Becka.

Förutom det, jag är så jävla less på att leva. Hur gör man för att hitta livsglädjen? Hur gör man för att fångas av nuet?

Jag hatar mat, hatar. Den kan vara hur jävla god som helst, jag avskyr den ändå. All jävla mat som bara är siffror, all jävla mat som INNEHÅLLER ALLDELES FÖR MYCKET. Vill bara skrika varje gång jag jag ska äta, skrika och springa därifrån. Jag vill inte äta, fast jo det vill jag visst, fast nej eller va?! Avskyr att inte vara hungrig, avskyr att ha energi, avskyr att min kropp är siffror. Vad fan är problemet frågar jag mig själv? Varför inte bara göra som jag ska och se vad som händer? Är det verkligen så farligt? NEJ DET ÄR INTE SÅ JÄVLA FARLIGT NEJNEJNEJ, fast jo. Om jag inte går den där promenaden, om jag tar den där maträtten som innehåller fler kalorier, om jag inte tränar, om jag skulle äta en påse godis, omomom jag skulle gå emot reglerna, då skulle jag tappa kontrollen. Det är för fan inte roligt att alltid behöva ha kontroll, men utan kontroll så skulle jag inte kunna existera. Jag skulle vara för dålig, så jävla dålig. Åh jag orkar inte med det här, orkar inte försöka, orkar inte kämpa, orkar inte vara inte känna inte tänka inte leva inte dö inte hata inte älska inte skratta inte gråta inte sitta stilla inte träna inte promenera inte äta inte svälta inte njuta inte plåga inte fira inte sörja inte prata inte vara tyst. NEJ JAG ORKAR INTE FINNAS. Allt det som är livet känns för jobbigt, gör för ont. Det spelar ingen roll vad andra säger, vad jag säger till mig själv, det spelar ingen roll någonting för det enda jag kan känna är hur jävla mycket jag hatar mig själv, hur mycket jag äcklar mig själv och hur mycket jag avskyr mig själv. STOPP.

Alltid vi, min finaste fina. Bilden är gräslig, men London med dig var bland det bästa någonsin. Utan dig skulle jag inte orka.

Svar till anonym: jag fick cravings efter pajen eftersom jag satt och funderade på vad jag skulle äta till lunch. Köpte alltså en paj (enportionspaj från Felix) på vägen hem från skolan och åt den till lunch. Pajen ingick alltså i mitt schema. Erkänner att jag aldrig skulle äta något jag är sugen på utanför schemat, cravings eller inte.

Som vanligt försvinner veckan iväg fort, fort. Bodyattacken på tisdagskvällen gick bra och onsdagen tillbringades i flygande fläng. Ett litet möte på morgonen vid nio, hem för frukost och kaninbursstädning. Vid elva gick jag hemifrån igen, lite tidigare än nödvändigt eftersom jag bestämde mig för att gå till Ropsten istället för att åka kommunalt. Klippning och därefter mötte jag upp Astrid som är hemma från England över julen. Lunch, stan och ett stopp på Wayne's för lite dricka. Hem, middag och iväg till Leo.

Gårdagen började hos Leo (som inte ville kliva upp). Historielektion på förmiddagen. Sista historielektionen den här terminen för mig, skönt. Gick till Ringen när lektionen var slut och letade julklappar, utan framgång. Vid kvart över ett började jag gå längs med Ringvägen för att så småningom svänga in på Rosenlundsgatan. Vidare längs den gatan fram till Wollmar Yxkullsgatan där jag svängde in för ett besök i det stora orange huset. Minnen, minnen, minnen sköljde över mig. Är så uppfylld av minnen för tillfället, minnen och längtan tillbaka till när jag inte behövde ta ansvar. Samtal med min behandlare. Hemåt med tunnelbanan efter, inköp av en alldeles för sen lunch när jag anlände till Ön. Snabbt hem för att inta lunchen. På kvällen gick jag på ett pass MRL.

Idag hade jag min sista psykologilektion och jag fick betyg. Meditation och parapsykologi diskuterades för övrigt under lektionen, vilket mest kändes flum. Efter lektionen gav jag mig ut på jakt efter en viss sorts paj eftersom jag hade cravings efter en sådan paj. Lyckades faktiskt hitta pajen och åkte stolt hem med den (det var en sådan där fryst paj från Felix, haha). Väl hemma slängde jag in pajen i mikron innan jag, tillsammans med pajen, kröp upp i min säng och tittade på julkalendern. Om en stund ska jag, mamma och pappa ge oss ut på stan för att leta julklappar till kusiner och mor- och farföräldrar. Ett restaurangbesök ska dessutom hinnas med.

