Mar. 30, 2013
Påskhelg och ledighet i all ära, men fan att jag ska vara så rastlös. Försöker ta mig för saker hela tiden, står icke ut med att vara sysslolös! Ångrar att jag inte följde med mami och papi till fjällen. Samtidigt är det på något sätt skönt att vara hemma också. Jobbigt bara att de låter så förbaskat missnöjda när jag säger att jag inte gjort något särskilt varken igår eller idag. De vill liksom att jag ska träffa någon varje dag, ta mig för saker, men fan. Folk kan inte träffa mig jämt. Jag orkar inte det jämt. Ibland är det skönt att inte träffa någon. Även om det gör mig löjligt rastlös att inte göra det.
Gårdagen ägnade jag åt att tvätta. Många timmar blev det eftersom jag fick för mig att jag skulle tvätta mina stickade koftor såhär när våren börjar titta fram... De ville aldrig torka och på grund av att jag hade en massa annan tvätt var det proppat i torkskåpet. Gjorde en "tager-vad-man-havertvättställning" uppe i lägenheten för att få plats med allt, haha.
Imorse lyckades jag ta mig en skön sovmorgon. Visst att jag gärna tar sovmorgon, men oftast vaknar jag hela tiden och tittar på klockan tills jag tycker att det är en okej tid att kliva upp. Detta slapp jag alltså imorse, duktigt av mig. Sedan dess har dagen typ flutit på. Städade lägenheten i all hast och tog sedan cykeln ut till Djurgården för en promenad. Blev en lite längre sådan i solen och blåsten och med Rebecka som sällskap via telefonen. Skönt var det. Har även lämnat in en av tre bilder på inramning nu. Hannas underbara mopsar fick börja. Blev förvånad över hur dyrt det är att rama in bilder!
Nu väntar jag på att få besök, jag hatar att vänta. I och för sig är hela mitt liv en väntan på något. Tror jag väntar på att det ska kännas bättre, roligare, lättare. Hoppas att den väntan snart tar slut... Som sagt, väntan är nog bland det värsta jag vet.
Mar. 24, 2013
Men om jag skiter i att lämna sängen imorgon, tror ni att det blir bättre i sådana fall? Kan det ens bli sämre? Vill aldrig mer vakna.
God natt.
Självföraktets helg
Söndag, nu igen. Måndag imorgon och jag vill inte! Vill inte kliva upp ur sängen imorse ens, samtidigt som jag får ångest av att jag bara låg där och låg så länge. Vet i alla fall att jag absolut inte vill visa mig på jobbet imorgon. Samtidigt som jag vill jobba eftersom jobb betyder att jag GÖR någonting under dagen. Åh, jag blir galen! Helst vill jag inte gå utanför dörren, samtidigt som jag vill vara aktiv tills jag spyr. Blandad, ambivalent, usch.
Har haft en ganska händelselös helg. Skulle ha träffat Hanna i fredags, men migränen hälsade på henne så det blev en lugn och ensam hemmakväll i soffan för mig istället. Sov en stund på soffan och var allämnt trött hel fredagskvällen.
Igår var jag och hämtade min nya MATTA tillsammans med mami och papi. Är SÅ HIMLA NÖJD med den! Jag som har letat och letat efter en matta och nu har jag en. Blev helfint med den på golvet i vardagsrummet. Kunde nog inte ha blivit bättre, den passade mig precis. Mamma och pappa lämnade bara av mattan här och sedan gick jag och handlade massa mat (för en gångs skull blev det inte dyrare än veckan innan att handla!) samt köpte gooooodis. Kaos på stan, konstigt eftersom det är helgen innan löning...
Lite senare på eftermiddagen kom mamma upp till lägenheten och vi hjälptes åt att lägga ut mattan och kollade klart i katalogen från Stockholms Univeristet. Hittade två utbildningar jag föll för, så nu har jag lagt till dem i min ansökan till hösten. Ahh, är jag galen som tänker börja plugga igen till hösten?! Har i och fö sig ändå inget jobb till hösten, så det är väl lika bra. Mamma stannade i alla fall ganska länge. Hon hade åkt med pappa och Gustaf in till stan, de var och letade kläder till bror min, så hon väntade här tills de var klara. Så, när de hade shoppat massor kom de upp hit och Gurra hade modevisning innan hela familjen, utom jag dårå, åkte hem till Lidingö. Själv stannade jag i mitt hem och lagade lax- och spenatpaj. Den blev helgod! Började tittade på Desperate Housewives också (vadå efter?!?!?!) och ägnade kvällen till det. Tryckte i mig godis och läsk också...
