Becka.

Något så kostigt som klassen finns nog inte. Någon har satt ihop 31 personer till en grupp. Vissa i gruppen är bruhåriga, andra har tandställning. Men den största skillanden är att alla tänker olika. Några älskar livet, andra gillar att idrotta, två eller tre kanske har en helt egen stil och ett eget sätt att tänka. Vissa kommer aldrig överens. En liten prick går kanske hem och gråter för att den inte passar in i någon av de grupper som finns i klassen.
Men hur kan man då sätta ihop den här gruppen om nu alla är så olika??
Det finns inget svar på frågan. Enda svaret är att det bara är så. Om man funderade riktigt mycket kanske det skulle finnas ett svar. I vissa klasser är det ju faktiskt bättre sammanhållning än i andra. Det kanske bero på hur länge klassen har varit en klass, eller hur ofta hela klassen gör något tillsammans. Men mest beror det nog på hur stor tolerans folk som går i klassen har mot andra människor. Det finns alltid någon som inte kan tycka att någon annan en den själv säger saker som räknas och beroende på hur många sådana det finns i en klass desto större eller mindre blir sammanhållningen.
Men trots detta kan iallafall inte jag låta bli att tycka om min klass lite. För det är ju ändå dem människor man umgås med större delen av dagarna när det inte är helg eller lov. Så någon slags känsla har man ju för sin klass. Den kan ju inte hjälpa att den blev till, det bara blev så.