Eller hur...?
Det kan inte vara så svårt.
Vlill lillnte
Nu är det kaos. Allting drar åt olika håll, verkligen. Dina ord inspirerar, en annans ord drar åt andra hållet. Muren färgas röd av blodet från mina trasiga knogar som bankar och bankar. Och mamma skäller och är orolig om vart annat. Fan att det gick som det gick imorse. Det var ju inte alls meningen, inte överhuvudtaget. Fast nu har ni ännu ett vapen mot mig och min mur. Ni har hittat spätt att bända med, fast det går trögt och jag är rädd.
Skolkade i fredags och åkte flak istället. Hoppade av vid Karlaplan eftersom jag höll på att frysa ihjäl, typ. Åkte hem och duschade lääääääänge och varmt. Sedan var det studentmottagning hos Hanna.Z. Trevligt.
Lördagen började segt. Läste, gav upp läsandet och lyssnade på Barnministeriet på radio istället. Halvsov och lyssnade tills mamma och pappa kom hem. Lunch. Mellis. Åkte och lyssnade på Hannas pianokonsert. Hon var JÄTTEDUKTIG. Åkte hem och så var det middag. Tittade på TV och åt glass. Inget mer hände och idag är det söndag.
Allting är förstört.
Skolkade i fredags och åkte flak istället. Hoppade av vid Karlaplan eftersom jag höll på att frysa ihjäl, typ. Åkte hem och duschade lääääääänge och varmt. Sedan var det studentmottagning hos Hanna.Z. Trevligt.
Lördagen började segt. Läste, gav upp läsandet och lyssnade på Barnministeriet på radio istället. Halvsov och lyssnade tills mamma och pappa kom hem. Lunch. Mellis. Åkte och lyssnade på Hannas pianokonsert. Hon var JÄTTEDUKTIG. Åkte hem och så var det middag. Tittade på TV och åt glass. Inget mer hände och idag är det söndag.
Allting är förstört.
Trötthet
Mitt samvete knögglas ihop till en liten boll.
Tittar ut genom fönstret.
Ser solen, molnen, vinden.
Orkar inte gå ut.
Vill ha hjälp, men tar inte emot den.
Vill ha er nära, men flyr.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Och tårarna bara rinner.
Tittar ut genom fönstret.
Ser solen, molnen, vinden.
Orkar inte gå ut.
Vill ha hjälp, men tar inte emot den.
Vill ha er nära, men flyr.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Och tårarna bara rinner.
Gränser
Det går nog och jag tänker på dig och hoppas att du tänker på mig för vi kan klara av det då.
Fast jag hatar att jag bråkar med mamma, hela tiden. Varende jävla måltid börjar vi bråka om något. Att jag inte bara kan hålla tyst och göra som jag ska. Helt hopplös är jag. Suck. Fast vem vet, det ska ju finnas en sådan där magisk gräns...
Fast jag hatar att jag bråkar med mamma, hela tiden. Varende jävla måltid börjar vi bråka om något. Att jag inte bara kan hålla tyst och göra som jag ska. Helt hopplös är jag. Suck. Fast vem vet, det ska ju finnas en sådan där magisk gräns...
Att fortsätta
Djupa suckar och kvävande ångest.
Trots att jag bad om det och trots att jag vill ha det, ångrar jag mig nu. Botten är ju inte ens i närheten så varför ge upp allting? Visst skulle jag klara lite till, kunna göra allting lite värre? Jag vet inte. Imorse trodde jag inte det, inte i eftermiddags heller. Men nu, fan. Elaka tankar, de tar över mitt liv. Friheten, eller kontrollen, springer ifrån mig. Hur jag än gör så kommer den att försvinna, men är det inte lite för tidigt ännu?
Trots att jag bad om det och trots att jag vill ha det, ångrar jag mig nu. Botten är ju inte ens i närheten så varför ge upp allting? Visst skulle jag klara lite till, kunna göra allting lite värre? Jag vet inte. Imorse trodde jag inte det, inte i eftermiddags heller. Men nu, fan. Elaka tankar, de tar över mitt liv. Friheten, eller kontrollen, springer ifrån mig. Hur jag än gör så kommer den att försvinna, men är det inte lite för tidigt ännu?
Hemma från drömmen
Hemma igen efter en underbar helg i London. Åkte lite hastigt och lustigt i tordags kväll och kom fram till London mitt i natten. Fredagen blev att stå i kö för musikalbiljetter, äta god glass, läsa karta, leta butiker, shoppa, äta middag på en god italiensk restaurang och LEJONKUNGEN.