Summan av kardemumman av gårdagskvällen blev i alla fall ångest och usch.
Idag har inte mycket hänt hittills (lat hag är!). Pappa har varit här en sväng och fixat till lampan ovanför mitt matbord samt pratat lite med mig. Nu tänkte jag springa ner en sväng till Gallerix och beställa inramning till några tavlor. Behöver tavlor till mina väggar, är alldeles kalt överallt!
Hej och hopp, nu är det dags att jag gör något av dagen innan jag skriker av självförakt. Jag hatar när jag inte gör något vettigt!
Press
Sjukt jävla trött idag. Har velat gå och lägga mig ända sedan jag lämnade sängen, men så funkar ju inte livet. Istället har det varit jobb 8-16.45, en snabb vända hemma och nu har jag skrivkurs. Den började 18 och håller på till 20.30. Vi går igenom senaste läxan, usch och fy. Har inte gått igenom min än, men känner bara en stor skräck inför det. Min är så SÄMST! Fan, alla har gjort så bra och jag bara blä. Varför måste alla få se?!
Orkar inte leva, orkar inte livet. Pressar mig själv till att ständigt vara sysselsatt. Måste vara sysselsatt. Det är inte bra, rentav dåligt, att inte göra saker. Jag bokar upp helgen, bokar upp kvällar. Om jag inte är uppbokad, då gör jag mig själv upptagen. Det är bara okej att ta det lugnt när man har gjort massor. Och ALLA andra är så jävla mycket mer upptagna än vad jag är. Sämst.
Prestationsångest på hög nivå.
Inte älta
Jag vill älta, berätta om hur jag känner mig, men jag ska inte. Inte tjata om det, bara leva med det. Ha det i huvudet och plågas.
Så är det, kommer att vara länge, för alltid kanske? Det är skit med det, för allt verkar ju så jävla bra. Åh vad ledsen man kan bli.
Var på Mando, hälsade på mami o papi, var ute med hunden och var på Beirut Café och firade lillebror med familjen igår. Idag jobbar jag.
Lillebror som nu är 19.
Rummelrammelcykelskrammel
Rulla chokladtryffel natten mellan lördag och söndag, tragiskt eller överambitiöst? Vad ni än tycker att det är så är det en beskrivning av mig eftersom jag gjorde just detta i helgen.
Annars... har jag inte gjort sådär jättemycket denna helg. Trots det rusade den förbi. Orkar inte med tiden. Den bara försvinner och ändå är det som om den inte kan gå fort nog. Är bara så trött (som vanligt). Jag tycker verkligen inte om att leva. Kanske är jag inte gjord för det? No sé, jag gillart' bara int'.
Idag har det varit måndag, jobb betydde det. Ganska lugnt. Och så har jag varit och ridit, gick okej. Cyklade omkull på hemvägen, gick också okej men helvete vad ont det gjorde precis just då. Åh, visste knappt vad jag skulle göra! Men som sagt, gick ok och nu känns det bara litelite i knäet jag slog i hårdast.
Bild från tidigare i vintras, men man tycker ju att det ska bli slut på vintern på momangen. Fast nu snöar det, hua!
Ridbyxor
Skakande, darrande panikkänslor inuti. Jävla måndagar med jävla ridbyxor. Vill inte ha dem på mig! Eller, vill att de ska sitta som förut...
Äckeljag. Nejnej, orkar inte. Ska inte tänka så, men jag vill inte vara såhär.
Kom å köp!
Och så kom en dag som ändå har varit lite bättre än dagarna innan.
Mando imorse. Gick väl bra. Fast ändå känns det bara fel just nu. Är väl frisk nu? Det räcker såhär. Det här är inte jag. Äh, jag vet inte. Fortsätter lite till och ser vad som händer. Känns som att jag är frisk, äter massor, ganska varierat, tränar inte. Men ändå, ändå är det något som gör att jag fortsätter på Mando.
