är nästan löjligt. Alla säger att man ska vara sin egen bästa vän, men det känns som en omöjlighet. Man kan inte komma någon närmare än sig själv, det är sant. Tyvärr önskar jag att jag inte kom mig själv så nära. Det är då jag ser alla de fula sidorna, de som gör att jag verkligen inte kan tycka om mig själv.
Idag är en riktig skitdag också. Ute regnar och blåser det. Här inne är det kallt och tråkigt. Vill vanka av och an i korridoren för att jaga bort mina tankar. Det är det enda som duger. Faktiskt det enda som är okej att göra för tillfället.
Klev inte upp riktigt lika tidigt imorse som igår. Var skönt, men hamnade i duschkö och blev klar precis till frukosten. Efter frukost var det promenad i småregnet. Sedan musik och sedan lunch. Skitlunch. Vila, samtal, mellis. Skit. Nu väntar jag på middagen som är om en timme och en kvart.
Efter middagen ska Jossan komma på besök. Blir trevligt. Då kommer tiden säkert att gå lite snabbare. Kanske att vi kan spela lite Singstar... Och efter kvällsmelliset ska mamma komma. Känns lite jobbigt för det var ju inte direkt toppen mellan oss när vi skiljdes åt.
Nu ska jag försöka få tiden att gå genom att gå.
Snurrar Du Min Värld
Det är snurrigt i huvudet just nu. Så mycket nytt, så mycket gammalt. Tänk vad som kan hända på två månader. Känns helt sjukt. Hur kunde det bli så här? Jag vill inte vara här, här på Avdelningen. Känns faktiskt helt fel. Vill bara hem och leva i min lilla bubbla. Orkar verkligen inte bryta mig ut, vill inte riktigt.
Fast samtidigt, vill jag låta ytterligare fem år gå till anorexin eller vill jag prova att leva ett annat liv? Vill jag ha ett annat liv? Det är så svårt att veta. Läskigt att ta reda på. Trots det alla säger känns det verkligen helt fel att göra det jag gör nu, att säga nej till anorexin. Igår när jag se ja till den här platsen sa jag ju samtidigt nej till anorexin, aj.
Lång dags färd mot natt igår då. Duschade och packade på morgonen, inskrivningssamtal, lunch, vila, mellis, prat, middag, prat, mellis, TV. Sedan var dagen slut och jag ville helst bara försvinna. Det var inte så här jag hade tänkt mig det. Fast vad hade jag för val?
Idag har endast frukost och promenad hunnits med hittills. Fy vad mycket det var till frukost. Hade glömt bort hur mycket yoghurt man ska äta egentligen. Hur ska jag klara av det hemma?! Fattar verkligen inte hur jag ska klara av att göra allt det här när jag kommer hem. Tror inte att jag kan...
Hatar mig.
Fast samtidigt, vill jag låta ytterligare fem år gå till anorexin eller vill jag prova att leva ett annat liv? Vill jag ha ett annat liv? Det är så svårt att veta. Läskigt att ta reda på. Trots det alla säger känns det verkligen helt fel att göra det jag gör nu, att säga nej till anorexin. Igår när jag se ja till den här platsen sa jag ju samtidigt nej till anorexin, aj.
Lång dags färd mot natt igår då. Duschade och packade på morgonen, inskrivningssamtal, lunch, vila, mellis, prat, middag, prat, mellis, TV. Sedan var dagen slut och jag ville helst bara försvinna. Det var inte så här jag hade tänkt mig det. Fast vad hade jag för val?
Idag har endast frukost och promenad hunnits med hittills. Fy vad mycket det var till frukost. Hade glömt bort hur mycket yoghurt man ska äta egentligen. Hur ska jag klara av det hemma?! Fattar verkligen inte hur jag ska klara av att göra allt det här när jag kommer hem. Tror inte att jag kan...
Hatar mig.
