Becka.

Är trött på mina tankar som hela tiden hoppar fram och tillbaka. I ena stunden tänker jag att jag ska skita i allt som har med det sjuka att göra. Jag tänker att jag ska äta allt och bara röra på mig när jag känner för det. När jag har tänkt klart den tanken kommer genast de andra tankarna smygandes och säger att jag måste äta färre kalorier, att jag måste träna. Dessutom får tankarna mig att vilja undvika vissa situationer. Vill inte äta ute längre, vill inte bli bortbjuden på middag i rädsla för att maten ska innehålla för mycket kalorier. Har till och med blivit rädd för att dricka. Kan knappt dricka vatten längre...

Jag vill inte bli en anorexikärring som har ägnat mer än hälften av sitt liv åt en jävla ätstörning, men om jag inte gör något åt det här är det vad jag kommer att bli. Är livrädd för en viktuppgång, men kanske är det dags att ge upp drömmen om det mål jag aldrig nådde? Kanske är det dags att välja en ny väg i livet?

Nu ska jag sova och imorgon är det sista dagen innan sportlovet. Har massa plugg att göra imorgon och under lovet, men det ska ändå bli skönt att slippa passa lektionstider och det ska bli skönt att slippa åka till skolan.