Ja, sedan var det jobb. Var i skogen med barnen på förmiddagen. Lunch när vi kom tillbaka. Hade få barn idag och det var skönt. Efter lunchen lekte barnen inne, jag testade tuschpennor och slängde de dåliga. Mm, jättebra arbetsuppgift, jag vet. Ut efter mellis och vi njöt av solen som värmde så skönt. Köpte lerchokladbollar av barnen. In igen, tiden gick, sista barnet lämnade förskolan vid 17.25, jag klädde på mig och sprang till bussen. Det var fortfarande ljust ute där vid 17.30. Nu är det mörkt ute.
Hemma löste jag sudoku och läste filmrecensioner i SvD. Johanna kom hit, jag duschade och sedan traskade vi till Mood gallerian för middag på EAT. Helt ok mat, fast bäst var sällskapet. Och sedan hem igen. Läst, ätit kvällsmellis. Nu är jag trött. Ska sova snart. Orkar inte att det är en dag imorgon, trots att den här dagen har varit lite ljusare. Det är bara så jobbigt att jag ännu en gång kommer tvingas att starta upp mig själv på morgonen, kommer att låta dagen ha sin gilla gång, för att sedan gå och lägga mig igen. Menmen, bara ännu en dag att härda ut, liksom alla dagar som komma skall.
Önskar att jag skrev mer nu, men jag orkar inte. Ögonen faller ihop och jag måste borsta tänderna och krypa ner i sängen nu.
Amen hejsantjena!
Trött som en, jag vet inte, en trött. Vill krypa ner i sängen och försvinna in i sömnens värld. Helst in i en sömn fri från drömmar. Sedan skulle jag helst också vilja vakna upp och så var allting bra och jag var lycklig.
Men sådant händer inte, speciellt inte för en sådan som jag. Ibland tror jag faktiskt att jag aldrig kommer att få må bra, för det är jag för dålig för. Ville till exempel skratta högt idag på skrivkursen när hon som höll i kvällens lektion sa att alla vi som deltar i kursen nog har en viss talang inom skrivande. HAHA, visst, de andra är skitduktiga, men jag... Jag är bara med för att jag TYCKER OM att skriva, inte för att jag KAN skriva. Åh så besviken hon kommer att bli när han läser den uppgift jag så småningom kommer att skicka in till henne...
Jaja, idag har jag strosat runt i långkalsonger på jobbet. Hade på mig jeans när jag åkte hemifrån imorse, men orkade inte ha dem på mig när jag fick tårar i ögonen bara av att känna hur de satt runt benen. Nejnej, de åkte av och tur var det väl att jag hade något mer än bara trosor under! Njöt i alla fall av eftermiddagens sol. Tillät barnen att släpa ut trehjulingarna på gården, riktigt vårlikt trots att minusgraderna fortfarande biter sig fast.
Nu ska jag duscha, äta mellis och sedan sova. Imorgon är en ny dag, men det är ingenting ja ser fram emot. GUD SÅ POSITIV man kan vara..!
Bild från 2009, jag i långkallingar, som idag liksom.
Fast jag hade andra långkalsonger idag (som också är rooosa).
Going through hell, for eternity
Och NEJ, fuck hell no, fanhelvetesjävlaskitpiss, jag VILL INTE se ut såhär, känna mig såhär, vara såhär. Vill dra av mig skinnet, skrika högt, gömma mig för omvärlden. Och absolut inte vara en del av den.
Orden
"det är inte värt det"
ekar ständigt i mitt huvud.
"Ta en cola, pepsi cola. Ta en sprite, fanta light. Ah sisisi, ah nonono. Ah si, ah no, ah Mexico!"
Säg inget till barnen på jobbet om att jag har ätit godis och druckit läsk en helt vanlig onsdag...
Kanske ska vi strunta i att berätta det för någon, spola tillbaka bandet och göra det ogjort? Avskyr känslan av onyttighet och vill skrika rakt ut över att jag vill ha mer. Hua, en sådan matgris jag är. Inte undra på att jag ser ut som jag gör. Och läsk, hur längesedan var det inte jag drack det senast? Hur många ÅR sedan?! Vad håller jag på med?
Och denna likgiltighet, jag gör det och går vidare i livet. Skrämmande. Är det ena värt det..?
Många frågor nu.
Såhär snygg blev jag, med röd clownprick på näsan, efter förmiddagens teaterbesök.
För velig för val?