Lördagen tillbringades först på Camden Market, sedan Portabello Road. Där det även blev en burek till lunch i en park. Eftermiddagen var tänkt för ett museibesök, men den var utsåld så det blev varsin Snog (pure frozen yogurt) i solen på trappan till muséet och sedan cityshopping. På kvällen åt vi på Sagar, en vegetarisk indisk restaurang och så gick vi längs Themsen.
I söndags strosade vi runt i Kensingtong Garden. Knallade rakt över, köpte te på Starbucks, gick lite till, köpte Snog. Gick och hämtade våra väskor på hotellet innan vi köpte lunch och åt sittandes i gräset i Kensington Garden. Sedan lite korsordslösande innan vi skyndade till tunnelbanan och åkte till Heathrow. Tax freeshopping efter säkerhetskontrollen och plösligt satt vi på planet på väg hem.
Landade i ett kallt och regnigt Stockholm. Inte helt kul efter ett varmt och soligt London, speciellt inte när jag bara hade på mig shorts, t-shirt och kofta... Blev i alla fall hämtade av pappa. Väl hemma blev det förevisning av min shopping och en dusch innan jag trillade ihop i sängen och sov så gott så gott.
Imorse vaknade jag, trött, med en dunderförkylning. SCÄ, jobbigt. Skola, tråkigt. Höll tal på svenskan. Lunch, mer svenska. Historia. Åkte till Beata och det var... Jobbigt. Har i alla fall lyckats förklara att jag behöver mer hjälp och jag tror att alla har fattat det nu. Ska bli skönt att få släppa lite av det egna ansvaret.
Nu ska jag dricka te, för jag har ont i min hals.
Lördagen tillbringades först på Camden Market, sedan Portabello Road. Där det även blev en burek till lunch i en park. Eftermiddagen var tänkt för ett museibesök, men den var utsåld så det blev varsin Snog (pure frozen yogurt) i solen på trappan till muséet och sedan cityshopping. På kvällen åt vi på Sagar, en vegetarisk indisk restaurang och så gick vi längs Themsen.
I söndags strosade vi runt i Kensingtong Garden. Knallade rakt över, köpte te på Starbucks, gick lite till, köpte Snog. Gick och hämtade våra väskor på hotellet innan vi köpte lunch och åt sittandes i gräset i Kensington Garden. Sedan lite korsordslösande innan vi skyndade till tunnelbanan och åkte till Heathrow. Tax freeshopping efter säkerhetskontrollen och plösligt satt vi på planet på väg hem.
Landade i ett kallt och regnigt Stockholm. Inte helt kul efter ett varmt och soligt London, speciellt inte när jag bara hade på mig shorts, t-shirt och kofta... Blev i alla fall hämtade av pappa. Väl hemma blev det förevisning av min shopping och en dusch innan jag trillade ihop i sängen och sov så gott så gott.
Imorse vaknade jag, trött, med en dunderförkylning. SCÄ, jobbigt. Skola, tråkigt. Höll tal på svenskan. Lunch, mer svenska. Historia. Åkte till Beata och det var... Jobbigt. Har i alla fall lyckats förklara att jag behöver mer hjälp och jag tror att alla har fattat det nu. Ska bli skönt att få släppa lite av det egna ansvaret.
Nu ska jag dricka te, för jag har ont i min hals.
L O N D O N
Efter mycket telefonpratande, en hel del stress och panik samt lite uppgivenhet har det slutligen blivit så att jag och Hanna åker till London ikväll istället för imorgonbitti. Herreminskapare vad jag avskyr Travellinks telefonköröst och telefonens "väntetut", men nu är allt fixat och vi ska åka.
JAG ÅKER TILL LONDON IKVÄLL!!!!!!!
Känns strålande med London och en hel helg med Hanna. Maten får gå som den går, men jag vill inte förstöra den här resan med dåligt samvete så jag ska försöka så gott jag kan. Det blir bra.
JAG ÅKER TILL LONDON IKVÄLL!!!!!!!
Känns strålande med London och en hel helg med Hanna. Maten får gå som den går, men jag vill inte förstöra den här resan med dåligt samvete så jag ska försöka så gott jag kan. Det blir bra.
Humlan
Bror min gjorde precis dagens goda gärning och släppte ut en humla som trasslat sig in hos oss.
Tänk om det kunde vara så lätt att släppa ut allting man har inom sig som man inte längre vill ha där...
