Becka.

Att jag varje vecka ska tycka att det är så jobbigt att åka till ridningen. Förstår verkligen inte varför eftersom jag tycker att det är helt underbart när jag väl sitter upp. Älskar att jobba på min kommunikation med hästen och älskar när jag får kontakt.

Har som sagt haft fullt upp en stor del av dagen idag. Fick tag på boken åt Leo, gick hem, vidare ut på promenad och sedan städade jag ordentligt hos kaninen. Var dessutom så duktig att jag lät kaninskrället vara ute på gräsmattan en stund. När städningen var klar tog jag paus för lunch och läsning. Efter pausen packade jag kläder till fjällen samt plockade fram skidor, handskar, pjäxor, hjälm och lite annat. Nu är det bara Leo och hans packning som saknas. Och att packa bilen såklart.

Jaa, blev tröttare än trött efter packandet och som sagt VILLE JAG INTE åka och rida. Gav mig av i alla fall efter att ha ätit mellis. Bussen jag skulle ta från Stureplan hade utgått så jag blev sen. Fick slänga på Macarena alla grejer eftersom hon inte hade gått lektionen innan. Hann precis in innan min lärare stängde dörrarna till ridhuset, så jag slapp knacka. Dagens lektion var innehållsrik och rolig. Först skritta fram (jamen det gör man ju aldrig!?), trav i lätt sits, arbete med bommar på böjt spår i trav och skritt och slutligen lite galopp.

Fick hjälp att sadla av Maccan efter lektionen så hann med bussen med god marginal. Nu är jag på Ropsten, snart hemma alltså. Förutom att jag har sett och känt att jag har gått upp i vikt så har min dag varit riktigt bra. Har hunnit med allt jag hade tänkt, hade en bra ridlektion och är snart hemma, vilket innebär dusch och sedan sen middag. Älskar att äta sen middag så när jag väl har haft min underbara ridlektion ångrar jag inte för fem öre att jag åkte till ridningen.

På väg in till staden för att byta skidbyxorna jag köpte igår. Efter att ha provat dem med ryggplatta drog jag och mamma slutsatsen att jag skulle byta dem till en större storlek så att jag inte växer ur dem. Hatar att köpa så dyra kläder när jag inte vet hur länge de kommer att passa. Blir så arg på mamma som bara köper, men vågar inte säga något för hon kommer bara säga att jag får skylla mig själv och att jag behöver nya fina grejer. Aja, nu köpte vi kläderna och jag får väl vara glad för att jag har så snälla föräldrar som köper så fina saker åt mig...

Hann inte skriva klart innan jag kom fram så nu har jag bytt byxorna. Var jätterädd för att det inte skulle finnas några byxor kvar i min storlek eftersom de var på rea, men de fanns.

Nästa ärende för dagen blir biblioteket för att låna en bok åt Leo. Sedan hem, promenad, städa buren, packa och lunch. Blir en stressig dag med tanke på att jag ska rida ikväll också, men allt kommer att hinnas med.

Känner mig fortfarande helt ockuperad i tankarna. Idag känner jag mig dessutom riktigt tjock eftersom jag bara hann gå en promenad igår fast jag hade tänkt gå två. Jävla skit på det. Trodde att mamma skulle åka och träna, men det gjorde hon aldrig, suck.

Aja, nu är jag på Ropsten. Nästa stopp blir Lidingö Centrum.

Ibland känns det som om jag bara vill gömma mig under mitt täcke och aldrig mer kliva upp. Är så rädd för livet, för allt jag måste göra, för allt jag kan förlora. Livet känns som en jävla lång uppförsbacke som aldrig tar slut. Hur snabbt jag än springer, hur mycket jag än kämpar så fortsätter vägen ständigt uppåt. Det känns som om jag aldrig får vila. Antingen är det något som måste göras, eller så oroar jag mig för att jag ska förlora Leo, eller så tänker jag på hur jag borde/inte borde äta, eller så känns allting bara så jävla tungt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Önskar att det fanns något jag kunde göra för att förändra mig själv och mitt liv. Vill bli en bättre människa, för den jag är duger fan inte. Om jag ändå vore någon annan...

