Becka.

Hello darkness, my old friend
I've come to talk with you again
Because a vision softly creeping
Left its seeds while I was sleeping
And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence

In restless dreams I walked alone
Narrow streets of cobblestone
'Neath the halo of a street lamp
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night
And touched the sound of silence

And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share
And no one dared
Disturb the sound of silence

"Fools", said I, "You do not know
Silence like a cancer grows
Hear my words that I might teach you
Take my arms that I might reach you"
But my words, like silent raindrops fell
And echoed
In the wells of silence

And the people bowed and prayed
To the neon god they made
And the sign flashed out its warning
In the words that it was forming
And the sign said, "The words of the prophets are written on the subway walls
And tenement halls"
And whispered in the sounds of silence

Det regnade glitter från molnen idag.

Ute är det kallt, väldigt kallt. Jag har plockat fram ett par vantar som är färgglada. Tyvärr är det Djurgårdens färger, men ändå. Med vantar blir inte utomhusvistelserna lika kalla som de blir utan. Dessutom lockar kylan mig till tankar på min fjällräven. Min stora, varma jacka som alla vill slå på. Funderar på om den ska få komma fram nu när jag ska iväg och träna, hmm. Kalla mig fjortis, men jag älskar den. Haha, den är ju VARM. Precis som vårt matteklassrum som inte har några fönster. Blää. Vi har i alla fall ganska kul när vi leker med våra miniräknare. Lisa, Bisse och Agnes börjar bli väldigt skillade på att rita hjärtan.
   På lunchen idag (som var efter matten som var vår första lektion eftersom vi hade ledigt från svenskan) åt vi soppa. Fast jag och AG (Agnes) åt fil istället. Sedan blev det bråttom till musiken i Aulan. I Aulan sjöng vi julsånger och det var fint, ack så fint. Jah kan visserligen inga andra sopranstämmor, men det börjar bli bättre. Som avslutning sjöng vi Jul Jul och det var så fint att det nästan gjorde ont. Ingen var oberörd, utom möjligtvis Helene, men vi ska få henne att gråta för det har lyckats två gånger förrut.
   Om en liten, alltför liten stund ska jag iväg och träna och sedan är det chill hela kvällen för jag har inte kommit på något att göra. Imorgon ska jag träffa Lisa och sedan är helgen nästan slut. Det går snabbt när man har roligt.
  
Tjohopp.

Roligaste gympalektionen ever idag. Kom nästan försent och rusade in i gympasalen och andades ut över att jag inte var sen. Sedan delade Gustaf (gympaläraren) in oss i tre grupper och min grupp fick börja med att visa upp sina uppvärmningar. Vi hoppade runt och tiden som vi skulle hålla på var helt fel. Alla hade planerat för tio minuter. Efter en kvart sa Gustaf att det var två minuter kvar, efter fem minuter sa han att tiden var ute. Sedan sa han till oss att vi hade planerat dåligt och alla blängde surt på honom och under resten av lektionen blev han det populäraste samtalsämnet.
   Efter uppvämningen fick min grupp gå ner och spela pingis. Det blev någon sorts dubbelpingis, jag och Bisse mot Julia och Lisa. Jag skulle tro att Lisa och Julia "vann" ganska stort eftersom både jag och Bisse var helt lost. Istället för att koncentrera oss på bollen hade vi ett trevligt samtal (även Lisa, Julia och Sigrid var med och pratade). Det var mycket trevligt och vi pratade till exempel om vad vi hade gjort för trevligt dagsverke igår.
   Det roligaste var när vår grupp bytte till stationen Gymmet. Hahahaha, först var vi lite seriösa och jag sprang på löpbandet. Mycket roligt, inte. Det andra löpbandet funkade inte så Lisa frågade Gustafs högra hand Lucas om hjälp. Lucas var inte till någon större hjälp så Lisa cyklade lite istället. Bisse körde "TV-shopsmaskinen" och Lisa hjälpte till en stund, det hade varit värt att filma.
   När vi gick in i rummet med styrkemaskiner blev det roligt. Joel sa att Jossan var en amerikansk hemmafru med en sexig man och en jävla massa barn. Det ledde till att Jossan hela lektionen blev kallad för Amerikanen. Carl mobbade även Jossan för att hon inte klarade av att lyfta hanteln så många gånger. De såg riktigt gulliga ut där de satt sida vid sida och körde hantlar.
   Joel upptäckte att alla maskiner kunde utnyttjas som hjälp till ett mer spännande sexliv och Freddie tyckte att alla maskiner såg ut som typ tortyrmaskiner ur Saw. Sedan blev Freddie och Joel ett kärlekspar när de bestämde sig för att stå på en balansplatta tillsammans. Alla andra satt och garvade och tittade på. Samtidigt spelades Lugna Favoriter med jävligt dålig mottagning i bakgrunden.
   När bara några minuter av lektionen återstod började Joel och Jossan att dansa och det var det absolut roligaste på hela lektionen. Alla skrattade och sedan var lektionen slut.
   Denna lektion var ett fantastiskt sätt att börja en morgon med. Nackdelen var bara att alla har varit zombisar resten av dagen. Ingen engelska, nästan ingen klasstid, lunch (äcklig), jag somnade väldigt gott på matten och det gjorde Bisse också, Sigrid och jag tog lite rast från matten, håltimme då jag och Bisse gjorde att kärlekstest och Joel fick veta att han behövde läggas in på ett vårdhem för överstressade människor eller leka bebis enligt hans horoskop, musikteori som var alldeles för enkel och till slut SLUT. Jag gick och tränade och nu är jag hemma i mitt kära hus. Lite plugg och sedan är allt chill och de är endast min braiga bok och en mugg de som väntar.