Dagen har varit ganska händelselös. Sov dåligt på morgonen. Ringde flygbolaget när jag vaknade. Klev upp, åt frukost och städade sedan kaninburen. Tog ett tag eftersom jag skulle sy massa saker på handdukarna hon har i buren.
Mamma kom hem och jag pratade lite med henne innan jag åkte till skolan för tjugofem minuters bokprat. Åkte därefter till Centralen och växlade pengar. Nu har jag en massa pund, tjiho. Pratade med Hanna hela vägen hem. Satt och drömde mig bort till London. Kom på det ena mer osannolika scenariet efter det andra. Hanna bara skrattade.
Kom hem och har fixat med mina naglar. De var alldeles för långa. Fundrerar på om jag ska smörja in mina nagelband i olivolja. Det ska väl vara bra för någonting? Har världens fulaste nagelband så jag tänkte att lite olivolja skulle kunna vara bra.
Nu tänker jag sätta mig och måla något trevligt för jag har ingenting att göra. Borde egentligen vara ute, men jag känner verkligen inte för det. Är så himla kvavt ute. Dessutom orkar jag inte byta kläder.
Ledighet
Jag är så liten och rädd i den stora världen utanför muren.
Imorgon är vi lediga. Igen. Fan, jag vill ju gå till skolan bara för att ha något att göra. Eller något sådant. Fast jag vet inte om det är bra för mig att vara i skolan. Hela skolan är ju bara minnen och ångest. Det är som att väggarna i skolan skriker åt mig att fortsätta som jag gör. Jag är ju helt störd...
Mamma kom hem idag. Har varit skönt att hon varit borta, samtidigt som jag har saknat henne. Svårt att förklara känslan. I alla fall är det både panik och glädje i att hon har kommit hem. Pappa har inte samma koll som mamma... Fast det är skönt att vara lite med pappa också, han är borta mycket mer än mamma och jag har ju varit ganska mycket mer med mamma på senaste tiden.
Ska titta på Svenska Hollywoodfruar ikväll. Blir bra. Sedan ska jag försöka komma på något att göra så att jag inte går och lägger mig så tidigt. Vaknar hela tiden från typ klockan fyra och fram tills jag ska kliva upp. Egentligen skulle jag kunna kliva upp vid fyra, men vad skulle jag göra uppe den tiden av dygnet?! Nää, ska försöka gå och lägga mig senare så att jag kan sova ordentligt imorgonbitti.
Imorgon är vi lediga. Igen. Fan, jag vill ju gå till skolan bara för att ha något att göra. Eller något sådant. Fast jag vet inte om det är bra för mig att vara i skolan. Hela skolan är ju bara minnen och ångest. Det är som att väggarna i skolan skriker åt mig att fortsätta som jag gör. Jag är ju helt störd...
Mamma kom hem idag. Har varit skönt att hon varit borta, samtidigt som jag har saknat henne. Svårt att förklara känslan. I alla fall är det både panik och glädje i att hon har kommit hem. Pappa har inte samma koll som mamma... Fast det är skönt att vara lite med pappa också, han är borta mycket mer än mamma och jag har ju varit ganska mycket mer med mamma på senaste tiden.
Ska titta på Svenska Hollywoodfruar ikväll. Blir bra. Sedan ska jag försöka komma på något att göra så att jag inte går och lägger mig så tidigt. Vaknar hela tiden från typ klockan fyra och fram tills jag ska kliva upp. Egentligen skulle jag kunna kliva upp vid fyra, men vad skulle jag göra uppe den tiden av dygnet?! Nää, ska försöka gå och lägga mig senare så att jag kan sova ordentligt imorgonbitti.
En sådan insikt
Jag vet precis vad jag behöver, men jag får inte tala om det. Varje gång jag tänker tanken att jag ska säga det stryps min röst och jag börjar flamsa på om något annat. Dumma, dumma mig. Fast det är ju klart, det är ju inte meningen att det ska vara enkelt att göra någonting. Allting ska bara vara svårt och förjävligt.
Dessutom börjar jag tveka varje gång jag försöker ta mod till mig för att våga tala om vad jag behöver, vill jag verkligen ha den hjälpen? Jajajajaja, skriker en del av mig. NEEEEEEEEJ, skriker den andra. Och så sitter jag där, fast mellan två röster som skriker motsatta ord.
Dessutom börjar jag tveka varje gång jag försöker ta mod till mig för att våga tala om vad jag behöver, vill jag verkligen ha den hjälpen? Jajajajaja, skriker en del av mig. NEEEEEEEEJ, skriker den andra. Och så sitter jag där, fast mellan två röster som skriker motsatta ord.
