Men snurrigt

Jamen det var ju bra. Inte.



Nej jag känner mig inte hopplös, inte alls. Och vadå, önskar jag att jag faktiskt skulle kunna ta och göra som jag ska?! Tillåt mig att fråga om jag skämtar. Inte tusan vill jag väl det. Tro tusan så vill jag det. Faktiskt. Och ändå är det så jävla svårt. Fast jag bara måste göra det. Måste kasta mig ut, strunta i alla invanda mönster. Det är det enda sättet.

Lördag. Ska rensa maskrosor ute i kylan, köpa hö åt lillkaninen och borde nog plugga lite historia... Tydligen ska jag laga lunch åt pappsen också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0