Läste precis den
här artikeln och kunde inte låta bli att tänka att jag borde leva lite såhär ett tag. Eller, jag skulle nog vilja till exempel tillåta mig att läsa igenom en meny innan jag bestämde mig, men när jag väl läst den skulle det nog vara smart att endast ge mig själv en viss tid för att bestämma mig. Man ska ju lita på sina instinkter och följa den första tanken när det kommer till val säger många och då är det väl ypperligt om man inte ger sig själv en massa tid att vela om man vet att man är otroligt velig av sig, vilket jag vet att jag är. Hm, kanske värt att prova?
Bättre och dålig
Det känns lite bättre just nu, jag bryr mig inte riktigt lika mycket om vad som händer med min kropp, och jag avskyr att det är så. Känner mig svag, dålig.
Göra rätt för sig
07.20 och jag är på tunnelbana, på väg till jobbet. Äntligen! Ska bli så himla skönt att få göra lite nytta, inte bara sitta och lata mig. Jobba är inte det roligaste, men så himla mycket bättre än sjukskrivning. Kanske har dessa båda sysslolösa veckor varit bra, jag vet inte, men som sagt så har jag inte uppskattat latandet ett dugg!
Igår gick jag och Erica på en solskenspromenad. Började vid Slussen, traskade ner till Munkbroleden, svängde av och passerade Slottet, vidare förbi Nybrokajen, spatserade längs en solig Strandvägen ut på Djurgården där vi gick mot Waldemarsudde (fast aldrig ända ut) innan vi vände och tog färjan tillbaka för att avsluta med lite mys på Wayne's. En helfin söndagseftermiddag var det.
Nu är jag på Ropsten och det är kallt! Fast sol i alla fall. Har på mig jeans, usch. Det är inte kul att de sitter annorlunda... Jaja, jobbelijobb och ridning idag -> fullt upp -> lite mindre tanketid.
Flyr från det jag borde göra (PLUGG)
Igår kväll var min mamma här. Jag bjöd på middag och vi tittade på Melodifestivalenfinalen. Det var mysigt, och lite roligt, att bjuda hem mamma till min lägenhet. Och så var det skönt att hon gick sedan också, jag gillar att inte bo med mamma och pappa längre. Trots att det är mer att tänka på och trots att jag älskar dem(!) så är det skönt att få dem i "lagoma" doser. Kanske håller jag på att bli vuxen? Och kanske är det rätt tid för mig för att bryta mig fri från mina föräldrar? Vilket som var det i alla fall fint att mamma kom över på kvällen!
Och på dagen igår uträttade jag viktiga ärenden, hm. Var och handlade på förmiddagen, aj vad dyrt det blev. Ingen mathandling den kommande veckan alltså (har så att jag klarar mig), förutom till min lilla inflyttningslunch nästa helg. Får köra på med rester och det jag har i frysen. I och för sig finns det en hel del där så det kommer nog inte att gå någon nöd på mig. Undrar dock vad jag köpte som var så hiskeligt dyrt?! Känns som att det blir dyrare och dyrare för varje gång jag går och handlar. Kanske måste se över mina matvanor och göra dem billigare? Blodpudding here I come!
Efter lunch uträttade jag lite andra småärenden. Letade födelsedagspresent åt bror min, som fyller nitton om en vecka och två dagar, och hittade en som jag är nöjd med. Fick den kanske hundra kronor billigare än vad den egentligen var också. Kanske, antingen fick jag den för rätt pris eller billigare. Var nämligen den sista och de som jobbade i butiken hittade den inte i systemet så de chansade på att den kostade som några andra grejer från samma märke, men som sagt de tänkte att den kanske var dyrare. De ville dock inte ge ett dyrare felpris, sådant gillar jag!
Var och kompletterade upp mitt porslin och mina bestick också. Eller inte allting, men köpte två till stora tallrikar och två nya bestick av varje sort. Hade inte så att det räckte till helgens lunch, men nu har jag det. Ska komplettera mina skålar och assietter också, men det tar jag en annan månad, på en annan löning. Allting är så dyyyyrt!