Tjing.

Operation Dagsverke idag.
Det regnar och jag ska egentligen vara ute och kratta.
Har slipat trappsteg.
Orka.

Skola idag, alltså slut på helgen, fan. Mamma väckte mig, men det märkte jag knappt så jag försov mig till halv nio och hade då en halvtimme att göra mig klar på. I och för sig ganska mycket, problemet var bara att jag helt plötsligt fick för mig att jag hade en massa tid. Självklart hade jag inte det och fick jättebråttom, missade tåget, tog en buss till Torsvikstorg bytte till buss mot Ropsten och... KOM I TID. Härliga tider, haha.
   Vi började med musik och det var roligt förutom att jag var trött. Sedan hade vi lunch och den var helt okej. Geografi och jag och Lisa hade mucho kul med våra små stirrkampanjer och allmänt flum. Sista lektionen (jag älskar måndagar... nästan, vi har bara tre lektioner) var svenska och vi fick tillbaka våra prov, det hade gått bra, gick igenom prefix och läste våra böcker. Jag har lite panik över min bok, skulle inte tro att jag kommer att hinna läsa ut den.
   Efter skolan gick jag till Friskis och körde ett spinnpass, styretränade lite och åkte sedan hem. Nu är jag hemma och imorgon är vi så gott som lediga. Jag ska bara kratta i trädgården. Hoppas att det blir fint väder för i så fall har jag inget emot att vara ute.
   Ikväll blir det lite softa och lite spela piano. Just nu är det en kökarkitekt här därför vill jag inte visa mig i resten av huset eller duscha, suck. Hoppas att det blir middag snart.

Give me summer and festival and SBG. Vill ha det nununu... Fast det ska bli trevlans med vinter och så också, men jag vill ha kul sommar.

Puss.

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind
med lilla fröken Cecilia Lind

Hon dansar och blundar så nära intill
Hon följer i dansen precis vart han vill
Han för och hon följer lätt som en vind
Men säg varför rodnar Cecilia Lind

Säg var det för det Fredrik Åkare sa
Du doftar så gott och du dansar så bra
Din midja är smal och barmen är trind
Vad du är vacker, Cecilia Lind

Men dansen tog slut och vart skulle dom gå
Dom bodde så nära varandra ändå
Till slut kom dom fram till Cecilias grind
Nu vill jag bli kysst, sa Cecilia Lind

Vet hut Fredrik Åkare, skäms gamla karln
Cecilia Lind är ju bara ett barn
Ren som som en blomma, skygg som en hind
Jag fyller snart sjutton, sa Cecilia Lind

Och stjärnorna vandra och timmarna fly
Och Fredrik är gammal, men månen är ny
Ja, Fredrik är gammal men kärlek är blind
Åh, kyss mig igen, sa Cecilia Lind

Jag förstår inte problemet.
Det är nästan läskigt.
Jag tror att jag kryper ner under mitt täcke igen.
Fast jag kan ändå höra mobilens surr.
Och sedan chocken.
Eller som det oftast är Besvikelsen.
Ibland undrar man alltså.
Typ väldigt ofta.
Jag fattar inte var jag har gjort fel.
Please tell me.
Sedan så fattar jag inte vad jag inte förstår.
Godkväll.

Jag fattar inte, verkligen inte. Vad vill du mig?
Ibland kan man ju faktiskt undra...

Och varför sitter jag inte och gör engelska eller gympan just nu? Jag undrar verkligen det för det var ju det jag hade tänkt göra när jag kom hem från skolan. Istället sitter jag här framför datorn som den nörd jag är och gör nada. Usch och fy... I och för sig vet jag knappt vad gympaläxan går ut på, men det löser sig säkert. Det gör det ju typ alltid.
   Idag har vi haft kör och julsångerna bankas in i våra små huvuden. Första julkonserten är den femte november och den ska sjungas på NK. Sedan är det konsert i någon kyrka den sjätte typ. Lucia är helt fullbokat och jaa... Det är kul. Konserterna är ju det som man övar för, alltså målet. Dessutom är det ju svårt att inte tycka om (=älska) alla fina, traditionella julsånger. Lucia är nog den allra roligaste högtiden när man sjunger i kör.
   Efter kören var det lunch och då hände inget särskilt. Sedan var det geografi och då släppte Tor oss typ tio minuter tidigt bara för att vi är så gulliga (sa han). Tyvärr innebar det en lite för lång rast innan svenskan som var vår sista lektion. Jag började på min något tjocka bok som jag ska läsa. Känner att jag nästan har tagit mig vatten över huvudet eftersom den är på tusen sidor. Men va fan, jag måste erkänna att jag är lite stolt över att jag ska läsa en så tjock bok till något vi gör i skolan.
   Efter skolan var jag på spinning och så gymmade jag lite. Det behövs, jag har så sjukt svaga armar. Dessutom har jag en liten dröm att få snygga armar. Hihi, jag är knäpp. Eller något. I vilket fall som helst kommer jag säkert att ha träningsvärk imorgon och det gör mig lycklig. Och nu låter jag riktigt knasig, fast det är jag bra på.
  
