Becka.

Sitter i stugan i Fjällnäs i alla fall nu. Pappas rygg blev bättre, så vi åkte upp hit. Ägnade större delen av dagen igår åt att åka bil. Blev ett litet besök hos en familj som vi umgicks med i USA och som bor på vägen upp hit.

Idag sov jag och pappa länge. Är så tyst och lugnt här att det blir väldigt lätt att sova. Åkte ner till Funäs efter frukosten för att handla, vilket vi gjorde. For runt som yra höns i affären, som vanligt. Hyrde film, till vår nya DVD, på vägen tillbaka till stugan. Väl hemma började vi med det som var anledningen till att vi åkte hit upp, ta bort kitt på fönstren. Tråkigare arbete får man ju leta efter!

Blev en paus efter lunch eftersom det började åska och regna. Pappa skulle starta DVDn, men den funkade inte och vi trodde att det berodde på att den inte kunde spela DVD-filmer (det är en blu-rayspelare). Alltså åkte vi ner till dalen igen för att lämna tillbaka filmerna vi hyrt och för att hyra blu-ray istället. Utbudet var sämre och jag och pappa blev ledsna. När vi kom tillbaka fick pappa dock igång DVDer på spelaren så det var ju en onödig tripp vi gjorde.

Jaa, resten av eftermiddagen och kvällen fortsatte vi med fönstren. Gick en promenad när vi var klara för dagen innan vi lagade middag. Tittade på film efter middagen och nu ska jag strax gå och duscha.

Efter några dagar hemma börjar jag så smått hämta mig från alla intryck jag utsattes för under resan (förutom att jag sov några små snuttar här och var igår samt sov alldeles för länge idag). Har inte gjort så mycket sedan jag kom hem. Mamma tvättar så det står härliga till för att vi ska ha kläder att använda. Pappa och jag skulle ha åkt till fjällen och stugan igår, men hans rygg är inte bra så den planen ändrades.

Igår träffade jag finaste Hanna för middag och bio. Vi såg sista och senaste Harry Potter, som nog faktiskt är den bästa av de åtta filmerna om Harry Potter som har gjorts. Många ändringar, men för en gångs skull kunde jag förstå VARFÖR de hade ändrat. Vissa händelser i en bok passar helt enkelt inte på film, det är inte tillräckligt mycket action i scenen helt enkelt.

Vad annars? Har en vecka, plus idag, lördag och söndag kvar till min sjätte Idunvecka. Känns som att den kommer att vara välbehövlig, hemsk och jobbig. Det är svårt att vara ute och resa och ändra på alla rutiner. Dock känns det mest som att jag drömt och hittat på allt som har med min sjukdom att göra. Jag är väl inte sjuk och har väl aldrig varit det heller?! Alla veckor (och månader) som jag tillbringat som boendes på SCÄ är bara som avlägsna drömmar som kanske inte ens har med mig att göra.

Jaa, i alla fall, veckan efter Idun är det dags att BÖRJA PLUGGA igen för min del. Har inte gått regelbundet i skolan sedan vecka 43 2010. Känns jättekonstigt att jag ska börja plugga, börja betygshetsa, gå till skolan, vara i skolan... Längtar inte direkt, men det känns inte katastrofalt att jag ska börja igen heller. Jag vill ju bli färdig med gymnasiet någon gång och det här är enda sättet. Är fruktansvärt avundsjuk på alla mina kompisar som inte ska börja gymnasiet till hösten igen. De som istället ska jobba, börja på högskola eller universitet.

Slutligen vill jag bara säga att jag är helt ledig den här helgen plus nästa vecka och att man MER ÄN GÄRNA får höra av sig och säga att man vill träffa mig. Vill man göra mig glad så ser man till att höra av sig och bestämma en dag som passar för att ses.

Jag är hemma, inte så farligt jelaggad och väldigt fylld av USA!