Charmig bild, right?

Klev upp redan klockan halv åtta imorse eftersom jag tänkte gå på min historielektion. Precis innan jag skulle gå fick jag dock för mig att jag skulle kolla mig i spegeln, vilket jag inte alls borde ha gjort. Tjugo minuter och tre missade tåg senare var jag fortfarande hemma och jag stod fortfarande framför spegeln, gråtandes. Kan inte ens förklara de vidriga känslorna som vällde upp inom mig. Äcklig, ful, tjock, tjock, tjock. Ta bort allt fett, gör ett riktigt mellanrum mellan mina lår, gör så att min mage välver sig inåt, låt nyckelbenen synas på mina axlar, GÖR MIG SMAL. Funderade på att ringa mamma, men struntade i det. Satte mig istället på golvet och stirrade. Sket fullständigt i lektionen.

Annars har jag inte gjort många knop idag. Gick en promenad innan jag köpte lunch, åt lunch. När mamma kom hem pratade jag med henne. Var så skönt att få prata med henne, även om allt hon sa inte var "bra" så sa hon ändå en del som kändes som en lättnad för mig. Till exempel, det är inte så konstigt att jag känner mig stor eftersom jag legat runt samma låga vikt i nästan två år. Har visserligen pendlat upp och ner från den vikten, men har legat inom samma spann ända sedan sommaren mellan ettan och tvåan, fram till för lite mindre än ett år sedan. Inte för att det gör att jag känner mig mindre, men det är ju faktiskt sant. Fick även gråta lite och fick några kramar av mamma. Hon kanske inte sa det jag ville att hon skulle säga om maten, att jag kan äta mer, men det var skönt att få prata ut med någon.

Mamma skjutsade i alla fall iväg Gustaf till Uppsala och jag kokade te och åt mellis. Vid fem var det dags att byta om till träningskläder och ge sig ut i kylan för att gå den korta biten mellan mitt hem och Sportlife. Där var det ett pass bodyattack som väntade. Måste erkänna att jag EGENTLIGEN avskyr att träna, men jag älskar känslan av att jag är duktig som går och tränar fast jag inte har lust. Dessutom känner man sig ju allmänt duktigt när man tränar eftersom man "ska" träna enligt dagens alla hälsoexperter. På vägen hem gick jag in och köpte middag på Superstore. Kom hem, kollade datorn, pratade i telefon och duschade. Middag strax efter åtta och nu sitter jag här.

En "bra" sak har jag uträttat idag och det var att jag la in alla våra julskivor på datorn så att vi kan lyssna på dem via våra trådlösa högtalare. Haha, är ganska stolt faktiskt. Har man inget bättre för sig så får man väl hitta på något onödigt att göra...

Och nej, jag mår inte bra, jag är inte glad och jag avskyr livet. Varför måste jag leva?!

Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Har ingen att prata med, ingen jag kan berätta allt för. Tankarna snurrar snabbt, snabbt. Jag försöker bättre än för några dagar sedan, trots det längtar jag för varje dag som går alltmer efter att låta ätstörningen ta mig i sina armar. Önskar att jag kunde fly från livet, från krav, prestationer, känslor och tankar. Tänk om jag bara kunde få försvinna in i svälten.

Måndag igen och ännu en ny vecka tar sin början. Åkte till Leo i fredags. Vi åt middag hos hans mamma och inte så mycket mer. Ridning i lördags och det gick varken bra eller dåligt. Åkte hem till Leo igen efter ridningen. Han pluggade och jag läste. Kvällen blev lugn och vi gick och la oss ganska tidigt. Söndagen började bra, men runt halv ett tappade Leo humöret på grund av stress, vilket innebar en sur och irriterad Leo och en Rebecka som kände sig hjälplös. Åt lunch där i alla fall innan jag åkte hem.