Kollade runt lite på några klädaffärer också. Har hittat två drömbutiker inne på Mood, Denim Supplay by Ralph Lauren och Scotch and Soda. Dreggel på deras kläder. Dessutom finns det en butik med ett norskt märke inne på Mood som också har en hel massa fina grejer. Jag vill shoppa! Fast jag får inte shoppa någonting förrän jag har nått min målvikt. Ingen idé att köpa fina kläder som jag sedan inte vill använda för att de inte sitter som när jag köpte dem. Har redan problem att ta på mig mina jeans på grund av det. Är så van vid att de sitter lite löst och nu sitter de inte så längre. Inte för att de är för små, de sitter bara annorlunda. Känns jättejobbigt att ta på sig dem bara. Kan jag inte få bo i mina mjukisbyxor?
Ska försöka arbeta lite med mina olika projekt nu. Har en läxa från skrivkursen att avsluta och vill dessutom försöka komma vidare med mitt arbetsprov till Berghs. Ska göra arbetsprover till Forsbergs också så måste försöka bli klar med Berghsgrejen. Har ingen riktig lust... Inspirationen = noll. Lite senare idag ska jag träffa Erica. Blir nog en promenix runt i vår kära huvudstad för att njuta av den underbara solen.
Jomen tjena
När jag vaknar på morgonen vill jag helst dra täcket över huvudet, men kliver upp i alla fall. För det är så man ska göra.
Värsta stadiet i livet har jag ännu inte lyckats passera.
Den bästa känslan är att bli älskad och att älska tillbaka.
Jag är rädd för alltför mycket.
Jag tycker det är fascinerande att prata med barnen på jobbet om sådant de funderar över.
Jag skulle vilja känna att livet är riktigt vackert gnistrande.
Jag ogillar att må dåligt, bråk, skam och ambivalens.
Jag tycker om nära och kära. Och min lägenhet.
Nu för tiden lyssnar jag på smörig deppmusik.
Nu för tiden tittar jag mest på inredning.
Bästa dagen på veckan är när man känner att man bara har roliga saker att göra och är färdig med alla måsten.
Folk brukar säga att de längtar efter våren just nu.
När jag blir arg skriker jag gärna ut min ilska.
Jag grät senast på farmors begravning i torsdags.
I somras var de inte särskilt somrigt väder.
Min egen
Btw, jag har den underbaraste lägenheten! Trivs med själva lägenheten och lägenheten, men framförallt trivs jag med att ha flyttat hemifrån. All kärlek till mami och papi, men jag älskar verkligen att vara min egen. Läskigt, ja och svårt. Konstigt att behöva tänka SÅ mycket på ekonomin. Men ändå, jag bor där, kan hålla i mina pengar och trivs.
Leker lite vuxen fortfarande, men det känns ändå mer och mer naturligt.
Ilska och arg
Så förbannat jävla arg är jag! Arg på att jag är här, på Mando, och att man då är något slags djur på zoo. Hallå och hej, jag vet att jag har vissa grejer för mig men ibland vill man inte få dem studerade och utvärderade. Ibland vill man få kasta sig ut ensam och prova sina vingar, det sjuka blir ju bara mer sjukt av att man gör det sjukt. Och vadå, vem har sagt att jag ens vill ätträna här? Jag vill ha stöd och hjälp, riktlinjer och bestämmelser, men jag vill inte bli instängd. Jag vill ju inte äta mellis här alls, det vill jag göra hemma. Så fatta att jag absolut inte vill gå och fika med Mando! Fatta grejen, fika gör jag med mina VÄNNER, inte med någon jävla behandlare. Även om de gulliga jag brukar prata med här (som inte är behandlare) är med så är ju behandlarna fortfarande där. Snälla, de kommer att stjälpa mer än hjälpa i den här situationen. Jag vill fika och kunna känna smaken av fikat. Inte pressen och stressen över att behandlarna är där för att jag "inte kan" fika.
Arg! Jag har ju för fan inte bett om att vara här, det är de som har "tvingat" mig. Varför tror de då att jag vill dra in dem ännu mer i livet?!?! Jag vill ha hjälp, ja, men inte leva i hjälpen. Gaaaaaaaaaah!
Fortsätter med livet
Jag orkar inte, ändå gör jag det. Är less på att vara duktig på att vara en duktig flicka. Är fan inte bra på något annat! Ångrar att jag anmälde mig till skrivkursen, mina skrivförsök är patetiska. Är en värdelös dotter, syster och vän, kan inte rida, lagar skitmat, inreder fult, väljer fel, är fel, dum, dålig, äcklig, värdelös.