Solskensdag
Trots kaos inuti har jag haft en fin dag. Klev upp halv tio, åt frukost. Gick och hämtade tidningen och löste soduko (stavning?!). Vid halv elva kände jag att en promenad var ett måste, hade ont överallt. Eller inte ont, men kände mig alldeles för stillasittande och rastlös och jag vet inte vad. Gick alltså ut en sväng, såg en levande kopparorm och en död svan. Kom hem igen och skrev klart mitt svensktal. Känns bra att vara färdig med det. Blev visserligen lite kort, men jag orkade inte skriva något mer.
Satt ute efter att ha skrivit talet och vaktade kaninen. Erica ringde och frågade om hon kunde komma och njuta av solen hemma hos oss. Det tyckte jag att hon kunde. Innan Erica dök upp åt vi dock lunch här hemma hos familjen Ericson. Sedan kom Erica och vi låg ute i solen fram till klockan halv sex då jag följde henne ner till tåget. Kan dock säga att jag har fått en del färg. Är inte likblek längre. Och så har jag fått fräknar, jag tycker inte om mina fräknar.
Middag, hemmagrillade hamburgare för ANDRA gången i år. Riktigt härligt somrigt sådär. Nu sitter jag och slöfördriver tiden i väntan på att jag och pappa ska titta på film, Sin Nombre. Blir mysigt. Orkar ju faktiskt inte göra så mycket annat än att mysa hemma i TV-soffan. Lat?! Jaa.
Åh, jag vill säga något.
Hittade en dikt från förra våren...
Ekot av springande steg
Mellan upplysta hyreshus
Försöker att springa ifrån
Ångesten som jagar
Minnen.
Satt ute efter att ha skrivit talet och vaktade kaninen. Erica ringde och frågade om hon kunde komma och njuta av solen hemma hos oss. Det tyckte jag att hon kunde. Innan Erica dök upp åt vi dock lunch här hemma hos familjen Ericson. Sedan kom Erica och vi låg ute i solen fram till klockan halv sex då jag följde henne ner till tåget. Kan dock säga att jag har fått en del färg. Är inte likblek längre. Och så har jag fått fräknar, jag tycker inte om mina fräknar.
Middag, hemmagrillade hamburgare för ANDRA gången i år. Riktigt härligt somrigt sådär. Nu sitter jag och slöfördriver tiden i väntan på att jag och pappa ska titta på film, Sin Nombre. Blir mysigt. Orkar ju faktiskt inte göra så mycket annat än att mysa hemma i TV-soffan. Lat?! Jaa.
Åh, jag vill säga något.
Hittade en dikt från förra våren...
Ekot av springande steg
Mellan upplysta hyreshus
Försöker att springa ifrån
Ångesten som jagar
Minnen.
Kaos
Det är fullständigt kaos innuti min hjärna just nu. Vilken väg ska jag välja? Vacklar ständigt mellan de olika alternativen. Alla säger att det inte finns några alternativ, men det gör det inte lättare. Vägen utan alternativ är ju den som är mest skrämmande, den som tar emot mest. Samtidigt tar det emot så fruktansvärt mycket att behöva se mammas och pappas ledsna miner, deras ilska, sorg. Jag hatar ju det. Hatar det lika mycket som jag hatar sjukdomen. Frågan är bara om det är tillräckligt... Hatar jag sjukdomen mer än vad jag älskar den?
Jag tror det, vill det. Faktiskt så är jag väldigt trött på sjukdomen. Det är inget roligt liv. Borde verkligen ta tag i mig själv och ändra på allting. Bli fri, eller i alla fall friare. Finns så många vanor, så många villovägar som leder tillbaka till det gamla. Fan, jag vill inte tänka mer. Jag vill bara göra, göra alla glada.
Jag tror det, vill det. Faktiskt så är jag väldigt trött på sjukdomen. Det är inget roligt liv. Borde verkligen ta tag i mig själv och ändra på allting. Bli fri, eller i alla fall friare. Finns så många vanor, så många villovägar som leder tillbaka till det gamla. Fan, jag vill inte tänka mer. Jag vill bara göra, göra alla glada.
Dreams and dreams
Jag vill flyga som en fågel.
Springa som en vind.
Vara lätt som en fjäder.
Slippa tårar på min kind.
Jag vill le.
Jag vill skratta.
Jag vill orka må bra.
Hur ska jag göra
För att bli en fågel
För att skratta och le?
Vad ska jag göra
För att få må bra?
Springa som en vind.
Vara lätt som en fjäder.
Slippa tårar på min kind.