Gick hem från Ropsten, kom hem och gjorde ingenting. Strax innan fyra började jag och mamma baka pepparkakor. Grisar, hjärtan, bockar, kaniner, gubbar, gummor och rektanglar blev det. Vi ledsnade dock innan all deg var uppbakad så en stor klump deg gick direkt till lillebror. Trots det hade vi lyckats baka en hel del pepparkakor. Resten av kvällen gjorde jag ingenting särskilt. Tittade på ett avsnitt Anno 1790 och lite på Beck.

Idag hade jag ingen som helst lust att kliva upp. Vaknade vid nio första gången, somnade om, vaknade tjugo i tio, somnade om och klev till slut upp runt halv elva. Åt frukost länge, kollade lite i tidningen. Nu är jag på väg till Kungsholmen för att prata med SYV. Ska välja kurser till nästa Komvuxperiod. Antagligen blir det naturkunskap b, engelska c och filosofi a. Ska dessutom lämna tillbaka lite böcker till skolbiblioteket eftersom jag inte behöver dem på mina kurser längre.

Måste bara nämna den trevlige busschauffören som plockade upp mig vid Torsvikstorg trots att hans buss inte var i trafik. Fick alltså åka "egen" buss över bron till Ropsten. Han önskade mig dessutom en trevlig dag när jag klev av. Det gjorde mig faktiskt lite glad!

Just nu känner jag att jag bara vill byta om till min pyjamas, krypa ner i sängen och aldrig mer kliva upp.

Dagen började vid halv åtta, hade som vanligt ingenting att ta på mig, vilket ledde till att jag åt frukost för sent och tog ett senare tåg än vad jag hade tänkt. Lyckades ändå komma i tid så det var skönt. Psykologi i tre och en halv timme var det som stod på schemat idag. Diskussion om behov, drifter, motivation och emotioner följt av diskussion om meditation. Intressant lektion med annorlunda tema. Var dock trött och ledsen, vilket gjorde att jag inte var särskilt engagerad.

Gick i högt tempo till Slussen efter lektionen, väntade otåligt på tunnelbanan, köpte mat när jag kom till Ön och skyndade hem. Anledningen till stressen var att mamma och pappa skulle få nya sängar levererade idag och de skulle komma någon gång mellan 13-15. Jag skulle se till att vara hemma och ta emot dem så jag hade verkligen bråttom eftersom jag slutade halv ett. Vid två dök leveransen upp, precis när jag hade värmt min mat. Leverantörkillarna stannade typ femtio minuter och när de väl hade gått gick jag en liten promenad.

Om en stund ska jag byta om, packa ner mina ridkläder och åka till Leo. Känner inte för att vara social och känner på något konstigt sätt att jag helst skulle vilja vara hemma. Tror dock att den känslan kommer att försvinna när jag väl är hos Leo, men just nu är det som sagt sängen som lockar allra mest. Vet att känslan beror på att jag känner mig fruktansvärt osäker på mig själv samt att jag inte alls känner mig glad. Nej, känner mig riktigt, riktigt nere och förvirrad och känner då att jag inte vill träffa någon eftersom jag bara kommer att kunna prata om och tänka på hur dåligt jag mår och hur dålig jag är.

Vet ni, jag märker hur min hjärna håller på att tas över av alla snedvridna tankar. Visst att jag inte har känt mig smal på jag vet inte hur länge, men nu känner jag mig grotesk och det i kombination med tankar om rasande viktnedgång triggar verkligen igång mig. Vill se kilona rasa av min kropp, villvillvill. För bara någon vecka sedan tänkte jag att jag ALDRIG mer skulle vilja riskera att bli inlagd igen, men nu bryr jag mig inte. Bara jag får bli tillräckligt smal så spelar det ingen roll vad man gör med mig sedan. Jaa, så känns det i alla fall, men jag vet att jag måste göra något åt de här tankarna innan de blir verklighet. MÅSTE skärpa mig. Det här är inte okej, verkligen inte. Man ska inte utmana ödet.

En RIKTIGT BRA SAK måste jag ju nämna också nämligen att det har varit...

...jag och Leo i två månader idag. Han lyser upp i allt det mörka.

