Time goes by

Tiden rinner förbi och jag förstår inte riktigt vart den tar vägen. Samtidigt går den löjligt långsamt och jag undrar hela tiden vad jag ska göra av den. Varför är tiden min värsta fiende? Måste jag verkligen gå och titta på klockan HELA TIDEN? Tror att jag blir tokig.
   Har mest tittat på Sex and the City idag. Ja, jag har blivit galen i den serien. Varit på Avdelningen och ätit lunch och mellis också. Suck. Jag vill inte mer, orkar inte mer men jag vet att jag måste. Är bara så jävla trött på min ångest, på att känna mig som en elefant, på att känna mig som världens sämsta människa. Samtidigt vill jag ju bli fri, men till vad?!
   Imorgon ska jag träffa Linnea. Tror att vi ska gå på stan. Blablabla, jag har verkligen inget intressant att skriva. Mitt liv är så löjligt tråkigt att det finns inget tråkigare. Förlåt. Inte konstigt att tiden ALDRIG försvinner.

Trötthet

Trött, så trött.

Snälla låt mig bara få ta det lugnt. Låt mig orka sitta still. Jag orkar inte med det här längre. Mår så dåligt.

Äckelångest

Smör, smör, smör.

hennes jävla liv

fjortis
korta kjolar, solpuder i orange
skrika gapa flamsa
killar varsågod
fylla vid tolv
spyr på ett golv
dunkadunka och mjuka höfter
kom och ta
vill kan gör
varför bry sig
sparka slå
urrigning och push-up
sexigt och lite idomin
kom och våldta
små hotpants
mobil med signal
ekar i väntelokal

snöhår i sidbena
bandana med pea-namn
pa@blond_sexii
krasch pang bom
vita armar
röda sträck
blod som rinner
sorgligt
knackar på dörr
mamma som skriker
vettet det ryker
det var för fan bara ditt fel
hatar dig
långärmat i skolan
måste se ut som modell
snälla till ikväll
smal smalare smalast
ingen mat
träning upplagd på fat
alla ser
snyggast@anorexi
hjärnan den ryker
och utbildningen tryter
ut och supa till fem
komma hem
träna igen och sedan ut på rem
kom och ta vad du vill ha
står för njutning idag
underhållning
tjänar pengar
skämmas
pappa som slår
broder som förstår
allas jävla fel
bara du som förstår

på fylla som rylla
shota ett glas eller två
sedan dra en lina
nån börjar flina
helvetet hemma igen
slår och spakar
mamma hon knarkar
pappa han super
och brorsan han stuper
dra åt helvete jävla liv
nu ska jag gå och skära med kniv





Skrev den här för kanske två år sedan. Tänk att vissa delar har besannats i mitt eget liv... Fan vad hemskt. Och jag som skrev den om en helt okänd människa.

Hemma

Efter en månads slit på Avdelningen har jag börjat få en massa permissioner och jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Känns fruktansvärt konstigt att vara hemma, att äta hemma. Bråken med mamma har jag ju inte direkt saknat, men de återkommer. Jag vill inte att de ska återkomma! Skärpning.
   Avdelningen har sina för- och nackdelar. Det är trist att hela dagarna sitta instängd och äta. Speciellt när ätandet är det jobbigaste man vet. Sedan träffar man en massa konstiga människor där, men också en hel del fina människor. Ärligt talat blir man avskräckt från att bli en kroniker men något nerdragen av alla andras problem.
   Men det är lättare att äta, faktiskt. Och jag tänker inte riktigt lika illa om maten längre, även om det är mycket svårare att äta hemma än vad det är att äta på SCÄ. Tyvärr. Aja, det är skönt att vara hemma vid poolen när det är nästan trettio grader varmt.

Dåligt och Bra

Tjockaste på hela Avdelningen...

Fast jag tänker komma hem snart (som sagt) så det kanske inte gör så mycket. Försöker tänka positivt.


Tänk vad man kan uppskatta konstiga saker när man är instängd hela dagarna, som att spela kubb i en timme eller gå ut på en promenad i en halvtimme. En "vanlig" tonåring tar sådana saker för givet, men vi här på Avdelningen tycker sådant är helt underbart.
   Och jag och Jos har permis efter vilen fram till middagen. Blir en tur till City för köp av bikini, kanske lite REA-shopping och varsin glass. En sådan sak som att gå på stan uppskattar man också flera gånger mer än vad en fri och frisk tonåring gör. Ska i alla fall bli väldigt mysigt och antagligen lite ångestdämpande.

RSS 2.0