Jag vill le.
Jag vill skratta.
Jag vill orka må bra.
Hur ska jag göra
För att bli en fågel
För att skratta och le?
Vad ska jag göra
För att få må bra?
Mystiskt
Har haft världens konstigaste illamående idag och igår. På morgonen mår jag så illa att jag tror att jag ska kräkas och det bara flimrar framför ögonen när jag står eller går. Sedan, vid typ tolv ett så slutar det och så går det bra igen. Konstigt eller?! Har i alla fall inte varit i skolan, orkade inte igår och fick inte för mamma idag.
Annars har det inte hänt så mycket. Mamma åkte till England idag. Mina tankar spinner på i sina banor och allt jag önskar är att jag kunde komma på något sätt att bryta mig ut. Men det är svårt, läskigt svårt. Speciellt när man kliver upp på morgonen och mår illa...
Annars har det inte hänt så mycket. Mamma åkte till England idag. Mina tankar spinner på i sina banor och allt jag önskar är att jag kunde komma på något sätt att bryta mig ut. Men det är svårt, läskigt svårt. Speciellt när man kliver upp på morgonen och mår illa...
Luddigt
Tung dag, tråkig dag, kall dag.
Började morgonen på SCÄ, vilket slutade i tårar (inte helt ovanligt kanske). Fick skjuts av pappan min till skolan, för tre timmar och tjugo minuters håltimme samt ett tjugo minuters muntligt historiaprov. Därefter styrde jag kosan mot Beata. Verkligen inte vad jag var sugen på efter den här dagen.
Mamma hämtade mig hos Beata och vi åkte hem. Kokade te, tog ett mellis, värmde vetekudden och kröp ihop i min lila fåtölj och avnjöt några sidor i Sagan om Ringen innan det var dags för middag. Depp. Följde med pappa till sopstationen och hjälpte honom att slänga grejer.
Jaa, min dag kan i det stora hela de väldigt händelselös ut, men den har varit tung så nu är jag trött. Vill egentligen gå och lägga mig. Fast det känns lite tidigt att gå och lägga sig klockan åtta. Hade tänkt titta på Hollywoodfruar innan jag gick och la mig i alla fall. Känner dock bara inte för att vara vaken. Mitt huvud känns nämligen som en stor luddig boll. En boll som är alldeles för tung och som helst vill ligga ner på en kudde.
Och jag tänker, om jag gör tvärtemot det jag tänker, skulle det kanske bli bättre då? Inte vet jag. Bara det att det känns som att ingen förväntar sig att det är vad jag ska göra, alltså kan jag inte göra det. Okej, jag säger så bara för att skydda min mur. Men jag kan inte låta bli...
Själva orden går inte in, inte känslorna. Ändå förstår jag precis vad det är ni vill säga. Strängheten i deras röster säger mycket. Blicken i era ögon säger ännu mer.
Började morgonen på SCÄ, vilket slutade i tårar (inte helt ovanligt kanske). Fick skjuts av pappan min till skolan, för tre timmar och tjugo minuters håltimme samt ett tjugo minuters muntligt historiaprov. Därefter styrde jag kosan mot Beata. Verkligen inte vad jag var sugen på efter den här dagen.
Mamma hämtade mig hos Beata och vi åkte hem. Kokade te, tog ett mellis, värmde vetekudden och kröp ihop i min lila fåtölj och avnjöt några sidor i Sagan om Ringen innan det var dags för middag. Depp. Följde med pappa till sopstationen och hjälpte honom att slänga grejer.
Jaa, min dag kan i det stora hela de väldigt händelselös ut, men den har varit tung så nu är jag trött. Vill egentligen gå och lägga mig. Fast det känns lite tidigt att gå och lägga sig klockan åtta. Hade tänkt titta på Hollywoodfruar innan jag gick och la mig i alla fall. Känner dock bara inte för att vara vaken. Mitt huvud känns nämligen som en stor luddig boll. En boll som är alldeles för tung och som helst vill ligga ner på en kudde.
Och jag tänker, om jag gör tvärtemot det jag tänker, skulle det kanske bli bättre då? Inte vet jag. Bara det att det känns som att ingen förväntar sig att det är vad jag ska göra, alltså kan jag inte göra det. Okej, jag säger så bara för att skydda min mur. Men jag kan inte låta bli...
Själva orden går inte in, inte känslorna. Ändå förstår jag precis vad det är ni vill säga. Strängheten i deras röster säger mycket. Blicken i era ögon säger ännu mer.
