Becka.

Säg inget till barnen på jobbet om att jag har ätit godis och druckit läsk en helt vanlig onsdag...

Kanske ska vi strunta i att berätta det för någon, spola tillbaka bandet och göra det ogjort? Avskyr känslan av onyttighet och vill skrika rakt ut över att jag vill ha mer. Hua, en sådan matgris jag är. Inte undra på att jag ser ut som jag gör. Och läsk, hur längesedan var det inte jag drack det senast? Hur många ÅR sedan?! Vad håller jag på med?

Och denna likgiltighet, jag gör det och går vidare i livet. Skrämmande. Är det ena värt det..?

Många frågor nu.

Såhär snygg blev jag, med röd clownprick på näsan, efter förmiddagens teaterbesök.