Bråkar med mig själv hela tiden om hur jag ska göra med maten. Ska jag låta mig dras med ännu en gång av ätstörningen? Jag är ju inte smal, så vad skulle det spela för roll om jag gick ner i vikt? Var och köpte nya skidkläder idag och jag avskyr när den som jobbar i affären uppskattar min klädstorlek. XS eller S sa han idag. Jag vill vara en självklar XS, helst en XXS. Vill inte vara stor med breda axlar och höfter. Att köpa nya kläder spädde dessutom på min känsla av att jag måste bli smalare, kläderna får inte bli för små!

Är, förutom jävligt snurrig i huvudet på grund av ätstörningen, helt nojig över att Leo inte vill vara med mig längre. Tänk om den här fjällresan förstör för oss för att han känner sig tvingad att åka, tänk om han tycker att jag är för tråkig! Åh, jag avskyr att känna mig osäker, avskyr att det skulle vara en katastrof om Leo lämnade mig.

Nu ska jag sova. Imorgon har jag massor att göra så det är nog bäst att jag försöker sova.

Var underbart att komma hem till Leo i fredags. På lördagen vaknade vi båda vid halv åtta, men bestämde oss för att somna om. Klev upp vid halv elva, åt frukost och sedan drog Leo och tränade. Själv fixade jag lite i lägenheten innan jag gick en promenad. På eftermiddagen var jag och Leo i Liljeholmen och på kvällen var vi hos Rodde och Elli. Innan vi åkte dit åt vi godaste sushin på Akki vid Medis.

Idag sov vi mycket bättre eftersom vi hade hängt för fönstren bättre och tur var väl det eftersom solen strålade. Hade en lugn förmiddag med UFC-tittande och sedan lunchlagande. Blev rotfrukter och grönsaker i ugnen med stekt fläskfilé. Jag åkte till Lidingö efter lunchen. Gick från Ropsten till Sportlife och på Sportlife blev det ett pass MRL. Härligt att träna och jag kände både att jag orkade mer och att övningarna tog mer.

Gick hem efter träningen, pratade med mamma, duschade och åt mellis. Kvällen har jag ägnat åt att skriva min OPT, tror faktiskt att den är klar. Ska läsa igenom den imorgon samtidigt som jag tar tid. Sedan ska jag göra min fördjupningsuppgift till naturkunskapen. Därefter är alla tunga hemuppgifter klara för den här perioden!

Ja, jag tyckte att det var jobbigt att mitt blodsocker var högt och det tyckte jag eftersom det känns som att min förbränning är helt värdelös i sådana fall, vilket betyder att jag kommer att bli ännu fetare.

Så var det äntligen sportlov. Sista lektionen innan den efterlängtade lovveckan var naturkunskap och på planeringen stod det laboration. Vi mätte blodsocker och testade blodgrupper så det blev en hel del stick i fingrarna. Blev förvånad över att jag hade så pass högt blodsocker som jag hade med tanke på att jag kände mig både trött och hungrig.

Åkte hemåt efter lektionen, sa hejdå till bror min innan mamma skjutsade upp honom till Uppsala. Själv åt jag lunch och läste lite innan jag skrev en rapport på dagens laboration. Slutdiskussionen blev inte särskilt bra då jag inte hittade någon fakta om det jag skrev om, menmen.

Provade kläder och putsade mina stövlar för att sedan åka in till stan för middag med Hanna på CiaoCiao Grande. Där blev det en helmysig kväll med en massa prat samt god mat. Jag beställde vitvinsfrästa scampi (fy mig) med vitlöksstekt skogssvamp, grillad fänkål och zucchini samt saffransrisotto. Måste säga att det var en utomordentlig inledning på lovet.

Nu sitter jag på den kära tunnelbanan och har siktet inställt på att mysa med Leo. Är jobbigt trött, men antagligen tar vi oss en sovmorgon imorgon. Ska bli underbart att få känna Leos armar om mig, vi har inte setts sedan förmiddagen i tisdags... Haha.

Jag och Hanna på CiaoCiao, seriösa.