Har haft en häftig resa då jag rest från KUST TILL KUST i det stora landet i väst. Resan började med en lång flygning till Newark (New York), köer in i landet och sedan transfer till hotellet. Familjen Ericson (vi alltså) drog ut på stan nästa på en gång och kastade oss in i shoppingen på 5th Avenue. Dagen efter blev det frukost med alla som skulle vara med på resan, sightseeing och mer shopping. På kvällen var vi på restaurang med resegruppen. Museibesök blev det också i New York och ett musikalbesök då vi såg Fantomen på Operan.

Vidare till Washington tidigt på söndagsmorgonen. Där var det varmt och fuktigt! Vi såg en massa monument, Capitolium och Vita Huset. Hotellet var bra, men hade sämsta poolen. Dagen efter blev det mer museum, Native American museum (rekommenderas) och Air and Space museum.

New Orleans blev det på tisdagen och där var det slitet och ganska tråkigt. Vi fick inte nästan inte gå utanför Franska Kvarteren nästan. Åkte i alla fall hjulångare på Mississippi och dagen efter åkte vi båt i träsken och såg alligatorer!

Hittills kan bara sägas om vädret att det var fint, men kanske något varmt och fuktigt. I Tuscon däremot var det inte lika fuktigt, men ännu varmare på termometern. Den minskade fuktigheten gjorde dock att det kändes mer uthärdligt. På väg till hotellet i Tuscon besökte vi ett superfint museum och en gammal kyrka. Hotellet var toppen och där trivdes jag verkligen. På fredagskvällen valde jag även att sticka ut och rida i öknen på en mustang och i westernsadel!

Näst på tur stod Grand Canyon, en lång bussresa dit, flyg över canyonen i ett liiitet flygplan och en promenad längs en del av den. Dagen efter åkte vi vidare till det lilla samhället Kanab där inget särskilt händer. Vi bodde på en lodge där en massa kändisar har bott och var på cowboykväll, med middag och lite improvisationsteater.

Tucson, Grand Canyon och Kanab ligger i Arizona och där var det väldigt vackert. Runt Tucson ligger Sonoranöken där de klassiska Saguarokaktusarna växer.

Efter Kanab förde oss bussen vidare till sämsta stoppet på hela resan, Las Vegas. Det var åldersgräns på det mesta så Gustaf (och även jag ibland) fick inte göra någonting. Gustaf fick inte ens vara i stora poolen på hotellet! i Las Vegas blev det i alla fall mer shopping och bad i lilla barnpoolen. Dessutom var vi och tittade på en show (som Gustaf inte fick gå på).

Nästa sista stoppet på resan var Santa Monica, som ligger i Los Angeles. Där var det kallt (efter nästan fyrtiogradig värme i två veckor känns tjugo iskallt). På torsdagen cyklade vi längs stränderna samt badade i Stilla Havet. Fredagen bjöd på ett besök på Universal Studios innan vi flög till San Fransisco. Där var det än kallare och jag frös resten av helgen, haha. Vi åkte på Sightseeing och besökte Muir Woods. Mamma, pappa och jag var även på Museum of Modern Art i San Fransisco.

Hemresan var låååååååång och längre. Flyg från San Fransisco till Chicago, vänta i FYRA timmar på världens tråkigaste flygplats, åtta timmars flygning, byte i Köpenhamn, en timmes flyg till Arlanda, vänta på väskorna och sedan bil hem igen.

Känner mig i alla fall inte särskilt jetlaggad och kunde faktiskt sova i natt. Har varit ute lite nu på förmiddagen och ska åka till farmor i eftermiddag.

Om en och en halv timme lyfter planet från Arlanda flygplats, där vi befinner oss nu. Sedan är det åtta och en halv timmes flygning innan vi landar på Newark för att sedan åka in till NEW YORK. Tror att det blir mest shopping idag. Imorgon blir det sightseeing med gruppen som vi reser med. Hoppas att det är några spännande människor i gruppen som man kan umgås med.

För tillfället är jag riktigt sugen på resan. Längtar riktigt mycket efter att landa och få se New York igen. Allting ska bli så häftigt! Vet inte vad jag ser fram emot mest, allt verkar jättespännande.