Bisse, det här är till dig!!

Nu finns den i min blogg...

Under ytan, finns stora och små.
Under ytan, finns det skratt och gråt.

Det finns mycket där som händer
som vi inte kan förstå,
men vi hittar alltid svaren,
Där i botten av oss själva.
Under ytan.

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet.

Det skrattas och det skålas,
men slutar snart i kaos.
Någon sparkar och slår en stackare
som är helt utan chans.
Jag ser att ingen verkar bry sig,
och inte heller jag.
Rädslan är för stor och stark
för att göra något alls.

Under ytan, skäms jag för mig själv.
Under ytan, bränner bilden mig.

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet.

Jag tänker på det ofta:
Om det varit min egen bror,
då hade också jag förvandlats
till ett monster utan ord.
När jag ser all den ondska
som vi människor släppt lös,
det meningslösa lidandet.
Då har jag svårt att förstå,
att alla har vi varit barn
och hjälplösa nån gång.
Älskat utan gränser, älskat utan tvång.

Under ytan, är vi alla små.
Under ytan, kan en god själ förgås.

Sitter ensam på tunnelbanan. Eller inte ensam eftersom det sitter människor överallt i vagnen, men ensam utan någon att prata med. I öronen har jag hörlurarna instoppade och jag lyssnar på den där låten som påminner så mycket om förr. Den påminner om lyckliga stunder och om sorgsna stunder och får tårarna att stiga upp i ögonen, men tårarna får inte komma eftersom de andra i vagnen skulle titta så konstigt om jag satt där och grät alldeles ensam. Istället låter jag regndropparna som rinner längs tunnelbanans fönster representera alla min tårar. De bildar ränder efter sig när de rinner nerför rutan, men bara en liten stund senare syns inte längre den randen eftersom nya regndroppar hela tiden faller, faller.
   Jag tänker på det som hänt under dagen. Hur ont det gjorde att inte vara viktig. Att jag alltid ska hoppas och innerst inne veta att jag kommer att bli besviken, sviken. Vad jag än säger och hur jag än säger det så blir det fel. Allting ska vara på någon annans villkor och jag har ingenting att säga till om. Eller jag skulle kunna ha det om det inte var för att jag är så feg och inte vågar säga till om vad jag vill och vad jag känner. Istället sitter jag på en tunnelbana och önskar att det var annorlunda. Blundar och försöker att glömma allt det som har etsat sig fast.
   Ner för rutan på tunnelbanan rinner regndropparna och bildar ränder. Ränder som försvinner, precis som mina minnen borde göra. Precis som du borde göra.

Idag har jag varit med om typ jobbigaste styrkan ever. Var på ett intensivpass på Friskis och jäklar i min låda... Värsta superövningarna som jag knappt fattade hur jag skulle utföra och när jag lyckades kändes det rejält i musklerna. Fast jag tyckte om det, älskade det. Äntligen ordentlig träning. Det ska KÄNNAS efter att man har tränat. Jag vill typ vingla ut från salen lite smått illamående så att jag vet att jag har tränat riktigt bra. Haha, jag kanske är lite galen, men ändå, detär väl ingen idé att träna om det inte ens märks? Då kan man ju lika gärna skita i det. Alltså, intensivpass here I come.. Min nya grej. Konditionen nästan lika jobbig som på spinningen, fast med en massa styrka. Jackpoint. Åhh, vad jag är nöjd.

Nu har jag och pappa (och lite mamma) mätt upp måtten till mina bokhyllor så snart kommer jag att ha hyllor för mina böcker och sedan är mitt rum klart. Det ska bli skönt att kunna ha böcker och om det får plats, lite prydnassaker i rummet. Känns så opersonligt annars. Just nu ser det lite ut som att mitt rum ska vara med i någon inredningstidning bara för att allt är så opersonligt (om man inte räknar med högen bestående av överkast och kuddar som ligger på golvet och kläderna som hänger över min stol).

Nu ska jag duscha och så ska jag, som alltid, försöka gå och lägga mig i tid. Imorgon är det fredag och då ska jag först vara i skolan och sedan ska jag hyra film (några tips). På kvällen kommer Julia och vi ska ha myspys!

God kväll.

Snart är det tea time också. Mamma har sagt att jag ska få en hylla med teburkar i det nya köket. Glad, jag tycker inte när teet är i påsar, det går jämt sönder...