Är trött på mina tankar som hela tiden hoppar fram och tillbaka. I ena stunden tänker jag att jag ska skita i allt som har med det sjuka att göra. Jag tänker att jag ska äta allt och bara röra på mig när jag känner för det. När jag har tänkt klart den tanken kommer genast de andra tankarna smygandes och säger att jag måste äta färre kalorier, att jag måste träna. Dessutom får tankarna mig att vilja undvika vissa situationer. Vill inte äta ute längre, vill inte bli bortbjuden på middag i rädsla för att maten ska innehålla för mycket kalorier. Har till och med blivit rädd för att dricka. Kan knappt dricka vatten längre...

Jag vill inte bli en anorexikärring som har ägnat mer än hälften av sitt liv åt en jävla ätstörning, men om jag inte gör något åt det här är det vad jag kommer att bli. Är livrädd för en viktuppgång, men kanske är det dags att ge upp drömmen om det mål jag aldrig nådde? Kanske är det dags att välja en ny väg i livet?

Nu ska jag sova och imorgon är det sista dagen innan sportlovet. Har massa plugg att göra imorgon och under lovet, men det ska ändå bli skönt att slippa passa lektionstider och det ska bli skönt att slippa åka till skolan.

Fick ge mig ut i skitvädret imorse för att ta mig till Noaks Ark för föreläsning om HIV/Aids. Var en ganska spännande föreläsning, men hade nog ändå velat strunta i den eftersom jag har så jävla mycket plugg. Åkte i alla fall hem efter föreläsningen, fixade talkort till min OPT imorgon och försökte fixa lite in-text-referencing till min project essay. Jag kan verkligen inte använda källor i mina texter och jag använder aldrig citat och helst skulle man använda båda dessa till uppsatsen. Aja, nu blev det som det blev.

Åt lunch vid ett och fortsatte sedan med engelskplugget. Försökte hitta ett ämne till nästa OPT, men det gick skit så istället började jag med hemprovet i naturkunskap. Hann två frågor innan jag städade kaninburen och åt mellis för att sedan dra iväg och träna zumba.

Hem efter träningen, mer plugg, middag, plugg och nu har jag precis tittat på Sveriges Mästerkock. Ska gå upp och plugga ännu lite mer nu innan jag tar en dusch och sedan blir det mys med mellis och boken Morgon I Jenin.

Känner mig helt jävla förstörd i tankarna just nu. Vet att jag verkligen borde börja äta mer, bara för att krossa sjukdomen. Samtidigt avskyr jag rädslan för viktuppgång. Vill inte bli större, vill gå ner i vikt. Men det är förbjudet. Gör jag det förstör jag hela mitt liv. Jag skulle inte kunna bli klar med skolan, mamma och pappa skulle bli helt förstörda, jag skulle tappa kontakten med mina kompisar igen och jag skulle antagligen förlora Leo och det skulle göra så jävla ont. Nej, jag måste hitta ett sätt att kontrollera mitt kontrollbehov så att sjukdomen inte får chans att bestämma.

Bilden i förra inlägget är på Oboy och min ridkompis Fanny.

Jag vill helst inte kommentera min vikt då jag skäms över den samt att den är min ensak.

Igår var jag i skolan på förmiddagen. Efter skolan åkte jag och Leo till pappas jobb och lämnade bilnycklarna som Leo råkat få med sig efter att vi lånat bilen i helgen. Åkte vidare till Liljeholmen och handlade lunch samt middag. Till lunch blev det hemgjorda köttbullar med kokt potatis. Har aldrig gjort köttbullar förut, men blev mäkta stolt över resultatet.

Efter lunchen bakade vi en kladdkaka eftersom vi skulle ha gäster på kvällen. Sedan hade vi tänkt plugga, men den planen blev inte särskilt framgångsrik. Istället hade vi det mysigt och plötsligt var vi tvungna att börja med middagen, pastarullar med parmaskinka, parmesan och sparris samt lite tomatsås. Gästerna kom och hade trevligt. Jag däremot fick mindervärdeskomplex och när gästerna hade gått vid kvart i tolv bröt jag ihop. Grät så att tårarna sprutade, men eftersom min pojkvän är bäst lyckades han vända mina tankar och när vi somnade var det med armarna om varandra och jag hade ett leende på läpparna.