Mycket tid till ej så mycket
Det blev ju inte mycket av den här lördagen. Lagade pasta med falukorv till mig och pappsen. Pappa är helt klart bättre än mig på att steka falukorv, men det kan inte hjälpas. Sedan en snabb tripp, med pappa, till Lidingö Centrum för inhandling av diverse saker från Apoteket, tillbakalämning av hyrfilmer, höinköp och glassköp. Fick ett gott skratt när hon som stod i kassan på Pressbyrån frågade om vi skulle äta glassen på en gång... Hallå, vi köpte åtta glassar, skulle jag och pappa, två små människor, klämma i oss allihopa på en gång eller?!
Hemkomst och mellanmål. Har suttit och läst Sagan om Ringen. Bra läsning måste jag säga. Fast jag känner mig ack så osysselsatt. Och ingenting finns det att göra heller eftersom jag fryser ihjäl när jag går ut och dessutom regnar det (tror jag). Suck, inaktiv dag, tycker jag inte om. Fast lite skönt också, att inte göra något särskilt. Borde plugga historia, men det roliga sparar jag till imorgon.
Jättekul inlägg, I know.
Hemkomst och mellanmål. Har suttit och läst Sagan om Ringen. Bra läsning måste jag säga. Fast jag känner mig ack så osysselsatt. Och ingenting finns det att göra heller eftersom jag fryser ihjäl när jag går ut och dessutom regnar det (tror jag). Suck, inaktiv dag, tycker jag inte om. Fast lite skönt också, att inte göra något särskilt. Borde plugga historia, men det roliga sparar jag till imorgon.
Jättekul inlägg, I know.
Men snurrigt
Jamen det var ju bra. Inte.
Nej jag känner mig inte hopplös, inte alls. Och vadå, önskar jag att jag faktiskt skulle kunna ta och göra som jag ska?! Tillåt mig att fråga om jag skämtar. Inte tusan vill jag väl det. Tro tusan så vill jag det. Faktiskt. Och ändå är det så jävla svårt. Fast jag bara måste göra det. Måste kasta mig ut, strunta i alla invanda mönster. Det är det enda sättet.
Lördag. Ska rensa maskrosor ute i kylan, köpa hö åt lillkaninen och borde nog plugga lite historia... Tydligen ska jag laga lunch åt pappsen också.
Nej jag känner mig inte hopplös, inte alls. Och vadå, önskar jag att jag faktiskt skulle kunna ta och göra som jag ska?! Tillåt mig att fråga om jag skämtar. Inte tusan vill jag väl det. Tro tusan så vill jag det. Faktiskt. Och ändå är det så jävla svårt. Fast jag bara måste göra det. Måste kasta mig ut, strunta i alla invanda mönster. Det är det enda sättet.
Lördag. Ska rensa maskrosor ute i kylan, köpa hö åt lillkaninen och borde nog plugga lite historia... Tydligen ska jag laga lunch åt pappsen också.
Göra mig bra
Förlust. Hur kan jag vara så jävla dålig? Har ju kunnat säga nej förut, varför kan jag inte bara göra det nu? Förut skrek jag, slogs, sparkades, smällde i dörrar, vägrade. Nu sitter jag bara där, snällt och beskedligt, medan jag kämpar för att händerna inte ska börja skaka. För att dölja tårarna som vill börja rinna.
Sedan flyr jag till det enda ställe jag kan komma på, mitt rum. Fast jag är inte trygg där som jag är invid muren, bara ensam. Ensam, ledsen, arg. Visst, det går, det gör det. Men jag orkar inte med det. Orkar inte krascha minst två gånger om dagen, orkar inte plocka upp mig själv från botten för att börja leva igen. Ändå gör jag det, hela tiden. Till vilken nytta? Vad vinner jag på det?
Jag ser bara förlusten. Vad jag förlorar kan jag inte svara på om någon frågar, men jag är helt säker på att jag förlorar någonting. Säker, för när man vinner känner man inte såhär. En vinnare är lycklig, visar upp sig för alla. Förloraren däremot gömmer sig, gråter, ältar. Allt det jag gör, gör också förloraren. Alltså måste jag vara en förlorare.
Åhh, min logik är slående, övertygar alla. Eller inte. Det är bara jag som är övertygad, övertygad om att jag förlorar, att jag är sämst. Ni säger: "Det kommer att bli bättre". Jag känner att ingenting händer. Aldrig. Alltid. Varenda sekund är som en stor plåga och jag orkar inte bli plågad. Inte längre, inte mer.