Jag VILL INTE mer. Nej, fan, åt helvete med allt. Ändå fortsätter jag ju, fortsätter gneta på i mitt liv. Kliver upp på morgnarna, åker till jobbet/Mando, är med på ridlektionerna, deltar i skrivkursen, bokar upp mig med kompisar, följer matschemat, går upp i vikt, siktar mot en normalvikt, planerar inför framtiden... Jag lever på som jag ska, är en "duktig flicka", avskyr mig själv och vill helst aldrig mer kliva upp ur sängen (när jag har lagt mig i den vill säga).
Vad gör man när det är hopplöst att leva, när gnistan ständigt slocknar? Hur gör man för att vara normal och uppskatta att man har fått sitt liv till skänks? Trots alla kalorier jag stoppar i mig är jag ständigt trött. Fast mer trött i huvudet än i kroppen. Är bara slut, färdig. Så sjukt jävla less på att jag överhuvudtaget existerar. Och så jävla patetisk som skriver om det i min blogg. Fuck, varför inte bara lägga ner?
Jaja, time for bed. Klockan är 00:58 och jag ska åka ett tåg som går 07:23 från Centralen imorgon... Som sagt jag fortsätter med livet och så får det väl vara på det här viset.
Lågan som dör
Liksom ett värmeljus lyser livet upp för att sedan slockna när det sista bränslet för ljuset har tagit slut.
Fick jag bestämma så skulle det värmeljus som är mitt liv dessutom slängas i papperskorgen och glömmas bort för gott nu när det har slocknat. Bara onödigt att låta skiten stå och damma i ljusstaken. Ljuset kommer ändå aldrig gå att tända igen.
Det är så jävla tungt.
Livsnödvändiga vatten
Tänkte till att börja med kommentera en rubrik jag såg på en skvallertidnings omslag när jag var och handlade här om dagen. Kommer inte ihåg den ordagrant, men den löd ungefär "Den nya dieten tillåter inte ens vatten". Läste inte artikeln eller någonting, såg bara tidiningen. Såg även att den tillhörande bilden visade olika magra modeller. Kunde tyvärr inte låta bli att skratta tyst för mig själv samtidigt som jag grät inombords, den nya dieten säger de?! Har de någonsin hört talas om sjukdomen anorexia nervosa? Det är en sjukdom som kan gå så långt att den sjuka inte tillåter sig själv att att dricka vatten på grund av en så stark viktfobi. Synd att de kallar en sjukdom för en diet. Inte för att jag tycker att ordet diet kan förknippas med hälsa, men diet låter ändå hälsosammare än ordet sjukdom. Att kalla det för diet kan ju faktiskt påverka många till att undvika dricka tillräckligt mycket vatten. Fy fan säger jag bara! Fy fan för att man upplyser om att folk som är sjukligt magra kan ha svårt för att till och med dricka vatten, fy fan för att kalla det diet, fy fan för att det ens måste finnas ord som diet, och fy fan för att man kan låta sig drivas så långt att man inte ens tillåter sig vatten. Slutar man dricka tar det inte lång tid för ens blodcirkulation att försämras då blodvolymen minskar och en försämrad blodcirkulation → sämre blodtryck → försämrad hjärtfunktion. I slutändan kan den uttorkning uteslutandet av vätska leder till sluta med att man dör! NYA DIETEN, tjena och hej..!
Jag blir bara så jävla arg på allt sådant. Arg för att jag påverkas av det, arg för att andra påverkas av det, arg för att vårt samhälle blir hårdare och hårdare för varje dag som går och tvingar fler och fler att bli slavar inför sitt matintag och sin kropp. Det är så vidrigt att det är så sanningen ser ut idag. Ingen är lyckad och duktig så länge den inte har kontroll över varenda jävla del av sitt liv. Jag märker bara mer och mer att det betraktas riktigt nedlåtande att vara spontan och gå på känsla när det kommer till mat och träning. Ibland kan jag inte låta bli att avsky det informationsflöde vi utsätts för idag. Det är så jävla lätt att bli påverkad!
Summasummarum av detta är i alla fall att jag kan bli arg på hur pressen ibland vinklar artiklar och att jag kan bli riktigt jävla arg över att vi idag lever i ett samhälle där sådana vinklar faktiskt fångar läsare! Så, ni som möjligtvis fortfarande kikar in här, fortsätt dricka vatten (och allt annat ni tycker om). Haha.