Imorse hade vi sovmorgon eftersom jag var ledig och Leo började sent. Kunde alltså ligga kvar i sängen och mysa en stund innan vi klev upp och åt frukost. En stund senare åkte jag till min lilla hemö för att fixa en sak. Gick hem därifrån, pluggade, åt lunch och SOMNADE. Jävla naturkunskapsbok alltså! När jag vaknade igen läste jag klart allt och sedan tänkte jag fortsätta med lite annat plugg, men motivationen dog totalt. Istället läste jag ut en bok, åt mellis, letade fram en jacka till stallet och sedan var det dags för ridning.

Var grymt otaggad på väg till ridningen och medan jag väntade på att lektionen skulle börja. Frös dessutom så att jag skakade så det kändes inte särskilt roligt. Nu däremot vill jag bara rida ÄNNU mer, haha. Vi galopperade lite och för första gången kände jag att jag hade kontroll i galoppen.

Snart är jag hemma och väl hemma blir det dusch, middag och mys med mig själv. Ska värma vetekudden och hyra en film till middagen, så skönt. Imorgon däremot blir det föreläsning om HIV/Aids och sedan PLUGG. Zumba blir det nog också som avbrott i pluggandet.

Hade "långdag" på SCÄ igår. Först samtal med läkaren och sedan samtal med min behandlare. En massa matprat och mitt huvud snurrade på om hur äcklig jag är. Kände, när jag gick därifrån, att jag egentligen aldrig mer vill sätta min fot innanför det orange husets dörrar. Kanske kan det bli min motivation för att bryta mig loss från den här skiten?

Resten av gårdagen gjorde jag inte många knop. Trots att jag hade prov idag så sket jag i att plugga. Istället tittade jag på Sex and the City, läste och pratade med mamma. Pappa var borta på kvällen så jag och mamma lyxade till middagen och åt löjromstoast samtidigt som vi tittade på Svinalängorna.

Imorse var jag trött, seg och tjock. Åt frukost länge, alldeles för länge. Fick dessutom för mig att jag skulle hitta ord i Nian (finns på baksidan av SvD). Blev sen och missade tåget. Väl i skolan skrev jag prov i någon timme och nu är jag på Ropsten. Ska gå och träna vid halv tolv hade jag tänkt så det blir till att gå hem, slänga på träningskläderna och traska iväg igen. Ska bli skönt att ha all träning gjord innan helgen!

Annars ska jag lämna tillbaka engelskboken och äta lunch. Vid tre-fyratiden ska jag möta upp Leo inne i stan och titta på en tavla. Tror att vi åker hem till mig ikväll också och imorgon ska vi kanske åka skridskor.

Jag avskyr att ångesten fyller mitt bröst. Skräms av hur fort den börjar ta makten över mitt liv igen. Måste ta tillbaka kontrollen, får inte låta mig luras av rösten som säger att tjugo kilo mindre skulle vara det bästa. Att jag som tjugo kilo lättare inte skulle behöva skämmas över mig själv.

Annars har jag struntat i att plugga idag. Var på Sportlife och shakade mellan halv sex och halv sju, tittade på Sveriges Mästerkock efter middagen och nu har jag precis tittat på lite Sex and the City. Vill inte gå och lägga mig för det skulle betyda att morgondagen snart skulle vara här. JAG ORKAR INTE.

Annars är Leo det som håller mig uppe. Vet inte vad som skulle ge mitt liv ljus om jag inte hade honom. (Förlåt för allt tjat om pojken min)

Kom hem till pojken min strax innan nio igår. Slängde av mig ridkläderna och kastade mig in i duschen. Under tiden la Leo sista handen på maten, enchiladas med kyckling- paprika- gurka- och crème fraîche paprika/chilismakfyllning gratinerade med salsa och ost. Jättegott och duktig som jag var åt jag snällt, trots att maten innehöll både crème fraîche och ost...

Hade lite presentutdelning också. Leo fick en t-shirt och en "tavla" jag hade gjort. Själv fick jag en parfym som luktade riktigt (!) gott. Bra smak har han, hihi. Vi försökte titta klart på en film, The Rum Diary, som vi började titta på i helgen men den var så dålig att vi gav upp. Somnade ganska sent och jag sov gott. Hade tydligen nynnat i sömnen också.

Imorse var Leo trött och jag hoppade upp som skjuten ur en kanon. Fast det berodde snarare på att jag var rädd för att inte komma upp ur sängen annars.