Förra våren var en plåga åt ett annat håll. Ändå längtar jag tillbaka till den plågan. Längtar efter den friheten. Den andra friheten där "jag" bestämde. Ingen annan. Inte någon behandlare, inte mamma, inte pappa, inte någon jävla läkare. Det var jag och min envishet som bestämde. Vi gjorde vad vi ville, gjorde det som skulle göra mig bra.
Vad gör man när det enda man vill är att få försvinna från världen?
Sedan flyr jag till det enda ställe jag kan komma på, mitt rum. Fast jag är inte trygg där som jag är invid muren, bara ensam. Ensam, ledsen, arg. Visst, det går, det gör det. Men jag orkar inte med det. Orkar inte krascha minst två gånger om dagen, orkar inte plocka upp mig själv från botten för att börja leva igen. Ändå gör jag det, hela tiden. Till vilken nytta? Vad vinner jag på det?
Jag ser bara förlusten. Vad jag förlorar kan jag inte svara på om någon frågar, men jag är helt säker på att jag förlorar någonting. Säker, för när man vinner känner man inte såhär. En vinnare är lycklig, visar upp sig för alla. Förloraren däremot gömmer sig, gråter, ältar. Allt det jag gör, gör också förloraren. Alltså måste jag vara en förlorare.
Åhh, min logik är slående, övertygar alla. Eller inte. Det är bara jag som är övertygad, övertygad om att jag förlorar, att jag är sämst. Ni säger: "Det kommer att bli bättre". Jag känner att ingenting händer. Aldrig. Alltid. Varenda sekund är som en stor plåga och jag orkar inte bli plågad. Inte längre, inte mer.
Förra våren var en plåga åt ett annat håll. Ändå längtar jag tillbaka till den plågan. Längtar efter den friheten. Den andra friheten där "jag" bestämde. Ingen annan. Inte någon behandlare, inte mamma, inte pappa, inte någon jävla läkare. Det var jag och min envishet som bestämde. Vi gjorde vad vi ville, gjorde det som skulle göra mig bra.
Vad gör man när det enda man vill är att få försvinna från världen?
Turningpoint?
Jaaani, jag vet inte vad jag ska säga. Är urbota trött på mitt liv som det är just nu. Jag måste verkligen förändra det. Och ja, det är väldigt mycket lättare sagt än gjort. För mig är det så mycket enklare att fortsätta i gamla hjulsår och inte försöka hitta nya vägar. Jag har väldigt svårt för förändringar, har alltid haft.
Som sagt har jag ledigt den här veckan. I måndags var jag ju en hastig sväng uppe i Östersund och Åre. Kom till Centralen natten till tisdag. Sov på tåget till klockan fem, åkte hem och sov en stund till. Gjorde ingenting särskilt på tisdagsmorgonen. Vid halv tolv åkte jag in till stan och träffade Hanna. Vi köpte wraps på Sandy's och satte oss i Humlan i solen och åt lunch. Sedan var det roliga på den tisdagen slut.
Igår gjorde jag nästan ingenting, dagen försvann. Strök, köpte sushi åt mig och mamma, läste, beställde tid till optikern och för att ta Gardasil. Kvällen blev konstig. Blev lite bättre när jag tittade på Svenska Hollywoodfruar. Kändes ändå inte bra.
Idag har jag städat kaninburen. Städerskan är här, men just nu är hon på övervåningen, så jag sitter nere vid TVn och pluggar (nej, TVn är inte på). Om ett tag tror jag att mamma kommer hem. Vid två ska jag vara hos dietsisten, fyra ska jag ta Gardasil. Åhh, jag hatar sprutor. Halv sex ska jag vara hos optikern för glasögon- och linskoll.
Imorgon är det engelska nationella reading and listening hela morgonen. Ser jag väl inte direkt fram emot. På eftermiddagen har jag inte en susning om vad jag ska göra. Hittar säkert på något, hoppas på fint väder. Om det är fint väder skulle glass i solen med någon inte vara helt fel. Någon som har tid?
Jag måste skärpa mig. Förändring, du ska komma. Bara två veckor kvar till London nu, jag måste klara det. Dessutom orkar jag inte ha det så här längre. Kommer att bli tokig, är redan tokig. Gör jag ingenting vet jag faktiskt inte hur det kommer att gå så, hej hopp, nu ska jag vara duktig.
Som sagt har jag ledigt den här veckan. I måndags var jag ju en hastig sväng uppe i Östersund och Åre. Kom till Centralen natten till tisdag. Sov på tåget till klockan fem, åkte hem och sov en stund till. Gjorde ingenting särskilt på tisdagsmorgonen. Vid halv tolv åkte jag in till stan och träffade Hanna. Vi köpte wraps på Sandy's och satte oss i Humlan i solen och åt lunch. Sedan var det roliga på den tisdagen slut.