Bror min har tänkt shoppa loss totalt under resan och mamma är galen på honom för att han inte förstår hur dyrt det är. Själv mår jag dåligt över hur mycket allt kostar, från resan till maten. Vill inte kosta pengar! I alla fall inte så mycket. Dessutom ska vi ju som sagt shoppa...

Haha, jag är lite konstig, men jag ser lite fram emot flygresan också. Trots att det är tråkigt att flyga och att man dessutom bara sitter så tycker jag att det är lite mysigt. Man kan ju inte göra så mycket mer än att sitta där och det tycker jag är skönt eftersom jag har lättare att ta det lugnt om jag måste.

Vill bara avsluta med att säga: USA, NU JÄVLA KOMMER VI!!!!

Packad och nästan klar inför imorgon. Ska bara stoppa ner toalettsakerna i väskan imorgon bitti innan vi åker till Arlanda. Planet går klockan fem i halv elva på förmiddagen, men vi ska vara på Arlanda redan klockan åtta. Känner mig inte helt sugen på att vara med familjen tre veckor i sträck, men det ska bli så HÄFTIGT att se så mycket av USA. Resan kommer nog att bli minnesvärd. Vi börjar ju i New York och slutar i San Francisco. Däremellan kommer vi att ta oss fram genom USA med flyg och buss.

Hade samtal med min behandlare igår och det var jätteskönt. Är så trött på att behöva bära på mina tankar själv. Varken mamma eller pappa vill lyssna på mig så jag får helt enkelt hålla tyst och vänta på att det ska bli dags för samtal. Nu är det dock inte samtal igen förrän nästa Idunvecka, som är efter sommaruppehållet, så jag kommer antagligen att ha samlat ihop många tankar till dess.

Efter samtalet åkte jag till Ön och lunchade med Astrid som kommit hem från England. Som vanligt var det trevligt att träffa henne eftersom vi känt varandra ett tag nu. Vi var på Espresso, som ligger nära Lidingö Centrum och det var ett riktigt mysigt ställe dit jag kan tänka mig att återvända. Gick hem vid två, var hemma, gick en promenad och på kvällen kom farmor och Fia på besök.

Idag har jag inte gjort så mycket. Har varit ute i solen litegranna, tagit ett dopp i poolen, tvättat, packat och nu är mormor och morfar här. De ska "vakta" huset och kaninen åt oss medan vi är borta. Är ju bra att de kan vara här så slipper vi stänga huset och dessutom slipper vi oroa oss för lillkaninmonstret. Har städet åt henne idag också så att mormor och morfar inte ska behöva göra det så många gånger medan vi är borta.

Usch och fy, jag är så less på mamma och hon är så less på mig. Känns inte bra att vi måste vara tillsammans så mycket under resan. Som tur är ska jag och Gustaf dela rum så jag slipper i alla fall mamma på kvällarna.

Jag vill vara fri. Vill inte vara fast i tankar och känslor. Ändå, ändå kommer jag inte loss. Det är så jävla svårt, så sjukt jävla helvetiskt svårt, att släppa allting. Problemet är att jag vill vara fri NU, inte jobba för att det ska komma sedan. Jag vill inte vara nervös inför USA-resan, eller snarare för maten under resan. Mamma blir galen på att jag bara tänker på vad jag ska äta till mellis där hela tiden. Bara för att hon inte ska äta jämt.

Nej, frihet, ta och kom hit nu. Jag orkar inte mer. Vill inte behöva gå emot mina tankar varje jävla dag.

Jag känner mig lite rädd. Eller egentligen inte lite utan snarare väldigt mycket. Undrar vad som kommer att hända i framtiden, för det kan jag inte veta. Är rädd för att jag har svällt upp till en boll som äcklar andra. Vet ju att jag äcklar mig själv, så varför skulle alla andra inte bli äcklade? Stirrar avundsjukt på texter som folk har skrivit om att de går ner i vikt, att de inte äter. Jag kunde nästan, jag också, men inte nu längre.