Nu har jag lektion, men har inget att göra. Skulle kunna läsa, men orkar inte. När jag kommer hem är det burstädning som står på schemat, sedan lunch och plugg. Ikväll blir det Zumba, ska bli kul.

Måste bara säga att min pojke är bäst. Älskar honom.

Tavlan jag gav till Leo. Kanske lite fånig, men är man kär så är man!

Hann med 55 från ridningen så jag är nu på väg till Leo för mys. Har längtat hela dagen efter honom så det ska verkligen bli underbart att känna hans armar om mig och att få prata med honom utan telefonens hjälp.

Tandläkarbesöket gick super. Inga hål, utan bara en förmaning om att jag borde använda fluorskölj. Älskar känslan när jag går från tandläkaren med vetskapen om att jag inte har några hål och med nyrengjorda tänder. Åkte hem med mamma, som också passade på att besöka tandläkaren. Hemma försökte jag plugga, men eftersom min naturkunskapsbok är ett riktigt sömnpiller så somnade jag istället. Vaknade, åkte till ridningen, red underbara Macarena och nu är jag som sagt på väg till pojken min.

Mår lite bättre än imorse faktiskt. Tror att det beror på att dagen snart är slut...

Svar på två kommentarer...

Får inga "hysteriska" (=skriker, gråter, slänger saker, slåss) ångestattacker nu för tiden. Det jag kallade ångestattack vid det tillfälle jag har för mig att kommentaren syftar på tror jag inte att alla skulle kalla ångestattack. Kände dock att jag fick ångest och kunde inte dölja det, vilket ledde till att jag vägrade att prata med Leo och att jag vägrade äta den del av middagen jag fick ångest av.

Svar på den andra kommentaren är att jag kan laga en fullvärdig måltid, om jag lagar mat åt fler än bara mig själv. Är det jag som lagar mat väljer jag dock att laga med sådana ingredienser jag tycker är okej. Steker i fett, men i lite fett. Alla såser jag lagar brukar vara tomatbaserade och är de inte det brukar jag inte ta av dem. Fast så är det alltid, vare sig det är jag som har lagat maten eller inte.

Jag följer mitt schema någorlunda. Äter frukost, lunch, mellis, middag, mellis och mellis. Har som sagt fortfarande problem med att ha sås till maten och räknar kalorier. När jag räknar för lunch och middag brukar jag dock få uppskatta kalorimängden. Egentligen följer jag väl schemat, men jag skulle kunna äta måltider med mer energi (kalorier).

Nu är jag på väg till tandläkaren. Ska stanna någonstans och köpa lunch innan jag är framme. Kan det inte bara bli kväll så att jag får åka hem till Leo?

Skitdag. Trots att dagen bara har börjat känner jag att det här kommer att bli en riktig skitdag. Vaknade imorse och kände hur jävla FET jag har blivit. Både spegeln och mina "kontroller" bekräftade min känsla så det var med tunga steg jag gick mot köket. Frukost, tandborstning och smink och plötsligt hade jag missat mitt tåg. Tänkte helt fel om när jag var tvungen att gå hemifrån, så nu kommer jag att bli sen...

Annars så ska jag skriva uppsats på engelskan, skit. Vid ett ska jag till SYV på Kungsholmen för att anmäla mig till de sista kurserna. Mellan skolan och SYV blir det nog plugg. Klockan tio i tre ska jag sedan vara hos tandläkaren, nervös. Är lite orolig för mina tänder... Jaa, sedan hem och därefter ridning. Hoppas det går bättre än förra veckan.

Det enda som känns någorlunda bra idag är att jag ska hem till Leo efter ridningen. Han brukar få mig att känna mig lite bättre, men frågan är om något kan få den stora ångestklumpen i mitt bröst att försvinna. Vill bara åka hem igen och gömma mig under täcket. Är så jävla tjock och ful. Vill inte äta, vill inte synas. Helst av allt vill jag rasa i vikt och bli smal igen. Fast det går inte för min kropp kan inte gå ner, den kan bara bli större och äckligare.

Helgen har sprungit ifrån mig i en rasande fart. Träffade Hanna efter skolan i fredags och vi lunchade på Ljunggrens i Brunogallerian. När vi hade sagt hejdå styrde jag kosan mot Leo. Vi var och kollade på hans lillasysters skolföreställning och efter det åt vi middag med henne, Leos andra lillasyster och systrarnas mamma.