Igår gjorde jag nästan ingenting, dagen försvann. Strök, köpte sushi åt mig och mamma, läste, beställde tid till optikern och för att ta Gardasil. Kvällen blev konstig. Blev lite bättre när jag tittade på Svenska Hollywoodfruar. Kändes ändå inte bra.
Idag har jag städat kaninburen. Städerskan är här, men just nu är hon på övervåningen, så jag sitter nere vid TVn och pluggar (nej, TVn är inte på). Om ett tag tror jag att mamma kommer hem. Vid två ska jag vara hos dietsisten, fyra ska jag ta Gardasil. Åhh, jag hatar sprutor. Halv sex ska jag vara hos optikern för glasögon- och linskoll.
Imorgon är det engelska nationella reading and listening hela morgonen. Ser jag väl inte direkt fram emot. På eftermiddagen har jag inte en susning om vad jag ska göra. Hittar säkert på något, hoppas på fint väder. Om det är fint väder skulle glass i solen med någon inte vara helt fel. Någon som har tid?
Jag måste skärpa mig. Förändring, du ska komma. Bara två veckor kvar till London nu, jag måste klara det. Dessutom orkar jag inte ha det så här längre. Kommer att bli tokig, är redan tokig. Gör jag ingenting vet jag faktiskt inte hur det kommer att gå så, hej hopp, nu ska jag vara duktig.
Usch
Åhh, osäkerheten tar kol på mig... Jag undrar och undrar, vågar inte fråga.
Tufftufftåget
Hade en dålig, dålig morgon. Kändes inte alls kul att kliva upp. Frukost, ovanligt snabb för att vara söndagsfrukost. Pappa fick mig att rycka upp mig en stund efteråt dock när har drog ut mig i trädgården. Fick rensa maskrosor innan mamma kom och sa att jag skulle äta mellis. Så var det goda humöret försvunnet, byttes ut mot gråt och ångest. Ilska.
Mådde dåligt tills jag satte mig framför pianot och spelade lite. Lunch, hemmagrillade hamburgare. Mums, jadå. Ångest, javisst. Segade lite för länge. Kastade mig in i duschen efter att ha packat hysteriskt. Kastade ut kaninen på gräsmatten efter duschen och sedan skjutsade mamma mig till centralen och här sitter jag nu på tåget mot Östersund.
Blir en blixtvisit till Norrland, kommer upp cirka 21.20 ikväll. Morgondagen tillbringas i Östersund och Åre där jag ska träffa en naprapat. Åker hem igen klockan 20.52 och kommer hem runt 07.00 på tisdag morgon. Lång resa för kort visit. Dessutom har jag upptäckt att jag bokat liggvagn till hemvägen och att man behöver EGNA lakan då. Jag har inga lakan med mig... Vad göra?!
Känns skit att åka iväg just nu eftersom jag bara slarvar hela tiden. Fast samtidigt tänker jag att det kanske är dags att visa att jag faktiskt klarar av det. Att jag klarar av att ta eget ansvar. Vet inte vad jag orkar med. Undrar varje morgon när jag vaknar när det ska kännas bättre. Svaret är ju ganska enkelt, när jag har börjat närma mig friheten och den kommer knappast närmare om jag fortsätter som jag gör.
Svek
Kunde jag inte ha försökt i alla fall?!
Hatar när mamma blir besviken. Jag sviker ju henne minst lika mycket som jag tycker att hon sviker mig...
Hatar när mamma blir besviken. Jag sviker ju henne minst lika mycket som jag tycker att hon sviker mig...
Händelselöst
Vad händer?! Jag fattar bara inte...
Sugen på äventyr i liten skala. Skulle inte vara helt fel med en kortispromenad trots det gråmulna vädret. Frågan är bara om mamma skulle tillåta en promenad till idag. Har redan gått en liten sväng till Centrum. Känner dock att jag skulle behöva lite frisk luft. Huvudet känns liksom alldeles luddigt och syrefattigt.
Har stickat, läst, tittat på TV och gått en lite promenad till Centrum och lämnat tillbaka filmerna jag hyrde igår. Inte gjort särskilt mycket alltså. Tycker att det är svårt att komma på bra saker att göra. Vill egentligen göra någonting eftersom jag blir så "luddig" i huvudet annars.
Har inget annat att säga. Ska fundera över mina val och på min promenad...
