Becka.

Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Har ingen att prata med, ingen jag kan berätta allt för. Tankarna snurrar snabbt, snabbt. Jag försöker bättre än för några dagar sedan, trots det längtar jag för varje dag som går alltmer efter att låta ätstörningen ta mig i sina armar. Önskar att jag kunde fly från livet, från krav, prestationer, känslor och tankar. Tänk om jag bara kunde få försvinna in i svälten.