På lördagen åkte vi hem till mig och efter att ha ätit lunch åkte vi till golfbanan vid Sticklinge och åkte längdskidor. Var första gången någonsin för Leo! Han var riktigt duktig måste jag säga. Själv njöt jag av att åka skidor igen, längdskidor har jag ju inte åkt sedan förra vintern. Slalom var det ännu längre sedan jag åkte och det är jag faktiskt lite ledsen över. Älskar att åka slalom!

Åkte hem till mig igen efter skidåkningen. Åt middag med hela familjen (Gustaf var också hemma!), badade jacuzzi, spelade spel, åt godis och tittade på Gudarna Måste Vara Tokiga 1. Typ hur rolig film som helst, men gammal... Stannade kvar hos mig över natten, första gången Leo sov hos mig.

På söndagen åt vi frukost innan Leo åkte hem för att plugga. Följde honom till tåget och gick sedan en promenad. Njöt av solen och av att det inte var så kallt. Väl hemma igen fixade jag lite innan jag satte mig och pluggade. På eftermiddagen var jag på ett pass MRL, skönt att träna. Resten av kvällen läste jag, sov, åt och tittade på Sex and the City.

Idag försov jag mig en halvtimme eftersom jag somnade om och började drömma. Hann ändå i tid till skolan och nu är jag på väg hem. Kommer mest att bli plugg dagen till ära, samt någon liten promenad.

Ska alldeles strax sluta ögonen för att sova. Har haft en ganska effektiv dag idag. Skola på förmiddagen, åkte mot Ön efter, promenad från Ropsten till Lidingö Centrum, där jag köpte lite smågrejer jag behövde. Gick vidare till optikern vid Superstore efter det och hämtade mina provlinser. Väl hemma åt jag lunch och läste min engelskbok. Lyckades faktiskt ägna hela eftermiddagen och en stor del av kvällen åt boken så nu är den slut!

Som paus i bokläsandet valde jag att laga kvällens middag. Gjorde egna gyoza (asiatiska degknyten). Fyllde dem med köttfärs och sedan stekte jag dem innan jag kokade dem i vatten och soja. Tog en timme och fyrtio minuter att bli klar med allt, haha.

Annars har jag försökt rätta min project essay, men det är en hel del kvar att göra. Helgens plugg kommer dock att till största delen bestå av naturkunskap eftersom jag har prov nästa vecka!

Känner mig fortfarande fet, känner mig faktiskt ännu fetare än imorse! Jag vill vara smal...

Jag är så TRÖTT. Förstår verkligen inte varför jag är det heller, jag sover, jag äter och jag tränar, så jag borde ju göra allting rätt. Men nej, istället känns det som om jag skulle kunna somna när som helst. Vill inte vara såhär trött, det är jobbigt. Behöver ju plugga, inte sova!

Känner mig vidrigt tjock idag. Mina lår ser groteska ut, min mage är fet och mina kinder runda. Varför kan jag inte bara få vara smal?! Jag hatar att jag ska gå upp i vikt, att den vikten jag ligger på är för låg. Vill ju väga ännu mindre. Samtidigt vill jag bli av med skiten. Önskar att jag kunde äta vad jag ville, när jag ville. Tänk om jag inte brydde mig om hur mycket allting jag äter innehåller, tänk om jag visste vad som gjorde mig mätt, tänk om jag inte behövde äta saker som tar lång tid att äta bara för att jag inte vill att maten ska ta slut...

Varför är det så jävla svårt att krossa den här sjukdomen? VARFÖR? Jag orkar inte med den något mer, ändå stannar den kvar hos mig. Ändå håller jag i den hårt när man försöker dra den ifrån mig. Är så less på att vara styrd av kalorier, förbränning och vikt. Vill bli vanlig, vill kunna leva, men vill inte tappa kontrollen.

Goder kväll. Åt middag med mor och far (för första gången sedan i torsdags!) för en liten stund sedan. Blev pasta med champinjoner och skinka kokade i vitt vin och lite broccoli till det. Var trevligt att äta middag med dem även om det känns ovant eftersom jag mest har ätit med Leo, med någon kompis eller ensam de senaste dagarna.