Har inte gjort så mycket idag. Kollat hemsidorna till alla hotell vi ska bo på i USA, ätit, gått en promenad, läst... Nej, jag har verkligen inte gjort någonting. Känner hur samvetet ständigt påminner mig om, tjatar om, att jag borde gå ut en sväng till BARA FÖR ATT.

Vet ni, jag önskar fortfarande att jag hade gått ner mer i vikt, att jag hade nått mitt mål. Inte för att jag tror att jag skulle ha varit mer nöjd då, men jag skulle i alla fall nu ha vetat att jag var smal. Andra skrattar åt hur osmal jag var, men jag kom ju aldrig längre. Jag var för dålig, för svag. Omvärlden vann och jag förlorade allt.

Mitt huvud känns dött, min blick slö. Magen jäser och mina ben väller ut över fåtöljens sits. Jag vill bli fri, slippa alla tankar, men jag vet inte om jag orkar vänta tills dess. Ärligt talat så vet jag inte om jag någonsin kommer att komma dit. Undrar ständigt hur man gör för att inte kolla kaloriinnehåll, för att inte ens bry sig om sådant. Det spelar väl ingen jävla roll vad maten innehåller så länge man lever ett normalt liv, äter normalt och tränar normalt? Fast jag vet ju att jag aldrig kan göra sådant normalt, det är ALLT eller INGET. Fan för mig och allt jag tänker och känner.

Kom hem igår kväll efter en trevlig vecka hos Rebecka. Fick lite hemlängtan då och då, men det brukar jag få när jag är borta. Speciellt sedan jag blev sjuk. Det är jobbigt att bryta alla rutiner och ändra på vanor vad gäller tider och matutbud. Tycker i alla fall att jag skötte det så bra man nu bara kan sköta det, men jag är väl fel person att bedöma mig själv...

På kvällen igår pratade jag en hel del med mamma och pappa. Jag blir en riktig pratkvarn när jag har varit iväg. Dessutom pratade vi mycket om USA-resan som går av stapeln på torsdag då vi klockan åtta på morgonen ska infinna oss på Arlanda. Planet lyfter sedan klockan halv elva. Just nu ser jag fram emot resan JÄTTEMYCKET. Vet att jag kommer längta hem flera gånger medan jag är där, men jag känner att JUST NU så känns det bara kul att vi ska åka.

Idag sov jag alldeles för länge. Får egentligen inte äta frukost efter klockan tio eftersom jag då inte hinner med förmiddagsmelliset, men idag vaknade jag inte förrän klockan kvart över elva! Kanske inte helt lyckat, men tydligen hade jag ett väldigt stort sömnbehov.

Vad jag ska göra idag har jag ingen aning om. Funderar på att gå en promenad för att komma hemifrån en stund, annars har jag inga planer alls. Eller, planen är väl att jag ska försöka ta det lugnt, men jag jag sagt förut så tycker jag inte att det är särskilt avslappnande. Jag blir ju för fan bara rastlös.

Just nu längtar jag hem. Ska bli så skönt att komma hem och bara få vara själv, att få göra det jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Känner mig tjock och äcklig som bara sitter hela dagarna. Jag hatar att vara stilla hela tiden, hatar att vara inaktiv. Det är förskräckligt. Bara en promenad skulle hjälpa så himla mycket.

Har skött maten så bra jag kan i veckan. Vet inte hur rätt det blir, men jag försöker verkligen. Jag vill inte äta såhär mycket, samtidigt som jag verkligen vill det. Jag tycker om mat, men jag tycker inte om vad den gör med mig. Min kropp är förskräcklig, ändå ska jag lära mig att acceptera den som den är nu och som den kommer att bli (hemska, hemska tanke!).

Jag tycker inte om livet. Det känns inte bra att leva det som jag gör nu. Önskar att jag kunde njuta av saker, se fram emot dem, men det går inte. Tänk om jag kunde njuta av att ta det lugnt, tycka att det var skönt. Jag hatar att tiden som kallas väntan finns.