Fick frågan "på vilket sätt äter du inte efter matschemat?". Vet inte hur jag ska svara på frågan utan att trigga andra. Förespråkar verkligen INTE att man ska mixtra med schemat, men jag erkänner att det är alldeles för enkelt att låta fel tankar ta över och börja minska ner. Kan tala om att mitt matschema, enligt min behandlare, BORDE se ut såhär:

Frukost: Naturell yoghurt med all-bran, två mjuka smörgåsar med smör och pålägg (helst ost), te
Mellis: SCÄ's mellanmålsförslag
Lunch: Normalportion (kolhydrater, protein, sås, grönsaker)
Mellis: SCÄ's mellanmålsförslag
Middag: Normalportion (samma som lunch)
Mellis: SCÄ's mellanmålsförslag
Mellis: SCÄ's mellanmålsförslag

Jag ska alltså äta fyra mellanmål (tre brukar SCÄ utgå ifrån), vilket jag inte gör och det där med "normalportion" har jag verkligen ingen som helst koll på. Tillåter nog inte mig själv att se vad som är normalt. Tycker att ALLT jag lägger på tallriken blir för mycket. Sås undviker jag i så stor mån som möjligt, tomatsås är nog den enda såsen jag kan tillåta mig att faktiskt ta till maten även om den är vid sidan av. Är skiträdd för allting som inte är "nödvändigt" enligt mig. Alltså, sås ÄR nödvändigt, smör på mackorna ÄR nödvändigt, tillräckligt stora portioner ÄR nödvändigt, alla mellanmål ÄR nödvändiga EGENTLIGEN. Problemet är ju bara att jag inte tycker att jag behöver så mycket mat, jag anser snarare att jag borde äta ännu mindre än vad jag redan gör (följer som sagt inte matschemat ovan. På vilket sätt jag inte följer det tänker jag inte berätta). Tycker dessutom att det är svårt att äta så stora mellanmål som det ska vara. Ja, allting med matschemat är helt enkelt svårt. Allting som har med mat att göra är svårt och jag HATAR att det är så.

Nu ska jag plugga lite psykologi innan jag kokar te och ÄTER något.

Åkte till Leo igår kväll. Åh vad jag tycker om att vara med honom. Gav Leo en av våra gamla adventsstjärnor eftersom han inte hade någon. Den hängde vi upp i fönstret, mys. Annars gjorde vi inget särskilt, men till helgen ska vi nog försöka hitta på något.

Imorse var det mörkt och kämpigt att ta sig upp ur sängen. Hade gärna sovit ett tag till. Dessutom fick jag veta en sak som var väldigt jobbig och som verkligen förstörde mitt humör. Satt alltså och deppade under frukosten, vilket inte var särskilt kul för varken mig eller Leo. Pojkvännen min rusade något försenad iväg till tunnelbanan och jag dröjde mig kvar en stund innan jag också, något försenad, rusade iväg till tunnelbanan för att ta mig till skolan. Där var det historia som gällde, Afrikas historia närmare bestämt. Intressant, men jag behöver inte lära mig något för jag fick MVG på genusuppgiften, vilket betyder att jag har fått MVG på hela kursen!

När lektionen var slut gick jag in till City och vidare till Östermalmstorg. Tog en sväng förbi YogaYama för inköp av en julklapp. Några minuter över ett mötte jag upp Hanna och vi gick bort till Foam för lunch. Stod länge och velade innan jag lyckades bestämma mig för någonting att äta. Allting lät så gott och allting lät för onyttigt. JAG HATAR MINA TANKAR. Blev en långsittning på Foam i alla fall, vi gick nämligen inte därifrån förrän strax efter fyra. Jag åkte hem för att vara hemma en stund innan jag sprang bort till Sportlife för att prova på MRL (Mage Rumpa Lår). Fick använda en massa prylar jag aldrig har använt förut (stepbräda, skivstång, skivstångsvikt, gummiband). Dessutom var det ett bra pass, brände rejält i musklerna, svetten bröt fram och flåset kom igång några gånger. Helt klart ett pass jag ska köra igen!

Mamma hämtade mig efter passet. Här hemma har jag duschat, ätit middag (stekt fläskfilé, pasta, tomatsås), kollat runt på datorn, skickat in min sista etik och livsfrågoruppgift och pratat med Rebecka i telefon. Eftersom jag skickade in sista uppgiften idag behöver jag bara gå på lektionerna de veckorna som är kvar av perioden. Har alltså INGA hemuppgifter kvar att göra. FY FAN VAD SKÖNT DET KÄNNS! Bara jag får bra betyg på den sista etik och livsfrågoruppgiften och på psykologiuppsatsen så är jag nöjd, haha.