Jaa... Igår var det skola, engelska. Jag var fruktansvärt trött så jag somnade under lektionen. Som tur var blev vi släppta lite tidigare så pinan blev inte så lång. Åkte hem till Ön efter skolan, lunch och sedan skulle jag plugga. Istället för att plugga sov jag i två timmar och när jag väl vaknade var jag FORTFARANDE lika trött. Lyckades dock plugga lite till innan det var dags att hoppa i ridkläderna och åka iväg till det kalla stallet. Lektionen gick skit och jag kände mig sämst efter. Missade dessutom bussen hem så det gjorde ju inte saken bättre. Väl hemma blev det i alla fall middag och filmtittande innan jag kröp ner i sängen.

Idag har också varit en trött dag. Hade dock bara halv lektion på förmiddagen, så det var skönt. Åkte hem efter, städade kaninburen, försökte plugga, men somnade. Fan, satt vid köksbänken och lyckades ändå somna! Vaknade till, åt lunch, velade om jag skulle gå en sväng eller inte, bestämde mig för att inte göra det.

Resten av eftermiddagen ägnades åt att läsa min engelskbok och vid fem gick jag bort till Sportlife för lite Zumba. Ångrar dock fortfarande att jag inte gick någon promenad. Känner mig så jävla lat och inaktiv och jag avskyr den känslan.

Tänkte bara fråga, på tal om att jag känner mig inaktiv, hur mycket är det normalt att röra på sig per vecka och per dag? Liksom hur länge och hur intensivt tränar man, går man promenader? Jag tycker att det är så jävla svårt att veta vad som är normalt!

Nu ska jag alldeles strax gå ner och sätta mig framför TVn för att titta på Sveriges Mästerkock. Matlagningstävlingsprogram är beroendeframkallande för mig, hm.

Sitter ännu en gång hemma hos Leo, men idag är min älskling hemma. Han står faktiskt för ögonblicket och diskar efter middagen som tillagades av mig. Det serverades torsk kryddad med salt, peppar och torkad basilika inlindad i parmaskinka och penslad med vitlökssmör. Torsken stektes och till den serverades det pasta och ärtor. Pojkvän var nöjd och jag var nöjd.

I fredags var jag ute och åt med finaste Hanna. På lördag morgon var jag på ett pass bodypump och sedan åkte jag in till stan och träffade Erica. Vidare till Leo efter det. Vi hälsade på hans brorsa och brorsans sambo och spanade in deras relativt nyfödda son. Var där ett tag innan vi åkte och handlade eftersom vi skulle ha gäster på kvällen. Blev lite bråttom och när vi kom hem fick jag stressa för att hinna fixa maten. Hann nästan klart innan de första gästerna kom. Kvällen blev för övrigt mycket trevlig.

Igår sov vi ganska länge, åt frukost och tittade på UFC-gala (MMA). Gick en promenad och när vi kom tillbaka in åt vi lunch. Resten av eftermiddagen pluggade vi. Jag fick en ångestattack medan vi lagade middag, vilket resulterade i en stel stämning... Skämdes så otroligt mycket över att jag reagerade så starkt över en jättefånig sak i matlagningen. Kvällen slutade dock okej och vi tittade på Shrek.

Imorse var det dags för skola igen. Tråkigt, tråkigare, tråkigast var det. Satt och halvsov på min naturkunskapslektion och när den äntligen var slut väntade jag på Leo. När han också hade slutat åkte vi till Liljeholmen och handlade. Hem till honom och lagade lunch. Resten av eftermiddagen och kvällen har vi pluggat och gosat.

Strax ska jag ta och äta kvällsmellis. Måste bara läsa lite till i min engelskbok.

Har så mycket blandade känslor över maten just nu. Vet inte hur jag ska hantera den på bästa sätt. Hur mycket ska jag släppa på kontrollen? Ska jag ens släppa på kontrollen? Det är så svårt att veta vad som är bäst och det är så svårt att veta vad jag ska göra om jag släpper på kontrollen och får en massa jobbiga känslor. Vem fångar mig om jag faller? Vem torkar mina tårar? Vem orkar sitta och lyssna på mig medan jag tjatar om hur jävla skit allting känns?